Emsilon skrev 2013-11-19 21:43:30 följande:
Kära fina lilla stora du!
Jag har läst alla inlägg och Fd placerad och flera andra har skrivit så klokt och bra. Jag sänder styrkekramar till dig TS. Du är i en stor kris, har sorg och är dessutom ung, vilket i sig inte är så lätt alla gånger. Samtidigt anar jag både hopp och styrka hos dig. Du är ju jätte bra på att uttrycka dig och beskriva dina behov. Jag hoppas och tror verkligen att det finns vuxna (BUP, jourföräldrar eller Soc, bra lärare eller kompis förälder) i din närhet som vill lyssna och som kan hjälpa dig. Snälla ge dem det förtroendet, och försök att inte ge upp om en eller två vuxna visar sig inte hålla måttet. Det finns vuxna som håller, jag lovar, det gäller bara att hitta dem! Våga söka, orka prata orka berätta även om ditt kaos. Försök beskriva precis det du beskrivit här, både stort och smått!
Du beskriver det så bra och det låter så smart, du har trots allt bra koll på dig själv och dina behov:
Att du behöver få ha lugn och ro men att det samtidig är jobbigt att bli helt ensam. Berätta om ditt självskapade beteende. Berätta att du behöver nya byxor, det är också viktigt och den vuxna som tycker det är konstigt har fel!
en tanke: Om de vuxna inte lyssnar eller om du har svårt att utrycka dig kanske du kan prova att skriva? Det gäller även frågor. Du har ju jätte många bra frågor! Det kan dock vara svårt för de vuxna, som inte känner dig att veta vad du undrar över. Som det där med regler och byxköp. Skriv en lapp med frågor till någon vuxen som verkar juste, i din närhet.
Skulle så gärna vilja veta hur det har gått för dig...det har ju gått lite tid nu.
Varmt lycka till
På riktigt, ni är så himla fina och underbara
För snart tre veckor sedan fick jag världens utbrott och ångest så jag stack ifrån familjehemmet med en kniv och massa tabletter. Jag ville hem. Hem till våran lägenhet. Dom hade nycklarna, men de vägrade att ge mig dom.
Jag "höll mig undan" med hjälp av kompisar. Men sedan så spårade polisen min mobil och jag blev inlagd på BUP igen, med LPT. Sedan jag blev utskriven så har jag faktiskt fått vara hemma, ensam. Efter många om och men. Jag vet att det planeras att jag ska läggas in på en slutenvårdsavdelning på BUP. Sen så vet jag inte mer. Det finns väl inte ens så mycket att veta om framtiden, eftersom det inte finns någon.
