någon som har vart 15år och vart tvungen till abort..?

Jag vill göra abort för jag vet att jag inte är beredd för ett barn och jag har för stora drömmar.. Jag vet inte, han är två år äldre än mig och jag vet att han längtar till att få barn.. Han har sagt så mycket om att han aldrig kommer lämna mig oavsett vad men va jag har hört om andra tjejer som har gjort abort och blivit lämnade så är jag osäker och rädd.. Han är väldigt svår att läsa, han berättar inte så mycket för mig heller.. Han håller sina känslot för sig själv..

Ja det gör det! Tack så mycket! You are the best!!

Vad bra :) Du kommer att få prata med en kurator innan aborten, så du kommer att få chansen att förbereda dig mentalt. Om du inte har gått särskilt långt i graviditeten kommer det som kommer ut i princip vara som en riklig mens. Jag är planerat gravid i vecka 6, vilket innebär att min mens är två veckor sen, och enligt vad jag har läst är fostret bara stort som ett frö. Det tar ett bra tag innan det är en stor bebis, så om aborten är ditt beslut och görs relativt tidigt tror jag inte att det behöver bli någon hemsk upplevelse alls. Kul är det självklart inte, men inte särskilt traumatiskt.

Sen bör du kanske tänka på annat skydd så att du slipper att oroa dig för att bli gravid igen. När jag och min pojkvän använde kondom brukade han spola vatten i den efteråt för att se om det fanns någon läcka. En gång fanns det det och då tog jag ett dagen-efter-piller. Om du använder p-piller kan ni kanske komplettera med kondom runt ägglossningen så att det blir extra säkert. jag använder appen P tracker och där står det vilka mina fertila dagar är. Annat att tänka på angående p-piller är att de inte är säkra om man är lös i magen, har spytt eller tar penicillin. Både p-piller och kondom är väldigt säkra, så rent statistiskt har du haft en väldig otur om du är gravid, men bara för att slippa oron i framtiden kan det ju vara värt att vara lite extra säker.

Jag håller tummarna för dig!  

Åååhh, tack så mycket för dina tips! Jag ska verkligen använda mig av det! Jag önskar att jag var ett par år äldre då hade jag haft tur men Gud va orättvist.. Tack så mycke för att du hjälpt mig och för allt!

Jag lägnatar så mycket tills den dagen jag kan få behålla mitt barn utan problem..! Är ju lite osäker på om det min kille säger ar sant så jag kan inte behålla barnet och bara hoppas att han ska vara kvar när det inte är säkert på att han kommer vara det.. + att jag verkligen vill leva upp till mina drömmar! Jag vill att mitt barn ska födas i en trygg ekonomi, med en pappa som aldrig kommer försvinna och ett hem där allt finns! Ja herregud! Vill ha den friheten och chansen att kunna njuta av mina tonår!

Kolla om du är gravid först. Dom på ungdomsmottagbkngen kommer inte ringa din mamma.

Jag gjorde en abort runt din ålder, ville verkligen in, men alla sa att jag borde, mina föräldrar min kille mf. Till slut gjorde jag en vilket jag mådde extremt dåligt över, men idag är jag tacksam att jag tog det beslutet så jag fick vara barn/ungdom så länge jag kunde.

Jag ska kolla upp det imorgon och jag hoppas på det bästa!

Jag har inte gjort det men min vän gjorde det. Hon berättade inte för sina föräldrar och det var väldigt jobbigt för henne att behöva smyga med en sådan stor sak. Om min dotter blir gravid som ung så hoppas jag verkligen att hon vågar berätta det för mig så att jag kan stötta henne. Själv gjorde jag abort när jag var nästan 30 och det kändes väldigt skönt att berätta det för min mamma och få hennes stöd trots att jag var vuxen och flyttat hemifrån 10 år tidigare.

Jag blev gravid när jag var 16 på grund av slarv. Mina föräldrar ställde till med ett helvete och påstod att jag hade blivit gravid med flit för att jävlas med dom. Jag gjorde till slut en abort fast jag inte ville bara för att få ett slut på allt där hemma. Aborten var jättejobbig och det tog ett tag innan jag kom över den. Den dåvarande pojkvännen och jag gjorde slut ca ett år efter aborten.

MEN. idag är jag 20 år, har tagit studenten med bra betyg, har läst halva sjuksköterskeutbildningen och har träffat världens bästa kille. Ingenting av det hade jag haft idag om jag hade behållit. Jag trodde att den dåvarande pojkvännen var den rätta, men det hade tagit slut förr eller senare. Vi hörde helt enkelt inte ihop. Så jag är glad att jag gjorde det jag gjorde, trots att jag mer eller mindre tvingades till det. Men jag kan bara tala för mig själv. Alla ska ta det beslutet som känns bäst.

Hur gick det för dig, TS? 

Jag var 17år när jag blev gravid första gången och precis som du ville jag inte att min mamma skulle få veta något. Mådde fruktansvärt dåligt av att "smyga" med graviditeten, inte bara för att det var svårt att dölja illamåendet utan även för att jag var rädd för aborten, hur jag skulle kunna dölja det osv. En dag bröt jag ihop och "erkände" för mamma och hennes reaktion blev inte alls som jag hade förväntat mig. Jag hade hela tiden varit rädd för att hon skulle bli arg men det blev hon inte . Hon tyckte självklart det var klantigt att jag inte hade skyddat mig men frågade sedan hur jag ville göra, om hon skulle följa med till sjukhuset osv. Jag ville inte att hon skulle berätta för pappa och det lovade hon att inte göra, ett löfte som hon har hållt! (Jag är 25 idag ). Det jag vill komma fram till är att ibland är mamma mer förstående än man tror och det är väldigt skönt att ha sin mamma vid sin sida både före och efter en abort . Jag skulle råda dig att våga berätta för din mamma och sedan självklart följ ditt hjärta! Lycka till vännen, det kommer gå bra !