Har jag alkoholproblem?

Ja du har alkoholproblem eftersom det är det enda du ser fram emot. Utveckla ditt liv så det oftare blir roligt.

Du är på väg att bli men det är sunt att du ser det och ifrågasätter. Du kan fortfarande bryta det genom att söka hjälp och sen skaffa nya hobbies, söka upp samlingsplatser på helgerna utan alkohol osv.
Jag känner inte igen mig. Dricker kanske 1 gång varannan månad.

Tack för era tankar.

Jag vet inte riktigt hur jag ska utveckla mitt liv men visst jag försöker i alla fall trots mycket motgångar med jobb och psykisk ohälsa etc. Jag har ju mycket saker jag tycker om men inte lika mycket som att bli full och det är så hemskt.
Men att hitta på nya hobbysar och aktiviteter är nog ett bra sett. Funderar på att tex ta upp ridning igen som jag älskar så och försöka ha tider på helger så jag inte "kan" dricka. Är dock rädd att försumma det som med så mycket annat jag gjort pga alkoholen.

Tycker att det är jättebra att du uppmärksammat dina alkoholvanor i ett tidigt stadium och skriver av dig här, men vet du, jag tycker faktiskt att du skall söka hjälp, kontakta en missbruksenhet eller kanske AA och ta tag i det hela innan det blir värre! Där kan du få hjälp och stöd att hantera situationen och kanske kan det i kombination med ridningen fungera riktigt bra!

Önskar dig all klycka till och som sagt, bra gjort att skriva av dig här!!

/ sjuksköterskan   

Bara hur du resonerar nu är så friskt och bra. Det är väldigt inriktat på alkohol i samhället, det är lätt att det blir såhär för att man vill vara social om vännerna går ut och dricker (och förväntar sig att man själv ska dricka)
Kolla upp sidor som hästnet och bukefalos tex som har annonser om foderhästar, medryttare mm :)
Om du inte vill börja ta lektioner.
Du kan ju också söka nya kontakter via internet och kanske hitta andra som också vill ha andra intressen än alkohol.
Kram

Det spelar ingen roll hur mycket eller hur ofta du dricker.

Att du måste och ser fram emot att dricka när denna tidpunkt kommer så är det ett beroende. 

Jag har kontakt med psykiatrin men de gör inte så mycket tyvärr :/ Så långa vårdköer men får i alla fall träffa en psykolog då och då... Tycker inte det ger något särskilt dock. Jag hamnar ofta tillbaka i dåliga mönster.

Ja men visst är det mycket runt alkohol, jag har ett ganska socialt liv och sambon och jag träffar ofta vänner, går på middagar, fester etc och då är alkohol ett naturligt inslag.

Ska kolla lite efter stall och se om jag kan hitta något, hade nog varit väldigt bra för mig.

Jag ska jantagligen också utbilda mig till sjuksköterska och då vill jag ju verkligen inte ha dessa problem.

Tack för stöttningen! <3

Jo det spelar stor roll hur mycket och ofta man dricker!
Dessutom finns det många beroende med hög konsumtion som intalar sig att de inte alls ser fram emot att dricka.
Sunt att TS inte kommit så långt.

När jag drack som mest, räckte en 5 liters dunk en helg...

Det som spelar roll är mängden du dricker, varför du dricker och konsekvenserna av ditt drickande.

Jag insåg att jag hade problem när jag hade förlorat min lägenhet och riskerade att bli hemlös. Tack och lov så "räddade" soc mig, men villkoret var att jag måste skriva in mej på ett behandlingshem.

 

Jo det klart det spelar roll hur ofta och mycket man dricker, det om något. Många alkoholister ser inte alls fram emot att dricka, det är bara en del av deras vardag och för att fungera. Är ju jättefarligt att dricka mängder varje dag.

Usch det har blivit mer och mer för mig med. Man vänjer ju tyvärr kroppen lite för var gång plus att jag har alkoholism i släkten och då ofta klarar mer. Inte alls positivt har jag förstått. Nu i helgen köpte jag tex en bag in box som det inte alls är så mycket kvar i. Altså har jag druckit nästan tre falskor vin själv, och detta på en kväll. Hjälp :/

Va gott å höra att du fick hjälp och kom på fötter igen. Hur gick du tillväga och hur fungerar det för dig idag?

Hej!

Jag hade samma problem. Nu har jag värre problem. Enda jag kan råda dig till är att försöka sluta så fort du bara kan. Jag drack varje helg till en början för att det var "kul". Insåg efter ett tag att jag ville sluta upp med det, spara pengar, göra mer givande saker på helgerna än att bara supa skallen av mig och sen ligga bakis resten. Men jag kunde inte sluta. Då började tankarna komma om att va fan dricker jag för när jag EGENTLIGEN inte vill. När jag inte längre ser någon poäng med det. Började få ångest varje bakfylla som bara blev värre och värre. Ibland kunde jag inte ens ta mig till jobber på måndagar och tisdagar för ångesten satt i så pass fortfarande att jag inte kunde funka normalt. Precis som du så tänkte jag varje helg att aldrig mer och i början på veckorna att nu får det vara slut med detta. Trodde ju såklart på mig själv varje veckostart. Men ju närmare helgen kom så "äh, det är ju inte så farligt, fan det är ju kul å dricka, den och den personen kommer ju dricka i helgen eller den och den festen är ju så då "måste" jag ju dricka, kommer bli kul, blabla".

Drack också för att det var det enda jag såg fram emot. Bara det säger ju att man faktiskt har problem. Och jag har underliggande problem, men har bara skjutit undan dom och försökt ha et "kul" liv. Vilket då innebar att bli påverkad av alkohol. Enda gången jag eg orkade träffa folk, även om jag inte insåg det då.

Ja, och nu sitter jag här. Sjukskriven pga mitt förflutna hunnit ikapp mig och istället för att ta tag i grundproblemen försökte jag dricka bort det, vilket bara gjort problemen värre. Behövde dricka på helgerna för att palla vardagarna. Men tillslut räckte inte det och jag började dricka även på vardagarna. Vilket funkade til en början för att jag skulle "orka" men sen blev det också mer och mer att "vill bara avsluta arbetsdagen och komma hem så jag kan ta en sup och slappna av". Dvs det var inte längre att jag längtade till helgen så jag kunde dricka då, utan mer eller mindre varje dag. Drack nästan varje dag två veckor i sträck och gick till jobbet som vanligt, men sen kraschade jag totalt psykiskt. Vill dricka för att bli av med ångesten och slippa tänka på massa saker jag inte vill tänka på. Men i slutändan gör ju alkoholen bara saker och ting hundra gånger värre.

Nu har det gått så långt att jag självmant bett om antabus, vilket funkade ett tag, men började sen dricka trots det (aldrig blivit direkt sjuk trots antabus, verkar inte ha så stor effekt på mig fast jag ätit ganska stor dos, däremot en sjujävlans ångest dagen efter plus panikattacker) och har nu slutat med dem pga att om jag dricker trots antabus är det trots allt bättre att dricka utan dom med tanke på att det inte är så värst bra för kroppen.

Förlåt om texten är lite osammanhängande eller nåt. Sitter här, sjukskriven - och full.              

Jag dricker kanske en eller två flaskor vin i veckan, sällan mer än 2 glas åt gången, om jag inte vill bli full. Då dricker jag starksprit i mängder.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade efter det där glaset med vin och lite ost och kex. Det är ju hur mysigt som helst.

Man ska nog börja fundera på om man har problem om man helg efter helg dricker sig packad. 

Alltså, jag vet inte, men problem har man väl om man t.ex:

-Dricker fast man tycker att man inte borde (man vet man kommer bli för full, man vet det kommer skapa ångest, man lägger pengar på det fast pengarna eg borde gå till något annat, man kanske behöver göra något som man skiter i att göra/ställer in planer för man hellre är full och sedan bakis så man inte orkar bry sig)

-Inte kan sluta dricka när man väl börjat (oftast blir askalas)

-När man ser fram emot själva drickandet mer än "eventet" och kanske till och med går på vissa grejer bara för att ha en "bra anledning" eller "ursäkt" till att få bli full

-Vaknar upp dagen efter med minnesluckor och ångest  

-Själv skäms över hur mycket och ofta man dricker    

-Inte låter bli fast man försöker övertyga sig själv om att låta bli

m.m.    

Vissa t.ex ungdomar dricker ju varje helg nästan men mår inte sämre för det. Vissa dricker ett par glas vin eller en öl till maten mer som regel än undantag och har inga som helst problem med det. Man får väl rannsaka sig själv om varför, hur mycket, hur ofta osv man dricker och om det är värt det, hur det egentligen får en att må och ja - måste man fråga sig själv eller andra om man har problem med alkoholen så har man i 99 fall av 100 det.   

          

Jag tycker att det är viktigt att inte ramla in i massa definitioner här på fl; om det är missbruk eller beroende eller riskbruk eller alkoholism eller alkoholproblem etc.
Det verkar som alla tycker olika

Frågorna som "Sluta snarast" skriver är bra; här kommer några fler relevanta frågor man kan ställa sig själv:
# väljer jag bort att göra saker för att det inte ger mig chansen att dricka alkohol (typ hänga hos kompisar som inte dricker en lördagskväll)
# ibland ljuger för omgivningen om hur mycket man dricker. 
# planerar sitt drickande (ser till att man alltid har lite extra hemma ifall att)

Hej!

Att hitta nya hobbies tror jag bara blir krystat. Jag tycker det låter som att du ska titta på vad det är för känslor du försöker fly ifrån. Det låter inte som att du kommit in i beroende, men väl missbruk. Och som någon tidigare sade så är det då inte för sent att bryta det. Att ha avhållsamhet från alkohol under en tid då du istället tittar på vad det är som stressar dig/får dig att må dåligt i livet kan dock vara klokt. 

/Från en som gjort just den resan     

Har inte läst igenom dina svar.

Ett enkelt sätt att veta om du är på väg mot alkoholism är att fundera på hur mycket tid du spenderar på att tänka på alkohol, spelar ingen roll hur mycket du dricker utan hur mycket du funderar och längtar efter alkoholen. Börjar du veckan med att planera dina alkoholinköp?

Om jag misstänkte att jag började få alkoholproblem så skulle jag verkligen tänka till och testa att ta MINST en vit månad. Klarar jag en månad så lär jag ju klara en månad till. Är det plågsamt att vara utan alkohol under helgerna vecka efter vecka så är det ju någonting som är galet... då måste jag definitivt tänka igenom mitt förhållande till alkoholen och det omedelbart med tanke på att jag har alkoholister i släkten som supit i årtioenden och gjort skada på övriga släkten (av den anledningen dricker jag inte alkohol för egen del och behöver därför inte oroa mig för att bli beroende, vilket förmodligen lätt hade hänt eftersom så många andra i släkten halkat dit och blivit beroende,).

Man får rikta sin energi och rastlösthet på någonting som "ger mer" än alkoholen. Kan vara sporter, fotvandring, studier eller gud vet vad, bara man gör det utan alkohol närvarande. 

Tack för alla era tankar och åsikter. Det där med att rannsaka mig själv känns inte aktuellt för det är det enda jag gör. Och det lustiga är att alkoholproblemen kom in i mitt liv då jag började må bättre. har haft kopntrollbehov och överdriven rädsla för detmesta innan men när jagbörjade må bättre och vågade släppa taget lite kom jag också på hur kul det faktiskt var att bli full, tidigare har jag alltid slutat när jag börjat bli full, nu fortsätter jag.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att bli full är något av det bästa jag vet, och attvälja bort något av det bästa man vet är inte lätt. Det är därför jag funderar på att hitta andra saker i livet som känns roligare, även om det känns typ omöjligt.
Denna helgen var det fest igen, jag vart full men inte dyngrak och inga minnesluckor. Men hela söndagen sovdes bort, som vanligt :/