Umgås med sitt ex?

Eftersom TS  feltolkar allt jag skriver så kanske jag ska vara lite tydligare så att hen förstår mig bättre:

1. styvmammor måste alltid visa respekt mot barnen och mot föräldrarnas samarbete kring barnen.

2. Allt annat gällande relationen mellan styvmamman och hennes man är förhandlingsbara villkor och där väger styvmammans behov och önskemål lika starkt som mannens önskemål och tyngre än exfruns önskemål. I vissa fall är även barnens önskemål relevanta, men inte gällande allt.

3.  I hur stor grad mannen ska hänga med sitt ex, utöver samarbetet kring barnen,  faller under kategorin förhandlingsbara villkor. Det betyder att styvmamman och mannen kan säga sina önskemål kring detta och de kan komma överens om en lösning som båda är ok med. Alternativt lämna varandra om de inte kan komma överens om något som den ena tycker är omöjligt att acceptera. 

Vad i detta tycker du är fel TS?  

Det är väl ingen som har förbjudit någon?

Den nya i den tråden har sagt vad hon tycker och exet till ts har valt att respektera det.

Sen kan väl ingen säga vad orsaken till allt är. Det är deras relation och de bestämmer hur de vill göra.

Ingen kan skylla på den nya och säga att hon är ond som har förbjudit honom att träffa exet. Det är ju karln det är fel på om han går med på något som han egentligen inte vill?!

Varför ska de som redan slagit sönder sin familj helt plötsligt låtsas att allt är bra och fungerande? Har man väl valt att bryta då är det det som gäller, inga halvmesyrer. Det blir dessutom helt ologiskt för barnen samt kan ge felaktiga förhoppningar.

Nej, det räcker gott och väl med mail o mess för att planera hämtning och lämning. Jag ville inte leva med människan då, och är glad för all kontakt jag kan undslippa nu. Jag har min relation till barnen och det räcker gott och väl.

TS, det låter som att du är en bitterfitta som har blivit lämnad men som desperat försöker klamra dig fast vid exet via samtal om barnen.

Här fick vi sluta att umgås med mamman, min mans ex, för att ena barnet mådde dåligt av att påminnas om hur de brukade vara en familj. Så ibland är det för barnets bästa att INTE umgås.

Annars kan jag tycka att man visst kan umgås men varför inte med nya partners och syskon också?

Känns lite knasigt att hålla fast vid en gammal konstalation tycker jag. Men alla är olika.

Bara det funkar för ALLA inblandade så.

Tycker det är tråkigt när människors dåliga självkänsla ska styra deras partner och partnerns samarbete med sitt barns mor/far. Mitt ex och jag samarbetar bra och käkar lunch emellanåt för diskussion och planering avseende våra gemensamma barn. Min nya man tycker att det är helt okej och har även vid några tillfällen deltagit medan exets nya tjej inte vet något om våra luncher "för husfridens skull" enligt mitt ex. Jag tycker att det känns tråkigt att jag medverkar i att hon hålls ovetande om att vi andra tre vuxna kan träffas och diskutera och även skratta och prata om annat. Hade gärna sett att även hon var med om hon så ville men anser att det inte är min sak att avgöra hur mitt ex och hans nya förhåller sig till varandra. Självklart är det inte fråga om "mys-luncher" (med tanke på att några reagerat över "mys-promenader") men visst snackar vi även om annat än barnen även om vi högst troligt inte skulle träffas alls om det inte var för att vi har gemensamma barn.

Jag hade aldrig gått in i ett förhållande med maken om han hade umgåtts som vän med sitt ex. Jag ville skapa en egen familj med honom, inte dela honom med en annan familj. Självklart ska föräldrarna kunna träffas och diskutera, i vårt fall är det ofta t.o.m. jag som uppmanar honom att ta kontakt med mamman ang. olika saker. Men att de 3 skulle umgås som familj och jag och våra 3 barn skulle sitta hemma för att vi inte tillhör familjen, nej det är inte okej för mig! Hade det varit frågan om bonusens båda familjer, alltså både vår familj och mammans med sin nya så hade jag tyckt det vore kul. Har lite försiktigt föreslagit det för maken, men han är inte alls intresserad av att umgås med exet. Har full respekt för dem som väljer att fortsätta umgås "som en familj" efter skiljsmässa/separation, men för MIG hade en sån man inte varit aktuell som partner.

Tillägg: då jag skriver att träffas och diskutera så menar jag typ vid utvecklingssamtal, hämtning/lämning eller vid andra naturliga sammankomster. Krävs en face to face diskussion angående något viktigt (som bara behövts 1 gång på 8 år) så är det givetvis okej. Men luncher lite nu och då, promenader bara för att och "familjegrejer" upplever jag inte är okej (återigen, i mitt förhållande, andra gör som de vill och sätter egna gränser i sina förhållanden).

Tyvärr är det så att många män är extremt konflikträdda. Är det även så att det var han som lämnade henne och barnen är ofta ett mycket dåligt samvete inblandat. Det är då lättare för mannen att skylla på sin nya när han inte vill träffa sitt ex. Han är rädd för att såra exet mer helt enkelt. Känner ingen bonusmamma som förbjudit sin man kontakt/umgänge med sitt ex. Men vet flera män som öppet erkänt att de skyller på att deras nya tjej inte vill, för att slippa ännu en konflikt med exet.