Andlig!?

Vad är förklaringen du har fått tidigare?

Jag skulle vilja säga att det handlar om att vara i kontakt med sig själv och sin omgivning.

Det handlar om att se verkligheten genom ett filter av hitte-på.
Ofta i samband med en låst världsbild; man är helt oförmögen att öppna sitt sinne för att man kan ha fel.

Har du i ngn period av ditt liv trott på andlighet/högre makter? Tex i Barndom, tonår, ungdom?

För mig är andlighet en känsla av makt, kontroll som inte kommer från regler i det civila livet utan för en kontakt med "de sanna reglerna". När jag känner mig nära det sanna känner jag kontroll över de människor jag möter i världen, att ingen kan skada mig för jag är...andlig.

Jag vet inte om det här är en korrekt beskrivning av det andliga men jag har faktiskt läst en kurs i filosofi.

Jag uppfattar att vara andlig som att vara en anhängare av någon form av metafysisk tolkningsbild av världen. Metafysiken är inte påvisbar, saknar vetenskapligt understöd och är subjektiv till sin natur.
Detta innebär att alla andligas tro baseras på personliga upplevelser, önsketänkande eller att de själva blivit förledda av någon annan.

För vissa är det en känsla, för andra att ha självkännedom, att vara överdrivet skeptisk eller att käka naturmedicin och träna yoga. Det är bara att välja fritt.

Det låter som om du har råkat ur för en standardanklagelse som religiösa tar till när deras argument inte längre räcker till. Då brukar de beskylla motståndaren för att inte vara "andlig".