Vill ha 3 barn, med ca 2 års mellanrum. Hur "jobbigt" är det egentligen

Jag har fem barn och de tre första är det 2 år respektive 3år och 10 månader mellan. Det var skönt att ha lite mer än tre år mellan tvåan och trean så man inte hade två blöjbarn i så många år. Men sedan är det 2,1/2 år mellan 3:an och 4:an. Så det är som två kullar.

Tre barn på tre år vart det för oss, allt bara flöt på. Man var ju, som ni skriver, ändå uppe i det. Dyrare tycker jag inte nämnvärt. För oss har det varit så att vi blivit mer och mer medvetna, framför allt vad gäller ekonomin. Kläder, leksaker, etc. fanns ju hemma redan så det köpte vi inget av.

Sen ett jätteplus att ha dem tätt är ju att de "finner varandra" så fort. Svartsjuka har heller aldrig varit ett problem då de efter bara några dagar glömt att de varit ensambarn...

Mellan mig och min äldsta lillasyster är det bara 17 mån och vi kan prata om allt. IOM den lilla åldersskillnaden så har vi upplevt i princip samma sak vad det gäller våran uppväxt och sådant. Nu har vi haft en väldigt strulig sådan så då har det varit "extra bra". Men ja, ännu en sak att lägga till på pluslistan.

Med blöjor... Det är inte så stor skillnad på att byta en eller två

Men var det jobbigt att ha flera små barn hemma samtidigt (förutom blöjorna)? Tänker på att äldre barn är mer självständiga än yngre,

Tvärtom! Med yngre syskon så kan man ju passa på att vila när de sover på dagen (man blir inte piggare av fler barn precis )

Nu när vi fått fjärde (vart en liten sladdis- 2.5 år efter yngsta) så är det väldigt svårt att ta det lugnt då de stora inte har sovit middag på ett bra tag.

När min fjärde föddes var min äldsta 8 år, tvåan var 6 år och trean var 2,1/2 år så det var väldigt enkelt eftersom de två äldsta var i skolan 4 timmar varje dag. Trean gick på dagis kanske 1-2 gg i veckan mest för att kunna ha kvar platsen men det var en privat förskola så de sa att vi fick ha kvar platsen men vara hemma ändå och det fjärde barnet fick automatiskt plats när hon föddes eftersom trean gick där. Och fick börja efter föräldraledigheten.

Jag tycker inte det har varit jobbigt att ha barnen. Vi har gjort mycket, varit på ÖF, kyrkans ÖF, badat, gått på museum, biblioteket osv. Men visst då när de var små var ju många barn hemma iom att maxtaxan inte fanns när de tre första var små 1995-2001, samt rätten att gå 15 timmar.

Men visst det beror ju helt och hållet på hur man är som person själv. Vissa ser bara problem i allt. Dessa inte ha många barn.

Mina första 3 barn kom just vartannat år. Det var en jobbig period när nr 2 var liten, och det berodde väldigt mycket på att jag hade svårt att ställa om från 1 barn till 2. När 3:an föddes funkade det däremot mycket bra. Jag tycker det är lättare med 3 småbarn än att kombinera spädbarnsskötsel med allt praktiskt kring ett större barn som springer runt hos kompisar och kanske t o m går i skolan ...

Jag fick tre barn på tre år och fem månader. Fungerade bra. Fyran kom dock tre år senare och böev nästan som en sladdis. 

Mina barn är nu 6, 4 och 2 år gamla.

Jag kan med facit i hand möjligen tycka att man med fördel kan ha lite mer tid mellan nr 2 och 3.
2 barn tyckte jag var ganska lätt. Man är ju (vanligtvis) 2 föräldrar, man har två armar och ett knä för var barn att sitta på.
Med nr 3 blir det plötsligt ett pussel. Alltid någon som är utanför. Har de större barnen hunnit bli lite äldre så märks det nog inte lika mycket.

Mina barn är dessutom extremt mycket "på" varandra. De slåss och leker om vart annat hela tiden. Triggar varandra. Dessutom är alla inne i olika trotsfaser. "Lilla tonåren" "jag kan allt själv" och "terrible twos"

Jag upplever absolut min fyra som en sladdis (första tre på tre år, sen 2.5 till fyran) man hade helt hunnit ställa om till "större" barn.

Det beror nog på hur man själv är och känner. Jag har tre barn. Det är tätt mellan de första två (16 månader) och sedan har vi en trea som kom nu när de "stora är 4,5 respektive snart 6 år. Mina första två är supertajta och har fantastisk glädje av varandra.  Fördelen har varit att vi kunde ha båda hemma länge och sedan korta dagar när de väl började. Tre täta barn hade just jag inte pallat. Vi har haft jobbiga perioder och att ha två barn i "trots"-åldern och en spädis hade jag inte orkat med. Sedan har det varit en fantastisk upplevelse att få trean nu när de första två är så pass stora. De har fått möjligheten att verkligen vara storebröder. Härom dagen somnade vår 3-månaders i äldsta broderns famn. Tror aldrig jag har sett min stora pojke så lycklig någonsin . Mammahjärtat smälte. Det är väl bara att känna efter när ni har två små....om ni känner att ni vill och orkar liten till . 

Jag tycker det känna fel att ha inställningen att den äldsta ska hjälpa till med den minsta. Jag tycker absolut att man ska hjälpa till hemma i den mån som passar åldern, duka, duka av, bädda sängen, städa undan sina saker etc. Men inte hjälpa till med mindre barn. Skaffa så många barn som ni klarar av själva istället!

Våra barn är 3,5,7 och 9. När de "bara" var tre och rätt små tyckte jag ändå det var rätt lätt. Nu när 5-åringen också börjar ha aktivitet och 7 och 9 åringen har grejor 2-3 ggr i veckan var (mer i maj och sep) då är det ett pusslande av rang. Visst det är lättare hemma för att de är mer självständiga men fritiden är meckig och då är ännu inte yngsta med på något än.

Annars tycker jag det varit jobbigast att vara gravid med småttingar hemma. Mycket bära, lyfta, hjälpa samtidigt som man har ont i ryggen och är sliten.

Nej nej, inte hjälpa till i den bemärkningen, dottern kommer bara vara fyra år om allt blir som "planerat". Vi tänker mer att hon kommer kunna sköta sig själv lite mer än vad hon kan nu och att hon kommer ha ett lillasyskon att vara med, så att man själv får lite mer tid för bebisen. 

Tack för alla svar! Ni har hjälpt oss att bestämma oss att vi, efter nästa barn får se om vi känner att vi (spec. jag då jag måste vara gravid igen) orkar och kan ha ett barn till. Det verkar vara så som vi tänkt oss, att det inte blir så jättemycket dyrare och att det är lite enklare att ha alla "på en gång" än att vänta några år mellan varje barn. Sedan att det blir trixigt, det får man räkna med. Det är det redan nu med ett barn :). Men vad jag längtar till nästa!!

Vi ville ha ca två års mellanrum till barn nummer två. Jag blev gravid på första försöket och det blev 22 månaders åldersskillnad räknade vi ut. Dock blev det inte riktigt som planerat det visade sig vara tvillingar. Så det senaste året har varit jobbigt. Att ta hand om en liten tvååring som inte hade lärt sig prata samtidigt som man gick med en bebis på var arm är jättesvårt. Många gånger har jag gråtit av dåligt samvete för vår stackars son som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Men om man får bara en bebis i taget är det förmodligen mycket lättare.

Jag håller helt med, vi har också tre barn som är födda vartannat år och det var tuffast när tvåan kom, när trean kom kändes det som om man hade fått mer flyt på saker och ting Det var heller inte lika "tufft" att få småsyskon för den äldste (som var 4 när lillebror kom) som att vara 2, jag kände inte att han upplevde lillebror som en "konkurrent" på samma sätt vid 4 års ålders som vid 2 års åldern.

Kostnadsmässigt är det inte så stor skillnad i alla fall till inte till en början, tonårstiden blir ju en annan sak, när de tex är 12,14 och 16

Idag är våra 6, 4 och 2 år och just nu är det väl mest VAB träsket som är jobbigt, det blir mycket VAB och pusslande för att få allt att hänga ihop.