Cegesi skrev 2013-11-09 18:55:26 följande:
Känner igen mig i de här känslorna. Kompisarna skaffar barn på löpande band och åtminstone 3 av 5 har lyckats på första försöket. Så orättvist! Tur jag har en man som är i samma situation (no shit.. :)) så jag kan beklaga sig till honom.
När min närmaste vän berättade att hon var gravid för en vecka sedan kändes det som stolen försvann under mig. Fick hämta mig snabbt och gratulera och så där. Vi var flera tjejkompisar hemma hos mig då. Blev ju väldigt glad för deras skull men samtidigt så ville jag fulgråta. Mina händer skakade en bra stund efteråt. Hade inte berättat för mina tjejkompisar att vi precis börjat en fertilitetsutredning och visste inte om jag skulle göra det. Bestämde mig för att göra det och det kändes jättebra. Tog inte upp det precis när hon sagt det utan en stund senare. Hur som helst har jag träffat min gravid vän idag och pratat. Känns verkligen jättebra att veta att hon finns där. Och jag kan känna genuin glädje i att hon är gravid och längtan till man får träffa den där lilla krabaten som kommer bli en del av vårt gäng.
Så även om det är jättejobbigt att se gravida kvinnor så vill jag verkligen inte undvika mina vänner som har barn eller är gravida.
Går för övrigt på utredning på Sahlgrenska. :)
Hej!
Kan säga att den största tjänsten jag gjort mig själv genom den här resan är att sluta låtsas som att jag blir glad för alla andras jäkla skull! Kände mig som en hycklare då man alltid skulle sätta på sig ett falskt leende. Nu säger jag istället att jag tycker det är jobbigt för det vet de flesta. Det är klart att det är svårare med folk man inte känner, då MÅSTE man ju verka glad annars tycker de ju att man är dum i huvet.
Men en kollega till mig berättade häromveckan att hon är gravid och sen sa hon "förlåt" för hon vet hur jobbigt jag tycker att det är och hon sa att den första hon tänkte på var mig för att hon vet att vi försökt så länge. Jag sa självklart till henne att inte ska hon behöva säga förlåt! Men jag sa också att jag har svårt att låtsas att jag blir glad för jag tycker det är väldigt jobbigt att få höra när andra blir gravida. Och hon förstod ju det fullständigt! Herregud, det är ju inte för att man är elak utan för att man vill så hemskt mycket själv och alla som nån gång längtat efter att bli gravida borde väl fatta det, tänker jag?!
Lycka till önskar jag dig!
