Hjälp! Ser inget slut pà amningen...

Hej

Har exakt samma sak här.

Jag gjorde som så, först bestämde jag mig helhjärtat och sedan så varje gång hon vaknade från ca 2230 så fick hon napp, det var en tvärilsk ung dam som  absolut INTE skulle ha napp. Det tog 4 nätter så blev det bättre och nu är vi inne på natt 10 och det går bara bättre och bättre. Hon är fortfarande inte helt förtjust i napp och hon letar fortfarande bröstet. Men jag har förhoppning.... Jag har tagit alla nätter själv, har dessutom en 3 åring också. Maken jobbar heltid, och börjar 0700, 7 mil bort. 

Har du bestämt dig HELHJÄRTAT så går det för då är du lugn, målmedveten och trygg. Ett en bra sak som det har medfört är att hon äter mycket bättre på dagtid och sover bättre på dagtid.

Mitt mål med detta är att börja jobba nätter nu igen.

LYCKA TILL!!

Ps Unga fröken är 9,5 månader.  

Det är enklare när de är större, min är 15 månader och jag orkar inte alltid amma henne. Eftersom hon börjar förstå¨vad jag säger så säger jag att tissarna (vi är från norra Sverige, därav namnet på brösten ) sover och att hon får vatten om hon vill, eller ligga och kramas med mig eller pappan, men att jag vill sova utan att amma. Jag ammar henne morgon och kväll, men orkar inte på natten och det funkar nu när hon fattar att jag inte vill.

Haha din son är smart och duktig :) Han vet var det bästa på dig finns ;) Fantastiskt ju!

Be dina föräldrar om hjälp! Alla, om man inte är sjuk, klarar några jobbiga nätter! Våga be om hjälp! De kan ju få ledigt från sitt barnbarn sen under dagen! Skicka de på en restaurang som tack :)
Jag skulle känna mig hedrad om jag fick hjälpa en mamma såhär!  

Men oj TS! Så märkligt, detta var som att läsa ett inlägg skrivet av mig själv. Vi sitter i exakt samma situation, förutom att min dotter är 1½ år och att jag inte sovit en hel natt på 7 år.. (Har två andra relativt små barn också, så de har avlöst varandra.. Jippie..) I övrigt stämmer dock precis ALLT du skriver in på mig och min lilla dotter, och jag gick in på detta forum i syftet att söka inspiration och tips på hur jag ska göra för att bryta den onda cirkeln och sluta amma. Inte för att jag tvunget vill för min egen skull egentligen, utan för att jag tror det är bäst för min dotter i första hand, och sedan även för mig, som en bonus. Mina andra barn slutade helt självmant när de var 9 månader, respektive 1 år gamla. Bara så där, över en natt. Ville plötsligt absolut inte ha bröstet mer. Men denna lilla tösen VÄGRAR sluta och gråter hysteriskt efter mig och bröstet om jag försöker "vägra" henne amningen. Så det har jag bara provat en gång hittills, och bara i några minuter.. Klarade inte att se henne så ledsen. Kände mig hemsk.

Men precis som du beskriver, så drabbar det ju både barnet själv, och oss mammor. Ingen av oss får ju någon kvalitetssömn precis, barnet vaknar av hunger, och vi får ligga där och lida i timmar. (Jag lider i alla fall...har fått sår på bröstvårtorna av allt sugande med små, vassa tänder..) Och sen på dagen äter hon inte ordentligt, har aldrig gjort. Istället blir det ett evigt små-ammande hela natten och ingen aptit på morgonen (alltså, hon vill inte äta en ordentlig frukost).

Usch ja..det är väldigt jobbigt detta. Min man och jag har bestämt oss för att göra en riktig kraftansträngning nu under höstlovet (vi är båda lediga), och försöka sluta med amningen och istället försöka skapa en situation där maken också kan natta dottern, samt natta om henne om hon vaknar på natten. Hittills har allt sådant skett med hjälp av bröstet och amningen, så det lär bli en hemsk kamp det här..  

Hahaha, kunde inte låta bli att fnissa igenkännande när jag läste detta.. Min dotter är ju som sagt 1½ år, och kan verkligen uttrycka sin vilja och sina känslor kring detta ämne.. Hon bokstavligen puttar mig bort till vår favoritfotölj i vardagsrummet där jag sätter mig varje kväll, med hennes kudde på det ena armstödet och en annan kudde bakom min rygg. Hon går själv och hämtar dessa två kuddar, lägger dem på sina respektive platser, drar mig i tröjan eller puttar mig bort till fotöljen och börjar lyfta upp min tröja och peka på bröstet med en lycklig, men dock, krävande uppsyn.. När jag börjar greja med tröjan och BH:n, skrattar hon överlyckligt och försöker klättra upp i min famn.. Hon är supergullig och jag får mig ett gott skratt varje gång hon gör så här, för hon ser SÅÅÅÅÅ söt ut. Kommer att sakna detta när vi väl slutat amma... Suck. Det var onekligen lättare med de andra två barnen, som slutade av egen fri vilja. Men något säger mig att jag lär få amma i flera år till om jag inte slutar nu...

Han är det goaste som finns för mig =) Vi gör ett försök! Alternativt att jag tar nätterna med mer krafter dá jag kan fá sova pá dagen (äääntligen!) Mamma och pappa träffar bara sitt barnbarn 2 ggr om áret, sá vid närmare eftertanke är det nog bättre att de fár den roliga biten att leka pá dagen istället.... Tack för peppning!

Tissarna! Underbart, jag gillar inte att säga "tuttar" känns vulgärt, nu har jag ett nytt ord =) Egentligen är det inte sá att jag vill sluta nu pá en gáng, bara känna att det gár framát och att jag sakta kan börja trappa ner. Om det inte funkar nu sá kanske det gár om nágra mánader iaf. Tack för svar!

Háller helt med dig här! Tror man pá vad man gör och är konsekvent sá brukar det funka. För nágra mánader sedan var jag övertygad att min son inte kunde somna utan att ammas till sömns. Sen tänkte jag om. Visst bestämmer hans personlighet och redan starka vilja mycket av hans beteende, MEN det är ju jag som leder honom, och visar alternativ. Om jag i mitt huvud är övertygad att han inte kan somna utan att ammas, ja dá gör han inte det. Dá bestämde jag mig för att det skulle gá, och det gick till slut. Det var ett jättesteg för mig. Nu är nästa att sluta amma helt pá natten, eller átmistone minska. I tvá dagar har jag nu kunnat vagga till sömns vid första uppvaket. Juhu, babysteps! Nu har han tyvärr börjat vakna pá smátimmarna och är klarvaken i 1-2 timmar, och dá ger jag upp, för jag är för trött. Lägger honom vid tissarna =)  tills han förhoppningsvis somnar.

7 ár! Nur känns mitt problem väldigt litet...!  Jag har heller aldrig vägrat amning, förrän nu. Har försökt plocka upp och vagga, men sá fort han börjar gráta och sparka sá har jag ammat. En sekund av grát känns ju som en timme när det gäller ens barn, men de senaste nätterna har jag försökt att ha is i magen, plockar upp, vaggar, sjunger, kramar och háller ut  en stund till oavsett hur mycket han gráter eller sparkar; och hans slutar faktiskt! Inte alla gánger, men ett par tre gánger per natt kan jag lyckas söva honom utan amning.
Lycka till pá höstlovet! Ett tips jag kan ge är att börja med att söva utan amning pá dagen, och att pappa dá ocksá kan söva, man brukar ha mer tálamod och krafter till det pá dagen. I sin tur blir det dá lättare att söva pá samma sätt pá natten, dá er dotter kommer vara trygg i det sättet att somna.

Men gulliga unge =) ...skönt att veta att man inte är ensam! Har inga vänner som har berättat om detta, det verkar som att alla har bara slutat utan större problem eller sá flaskmatar dom.

Huja, 7 år är RIKTIGT lång tid att inte få sova ordentligt på.. Har dessutom fibromyalgi (och är överkänslig mot smärtlindrande läkemedel), så min kropp är mer eller mindre förstörd nu. Ont överallt, alltid.
Jag har också försökt med att ta upp henne och vagga henne i famnen, samt lägga henne över axeln, eller på mage i sängen och "buffa" på rumpan, och det kunde funka ibland tidigare, när hon var yngre, men nu går det inte: hon SKRIKER i högan sky att hon vill komma till bröstet, och riskerar att väcka hela familjen. Så vad gör man...? Suck. Under perioder har hon vaknat vid 03-tiden och sedan vägrat somna om igen på 2-3 timmar, oavsett hur jag burit mig åt. Då är man pigg och glad när klockan ringer 06.30....NOT!
När min man är hemma och dottern ska sova middag brukar han gå ut och gå en runda med henne i vagnen, så att hon somnar utan bröstet. DÅ funkar det. Men inte om JAG går med henne..! Mycket bestämd ung dam, denna.. Håller helt med dig! Det var en av mina första tankar när jag läste ditt inlägg: SÅ SKÖNT ATT DET FINNS FLER som faktiskt har det likadant! Inte för att jag önskar någon annan samma lilla helvete som jag har, utan för att jag aldrig hör talas om mammor och barn som har samma situation som jag/vi har. Folk berättar bara om hur bra allting går, och hur duktiga de är. Barnen verkar vara små robotar som somnar själva, i egna rum, och sover hela natten...redan när de är några veckor gamla..?? För mig känns det helt obegripligt, eftersom jag aldrig varit i närheten av att uppleva det med mina barn. Inget av dem, och jag har 3 st. Allihop har varit mer eller mindre svårhanterliga nattetid.

Men visst, det går säkert att lära småbarn att somna själva i egna rum om man kör med diverse "metoder", vilka alla i princip går ut på att barnet ska somna av ren utmattning och desperation över att dess föräldrar inte bryr sig om deras hjärtskärande gråt längre.. Att ingen kommer när de kallar, att de blivit övergivna. Men detta har jag aldrig gjort mot mina barn, och kommer inte att göra det mot min lilla flicka heller. Om DET är enda sättet att få henne ett sova hela natten utan att amma, så fortsätter jag hellre som jag gör idag. Jag vägrar svika henne på det sättet som dessa metoder innebär. Om hon behöver mig, så kommer jag. Punkt. Hur jäkligt det än är för mig.. Men gudarna ska veta att man är TRÖTT... Styrkekramar till dig! Vi kommer att lösa detta, så länge vi låter kärleken till våra barn komma i första rummet.  

Uppdaterade tráden idag om hur det hela fortskrider och tänkte puffa lite... kanske nágon mer med erfarenheter om hur man slutar amma ett VÄLDIGT amningsglatt barn?

Jag har ett väldigt närhetstörstande barn som var väldigt glad i att ammas. Men jag var tvungen att sluta amma henne omkring 9-10 månader för att kunna ta medicin. Hon sov fortfarande i min famn på nätterna då så jag sov i sportbh och tog några jobbiga nätter. Hon fick ju fortfarande närhet och mat (i flaska) så det gick ingen nöd på henne. Det är knappast att likna vid några skrikmetoder.

Harmagedon: nej det láter inte som en särskilt extrem metod alls. Vad bra att det funkade för dig! Mitt problem är att min son inte tar flaska eller napp. Hittills har jag inte vágat  att bara sluta, för jag vet att han kan gráta hysterisk i flera timmar tills han knappt kan andas. Jag försöker en stund varje gáng han vaknar att vagga men när han börjar skrika och sparka ger jag efter... jag vet att jag máste ta den här fighten snart, men skulle gärna vilja bryta vanan gradvis sá att det inte blir en chock med det där riktigt jobbiga nätterna. Idag försöker jag analysera situationen igen och ska försöka göra följande:

1. Börja söva utan att vagga helt till sömns pá dagen, och lägga ner honom i sängen dá han fortfarande är lite medveten för att han ska känna att han kan somna utan att vara i famnen. Sá smáningom kanske det gár även pá natten.

2.Tänkte ta bort ett eller tvá amningstillfällen pá dagen, nu när han börjat äta bättre.

3. Göra "amningsstopp" mellan 00-04 till att börja med, och vara stenhárd pá att han inte fár amma dá.

Det sista blir svárast dá jag själv knappt brukar vara vid medvetande mellan 01-05.... men det är nog dags att sätta gränser nu, sá jag fár väl leta efter nya krafter.

Jag kunde verkligen inte ge efter för hennes önskan om att få amma. Den medicinen jag tog hade varit direkt skadlig för henne. Det kanske underlättade det hela. Men jag trodde verkligen att det skulle bli en lång kamp. Men det gick bra efter tre nätter. Så lycka till.