För vad anmäler förskolan och bvc till soc för?

Jag och min arbetsgrupp har också blivit uppläxad av soc som pedagog. De tyckte det var obefogat samt att de redan har massor på familjen och aldrig hittat något. Det enda de sa var dokumentera ALLT avvikande barnet gör.

Vi har blivit anmälda till soc då jag strax efter dotterns födsel drabbades av förlossdepression. Det var personal på psyk (låg inne på psyk) och stödteamet som jag har kontakt med sen tidigare som gjorde anmälan (var för sig). Jag var livrädd och trodde soc skulle ta vår dotter,grät och blev ännu mer deprimerad när jag fick veta om anmälningarna.

Det var sjukt jobbigt att utredningen tog sån tid det var väldigt påfrestande. Vi hade möte med bvc och dom från soc och då sa bvc sköterskan att vår dotter följde kurvan och att vi var så fina föräldrar. Det kändes verkligen som om dom på soc letade fel. Men när vi fick höra det där från bvc så var det verkligen "haha där ser ni" till soc.

Det slutade iaf med att utredningen stängdes utan åtgärder vilket var jätteskönt! Det var verkligen en sten som föll från hjärtat.

Men än idag är jag livrädd för stt bli snmäld till soc, att folk ska tycka jag är en dållig mamma osv..

Ang minsta lilla vid anmälan.
Undersökningar om anmälningsplikten visar att i bara 11% av de misstänkta ärendena på BVC har anmälts. (detta mätningar från viss period)
Skrämmande siffror som  vittnar om att det finns många barn möjligtvis far illa utan att det anmäls.
Oftast väljer man att inte anmäla på grund av personligt obehag, tillexempel mot förälder. Som anmälare är man inte anonym. 

Fruktansvärt att bli anmäld om man inte gjort försummat sitt barn, men hellre det än att ett barn försummas och myndigheten tittar bort, tycker jag. 

En jag vet blev anmäld till soc av personalen på sitt barns förskola då barnet enligt dem sagt att mamma brukar slå honom och visade hur. Det barnet visade var något som dess äldre syskon för tillfället ofta gjorde på andra, en slags lek. Mamman har absolut inte gjort det, utan har en underbar relation med barnet, som är väldigt kärleksfullt. De pussas och kramas hela dagarna. De socialsekreterare som var på förskolan och talade med barnet berättade för mamman att barnet förnekat det hela och sagt att föräldrarna är snälla. De sa också att de är medvetna om att barn ibland säger väldigt konstiga saker, och de lovade mamman att allt skulle bli bra och att de skulle hjälpa henne. Mamman var väldigt chockad och mådde fruktansvärt dåligt. Den socialsekreterare som sedan skulle utreda, för det skulle absolut utredas trots att både mamma och barn förnekade det hela, betedde sig väldigt illa mot mamman, vilket ledde till att hon blev deprimerade, grät i stort sett dygnet runt i ett halvår och fick självmordstankar. Denna socialsekreterare hittade på en massa saker om mamman och familjen, lyssnade inte ett ord på vad de sa, skrek åt mamman när hon försökte protestera, gjorde fula miner när mamman berättade om hennes och barnets underbara relation. Hon var otroligt otrevlig, elak och arrogant och förvanskade allt de sa. Föräldrarna hade möte med chefen som menade att detta bara var föräldrarnas upplevelse, att hon inte alls kunde tro att denna person hade betett sig så. Mamman kände en oerhörd frustration och vanmakt då hon inte kunde göra något åt situationen. Socialsekreteraren skickade dessutom ett brev till bvc där det stod att utredningen måste bedrivas skyndsamt och att det var bråttom att få in journalerna. Bvc som följt familjen under väldigt många år och aldrig haft något negativt att säga om dem, allt har alltid varit väldigt bra, blev väldigt upprörda och förskräckta. Mamman har flera gånger försökt få till möte med förskolepersonalen för att ta reda på vad de sagt till socialsekreteraren, men inte lyckats. Det verkar nämligen som hon förvanskat det de sagt också. I utredningen är nästan inte ett ord sant och socialsekreteraren har endast skrivit negativa saker om familjen, som hon själv hittat på, som t ex att mamma är arbetslös, trots att de har samma arbetsgivare. Mamman mår idag bättre, men är väldigt ledsen då det inte finns något hon kan göra och hon oroar sig dessutom över alla de andra människor som kommer i kontakt med denna socialsekreterare samt det faktum att det finns en utredning och ett beslut byggd på socialsekreterarens lögner och påhitt som andra personer kan ta del av. Barnet, som i början också mådde väldigt dåligt av att bli anklagat för att ha sagt en sådan sak, verkar idag ha glömt det hela någorlunda. Mamman har aldrig talat med det om det som hänt för att inte ge det skulden. Beslutet blev fortsatt oro för barnets utvekckling och hälsa vilket är väldigt ironiskt då den här mamma är väldigt mån om just sina barns utveckling och hälsa. Även bvc var mycket förfärade. Förskolepersonalen verkar skämmas för vad de ställt till med, dock utan att någonsin ha talat med mamman ordentligt om det som hänt.

Jag har blivit anmäld igen, jaha då måste det ju ligga någon sanning i anmälan tänker ni men ingen av de som finns omkring förstår. Varken förskolan, umängesstället där barnet har sitt umgänge med pappan, socsekreterarna på öppna förskolan där vi gått i flera år osv. 

Någon annan som säger sig vara en förälder på öppna förskolan har gjort anmälan. Jag tror tyvärr att den kommer därifrån också även om socsekreteranra och personalen som jobbar där inte tror det är så men det som står i anmälan pekar ut specifika saker som hänt där.

Men varken personalen där eller någon annanstans ser att det skulle vara någon fara. Hade möte igår med socsekreterarna på ÖF, och ska till kontoret som fått anmälan senare i veckan. Självklart är delar av anmälan sann det är inte påhitt men stor överdrift. Man skriver bla. att mitt barn är agressivt och slår de andra barnen.

Ja 1 gång så knuffade mitt barn 3 andra barn, inte så de skadades och både jag och personalen tog tag i det. De andra barnen slåss, bits och håller på ofta. Så återigen så ska jag på "förhör". Får vara glad att det handlar om en plats där det finns många andra vuxna som kan intyga att den situation som beskrivs i anmälan inte existerar och att 2 av de personerna själva är socsekreterare. 

Delen som handlar om förskolan så finns personalen där som kan intyga att det som står inte stämmer, men asjobbigt just nu.  

Jag kan förstå att det behövs en anmälningsplikt när skolpersonal har anledning att tro att ett skolbarn missandlas hemma. Men tyvärr verkar lagen ha lett till rättosäkerhet och gått för långt. Det räcker att någon skolpersonal har "misstanke" om att det är så. Det verkar inte finnas några som helst krav på bevis under underbyggnad i misstanken. Jag har själv en dotter, vars familj har råkat ut för en anmälan från en lärare i skolan. Sonen hade precis börjat i sklan och det var en hel del slagsmål. Pojekn hade slagit en flicka där och en lärare frågade honom varför han gjorde det. Då sa han att det berodde på att hon hade slagit honom. Efter en stund erkände han sedan att han ljugit och att hon inte hade gjort det. Sedan frågade läraren pojken om varför han slogs. Då sa pojken att det berodde på att hans far slog honom. Då sa läraren till honom att det var fel att pappan slog honom. Detta trots att pojken uppenbarligen skyller ifrån sig på andra och just innan hade gjort detta. Direkt efter detta gjorde läraren tillsamman med rektorn en anmälan till socialtjänsten om misstanke om misshandel i hemmet.
Efter några månader kom polisen till skolan och hämtade upp pojken för förhör på polisstationen. Det tog lång tid och pojekn fick inte ens lunch den dagen. Polisen la direkt ner utredningen eftesom de ansåg att det hela var en ogrundad anmälan. Min dotter fick ett telefonsamtal samma dag till arbetet och tvingades omgående att resa till socialförvaltningen för förhör.
Sedan dess har pojken blivit sängvätare, coh både mamman och pappan mår väldigt dåligt av detta, och funderar på att byta skola för sonen.
Jag tycker det verkar ha blivit alldeles för lätt för skolpersonal att göra ogrundade anmälningar om misstänkt misshandel i hemmet. De ställer till stor skada i dessa fall. Jag undrar också om det inte finns någon påföljd för personal som gör helt felaktiga anmälningar? Som skadestånd eller tjänstefelsanmälan?

Man anmäler om man är orolig för barnet, det måste inte alltid ha med föräldrarna att göra i avseendet att de behandlar barnet illa. Det är som det låter en orosanmälan och vi kan anmäla för vilken oro det än är.

Kan anmäla=måste anmäla

Jag förstår tanken bakom anmälningsplikten. Självklart ska barn skyddas.

Problemet med detta är att "oro" och "misstanke" är godtyckliga begrepp som inte behöver bygga på något konkret. Vad en person skulle tycka var "misstänkt" skulle en annan kanske inte reflektera över alls. Det handlar alltså ibland om vad anmälaren känner, inte om konkreta saker.

Om det hade varit så att socialen alltid insåg detta så hade det varit en sak, men nu kan soc göra en höna av en fjäder (eller en höna av rakt ingenting ibland) och det kan få långtgående konsekvenser för barnet och föräldrarna. Det handlar alltså om tur. Man ska ha tur att få rätt socialsekreterare, och har man otur där ska man ha tur och få rätt personer i förvaltningsdomstolarna. Har man otur där också kan barnet förlora sina föräldrar på grund av tjänstemäns "magkänsla". Rättssäkert? Knappast.

Första gången vi blev anmälda hade vi otur. Det resulterade i drygt ett års helvete för barnen och oss, tills vi hade tur och fick vettiga personer i FR. Att soc fick skarp kritik i slutändan ändrar inte det faktum att systemet tillåter en vag "magkänsla" att styra människors liv och hälsa.

Andra gången hade förskolan hört det ryktas att vi hade haft "problem med soc" tidigare. Barnet hade ett litet blåmärke och det anmäldes. Nu hade vi tur i dubbel bemärkelse. Dels så var socialsekreterarna på utredningsenheten erfarna och vettiga, dels så hade vi domslutet som kritiserade soc och andra socialsekreterare som sedan förra gången var insatta i våra familjeförhållanden och ansåg oss vara bra föräldrar.

Jag tycker absolut att det är vettigt att det ska gå att anmäla. Det jag efterlyser är att pedagoger, BVC o.s.v. ska genomgå en utbildning där man ska ta upp kanske främst det här med att kunna skilja på känsla och konkreta saker, att förstå hur man fungerar (att man kan låta fantasin springa iväg). Jag bara förutsätter att människor som jobbar med barn och ungdomar i sin utbildning redan har läst om hur barn som mår dåligt kan bete sig, om olika diagnoser och hur de yttrar sig o.s.v. (även om jag vet att detta är bristfälligt hos vissa individer, tyvärr).

Anonym(vann i FR): Instämmer, enligt barnens förskolepersonal har de inte läst något alls om barn som far illa, ev diagnoser osv även BVC har ett stort glapp där. Önskar också att dessa fick mer utbildning om barn som far illa tex och vilja tecken man ska leta efter och inte bara gå på känsla och okunskap som de tex gjorde i mitt fall där de tolkade Autism som ev missförhållande i hemmet och målade upp en skräckbild i fikarummet. Värt att tänka på är ju också att den förälder som blir anmäld pga sådan sak tappar allt förtroende för personalen sedan, ett förlåt spelar inte i sammanhanget så stor roll.

Finns även bra kurser i detta även på gymnasienivå. Hat själv läst en om att se tecken och hur man bemöter de barn som faktiskt far illa. Där håller det inte med att bara gå på magkänsla. En heldag eller dyl kring detta tror jag skulle vara toppen och många onödiga anmälningar kunde undvikas och befogade anmälningar ökade.

Min äldste har Aspergers, och okunnigheten om hur detta kan yttra sig var skrämmande stor hos främst socialen. De tog bl.a. hans utåtagerande som bevis för att vi misshandlade honom, och trots att en barnpsykolog dementerade allt socialsekreterarna skrev om detta i sin "utredning" (jag sätter citationstecken, för den smörja de skrev ihop är inte värd namnet), lyssnades vi inte på. Att småsyskon (utan diagnos) inte uppvisade samma beteende totalignorerades från soc sida.

Det är verkligen hutlöst att man kan ge en eller flera yrkesgrupper en anmälningsplikt, och sedan inte se till att ordentligt utbilda denna yrkesgrupp i vad denna plikt innebär och vad för något de kan stöta på i sitt yrkesliv!! Speciellt skandalöst är det om socialsekreterarna inte har fått någon utbildning om olika diagnoser som kan påverka barns beteende! Det bäddar ju verkligen både för onödiga anmälningar/insatser och för brist på sådana där de hade behövts.

Och så har vissa mage att påstå att systemet fungerar...

Anonym(vann i FR): Ja det är sjukt,följde ett fall på nära håll med ett barn med Asperger och något mer som de inte fick till skolan och hittade på att det var föräldrarnas fel när det egentligen handlade om en skolmiljö med mobbning och en miljö som inte fungerade med indragna resurser mm. Barnet omplacerades till en familj utan kunskap om NPF, i familjehemmet skulle barney hemundetvisas trots att familjehemsmamman inte hade kunskap om det, bestraffade sedan barnet med att dra in mat och sånt han kunde äta (hade störningar ang detta med mat), detta brydde sig soc inte om. Till sist efter myyyycket slit backade soc och pojken fick komma hem, hade inte fått någon form av skolgång alls, rasat i vikt och var apatisk. Och då hade både Bup och andra vittnat om att det bästa för barnet var en anpassad skolgång och att få vara hos sina föräldrar. Det blir sjuuuukt fel när soc inte har kunskap om barn med särskilda behov och dessutom som i detta fall vägrar ta in specialister för en bedömning utan det ligger en prestige i att "kunna själva". Idag har pojken fortfarande men av placeringen, pratar inte om mamman iaf är så utbränd och trasig efter alla turer att hon nätt och jämt fixar att få ihop vardagen och ännu inte kunnat gå tillbaka till jobbet.

RÅD OCH FÖRSLAG VEM VILKEN VÄNDA JAG MIG?

Jag har en Fruktansvärd situation hade haft har en familj problem har utsatt våld i nära relationer har skyddat adress Soc har blivit emot mig där efter allt blev dåligt att jag har domstol men jag får inte advokat, jag får inte psykolog eller kurator att träffa trats att jag ansökte för att få mig någon som vill lyssna mig prata med behövde råd och vägledning men jag får inte alla som hjälpa till människor har inte får heller att träffa kvinnajuora ett besvärd situation plus vem jag träffar får jag mig otrevligt kränker dåligt beetende och avslag att dom kan inte hjälpa till mig en viss har viste att den som ringet rund att den ljög men ändå känner ont när folk mobber och diskrimineringar mig och värsta är att pedagogerna mistänka mig rån jag har aldrig aldrig aldrig gjorde det. någon har av lyssnat mitt telefonnummer, vem jag pratar får direkt dåligt info om mig exempel att jag är tjuv att jag är en dålig mamma att jag ska ta barnen utan land att jag gjorde illa min barn och någon ringde till mina vänner och berättade detta men allt bestämmer inte har aldrigt gjort illa till mina barn, har aldrigt tog grejer som inte är mina aldrigt tjuvade om en krona heller har aldrigt tänkt flytta utan landet så vet jag inte vad ska jag göra om det!!!!!!!
Mina barn går en förskolan och pedagogerna har redan blivit uppfyllde av dålig bild åt mig pedagogerna misstänker mig att jag tjuvar sakerna då började vakta mig och prata andra mammor av mig usch.
DU NI ER behöver era hjälp vem vilken vänta jag mig för att få mig hjälp om detta.

Tack förhand