anonymfordetvilljag

Äldre 24 Oct 11:20

11 svar

Psykisk misshandel,gravid,bolla tankar

Hej! Jag är gravid. Ganska långt gånget. Inskriven på MVC, gjort KUB-ul. Blev planerat gravid. Allt verkade bra. Nu är min partner helt omvänd. Kan ta från början. Har ett barn på 2,5år. Har alltid varit ensam med mitt barn. När jag, för lite över 1 år sedan, träffade denna kille så va jag så oerhört glad att någon kunde ställa upp för mig och mitt barn. Han har sakta men säkert tryckt på vårt psykiska mående, som att håna, kränka och uppskatta oss mindre och mindre. Ja rent av psykisk misshandel. Han har varit extremt svartsjuk, till och med på mitt barn. Jag har, innan jag blev gravid, endast orkat sätta ner foten vid de gånger han gjorde mitt barn illa. Efter jag blev gravid så känner jag att mitt psyke, eller vad jag ska kalla det, blev starkare. Nu har jag valt att säga ifrån och testa med samma medicin mot honom. Vilket gjorde att jag blev hatad. Enligt honom så behandlade jag honom som luft, och jag va fittig och hora osv. Jag har även nu kunnat se mer saker som han faktiskt gör illa oss genom. Sedan jag blev gravid har han också visat mer och mer att vi inte ens står i närheten av samma tankar och känslor gällande barn och barnuppfostran. För varje vecka har det blivit värre, och värre. Så nu har jag på riktigt sagt ifrån och vi träffas inte. Det sista va att jag ska lämna och hämta saker vi har hos varandra, sen vill han aldrig mer se/höra av mig. Så nu är jag helt förvirrad. Jag vill inte "ge" honom ett barn som han kan behandla lika illa som han gjort mig och mitt barn. Jag vill inte e mitt barn en så hatande och elak pappa. Jag vill göra abort. Men jag är så långt gången. Har sett barnet. Är så orolig att jag skulle må dåligt av att göra abort. Är i vecka 14+2 idag. Jag vet inte vad riktigt jag kan skriva, om det skulle vara så att någon känner igen mig.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-10-24 11:21
Skriver från telefonen, ursäkta att det ser ut som en röra!

FruZäll

Äldre 24 Oct 11:45

#1

Varför planera ett barn med den mannen som gör illa ditt barn? Fan hade min man gjort illa mina barn hade jag gett han en fet smäll och stuckit direkt!

Anonym (:()

Äldre 24 Oct 11:45

#2

Vilken hemsk situation! Att du lämnat honom är Bra, i hen ska någonsin få misshanfla en psykiskt och Speciellt ine ens barn!! Förstå ocksp tankar a kring det ofödda barnet. Mitt förslag är att du pratar med din MVC och får träffa en kunnig person att diskutera med. Gör detta snabbt, tiden tickar på. En abort är ett enormt svårt beslut, därför är det bra att få tala med en utomstående och gå igenom allt grundligt. Hoppas på att du får stöd och råd i detta. All lycka till!!

leaf88

Äldre 24 Oct 11:54

#3

Bra att du har lämnat honom, han ska absolut inte få göra illa ditt barn! Du är skyldig att skydda dem från sånt. Hur du ska göra med graviditeten vet jag inte, jag vill inte uppmana kvinnor till abort, jag är inte emot abort men det måste vara ens eget beslut. Men det låter ju galet att PLANERA ett barn med en sådan man ens från början? Kanske göra om, göra rätt? Är du beredd på konsekvenserna om du behåller barnet? Det låter också som om du helst inte vill vara ensam med ditt äldre barn, som om du var glad att du hade hittat en "pappa" till barnet och därför blev blind. Det är tufft att vara ensamstående, men var lite vaksam med vilka män du släpper in i ditt liv i fortsättningen. Träffa inte nån "bara för att".

anonymfordetvilljag

Äldre 24 Oct 12:11

#4

Jag trivdes alltid bäst med mitt barn själv.
Jag menar nu inte att han varit elak rakt emot mitt barn från början. Utan det elaka är det han sagt om mitt barn till mig.
Först nu när jag blev gravid började han även att göra detta mot mitt barn
Skrivit lite sluddrigt, jag vet. Kan knappast förstå själv.
Det värsta började alltså nu när jag blev gravid. Innan va det saker om mitt som han sa till mig. Nu sa han det direkt till mitt barn.
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, eftersom ni högg till direkt.
Han har inte gjort varken mig eller mitt barn illa öppet eller synligt. Utan tryckt mig sakta men säkert, och jag har inte förstått vad han gjorde och ville göra förens NU.
Jag förstod inte att det han sa om mitt barn faktiskt va rent elaka saker.

Nej, jag ville inte hitta en "pappa" till mitt barn. Har alltid sagt att jag ska ha uppfostran och ta hand om mitt barn. Alltid sagt ifrån om han tyckt att jag uppfostrar fel osv. Sagt att det inte angår honom hur jag uppfostrar mitt barn. Men nu när jag blev gravid så använde han "ska du göra så med vårt barn också så kommer barnet bli bla bla bla". Till exempel har jag inte problem med att sitta och titta på barnprogram på kvällen, det tycker inte han är ok. Han säger att sitter han framför tvn då bestämmer han osv.

Självklart så hade jag stuckit om jag förstått innan. Men först nu när han börjat visa det så tydligt och öppet ser jag och kan koppla alla småsaker.

Jag fattar ju nu att jag borde kopplat tidigare. Nu undrar jag ju bara vad som ska göras näst. Jag vill komma vidare. Inte stanna här och grubbla på vad han gjort.

leaf88

Äldre 24 Oct 12:25

#5

anonymfordetvilljag skrev 2013-10-24 12:11:31 följande:

Jag trivdes alltid bäst med mitt barn själv. Jag menar nu inte att han varit elak rakt emot mitt barn från början. Utan det elaka är det han sagt om mitt barn till mig. Först nu när jag blev gravid började han även att göra detta mot mitt barn Skrivit lite sluddrigt, jag vet. Kan knappast förstå själv. Det värsta började alltså nu när jag blev gravid. Innan va det saker om mitt som han sa till mig. Nu sa han det direkt till mitt barn. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, eftersom ni högg till direkt. Han har inte gjort varken mig eller mitt barn illa öppet eller synligt. Utan tryckt mig sakta men säkert, och jag har inte förstått vad han gjorde och ville göra förens NU. Jag förstod inte att det han sa om mitt barn faktiskt va rent elaka saker. Nej, jag ville inte hitta en "pappa" till mitt barn. Har alltid sagt att jag ska ha uppfostran och ta hand om mitt barn. Alltid sagt ifrån om han tyckt att jag uppfostrar fel osv. Sagt att det inte angår honom hur jag uppfostrar mitt barn. Men nu när jag blev gravid så använde han "ska du göra så med vårt barn också så kommer barnet bli bla bla bla". Till exempel har jag inte problem med att sitta och titta på barnprogram på kvällen, det tycker inte han är ok. Han säger att sitter han framför tvn då bestämmer han osv. Självklart så hade jag stuckit om jag förstått innan. Men först nu när han börjat visa det så tydligt och öppet ser jag och kan koppla alla småsaker. Jag fattar ju nu att jag borde kopplat tidigare. Nu undrar jag ju bara vad som ska göras näst. Jag vill komma vidare. Inte stanna här och grubbla på vad han gjort.

Det framgick inte i ditt första inlägg att det var så subtilt i början. I en relation kan man ju självklart ha olika åsikter om saker och ting, bli oense ibland etc. Men det lät som om han började trycka ner dig och ditt barn och ändå planerade du barn med honom. Men om det inte var så, har du gjort vad du har kunnat ts. Du lämnade så fort det blev alltför tydligt och situationen blev ohållbar. Dessa män håller ofta igen tills kvinnan är gravid och de har henne "fast", eller har en hållhake på henne. Var glad att du inte är längre gången än att du fortfarande har fler veckor på dig att avsluta graviditeten om du skulle vilja det. Att han visade denna mörka sida så tidigt. Jag tror att du behöver prata med någon professionell och bolla med. Det är givetvis hemskt att behöva ta bort ett barn man egentligen vill ha, för att blivande pappan är elak och olämplig. Men är du beredd på konsekvenserna om du behåller? Vill han engagera sig i barnet blir det svårt för dig att förhindra det, det måste ha gått ganska långt innan föräldrar anses diskvalificerade från vårdnad och umgänge. Barnet kommer antagligen att bo hos dig de första åren, men han kan yrka på både vårdnad och umgängesrätt.

leaf88

Äldre 24 Oct 12:29

#6

Du skrev att du, när du träffade honom, var "oerhört glad att du träffat någon som vill ställa upp för dig och ditt barn". Du skrev sedan att han var oerhört svartsjuk även på ditt barn, samt att du innan graviditeten sade ifrån bara när han behandlade ditt barn illa. Detta lät som om det var värre än bara "subtilt" eller olika åsikter.

Anonym (Också mamma)

Äldre 24 Oct 12:54

#7

Hej!

Tycker att det här forumet är helt bedrövligt i den meningen att du vill bolla tankar men får många svar som bara kritiserar och ifrågasätter dig. Du behöver inte försvara dig för en massa idioter på ett forum! Du behöver bara försvara dig mot dig själv! Och du verkar ha tagit ett bra beslut att lämna en man som skadar dig. Jag antar att ni inte"planerade" barnet. Nej dom flesta normala personerna där ute gör inte det. Deras barn är en gåva inte ett resultat av ngn ägglossnings sticka!. Jag tycker du ska prata med ngn på din mvc som nämdes tidigare och få hjälp utifrån med beslut osv.

Till slut lycka till med allt! Önskar dig och ditt barn allt gott!

leaf88

Äldre 24 Oct 13:05

#8

Anonym (Också mamma) skrev 2013-10-24 12:54:12 följande:

Hej! Tycker att det här forumet är helt bedrövligt i den meningen att du vill bolla tankar men får många svar som bara kritiserar och ifrågasätter dig. Du behöver inte försvara dig för en massa idioter på ett forum! Du behöver bara försvara dig mot dig själv! Och du verkar ha tagit ett bra beslut att lämna en man som skadar dig. Jag antar att ni inte"planerade" barnet. Nej dom flesta normala personerna där ute gör inte det. Deras barn är en gåva inte ett resultat av ngn ägglossnings sticka!. Jag tycker du ska prata med ngn på din mvc som nämdes tidigare och få hjälp utifrån med beslut osv. Till slut lycka till med allt! Önskar dig och ditt barn allt gott!

Ts skriver redan i trådstarten att barnet var planerat...

anonymfordetvilljag

Äldre 24 Oct 13:41

#9

Nej inte något så super planerat barn, att vi längtat extremt och tagit ägglossningstest osv. Men slutade med prev-medel och liksom händer det så händer det.
Det jag började med att skriva att han gjort oss illa från början menar jag att jag förstått nu när han hade drivit upp det och även gjorde det öppet mot mitt barn.
Innan var det mot barnet, genom mig. Men få gånger nu och då, inget jag DÅ la större tid på att reflektera. Som jag nu reflekterar över eftersom jag nu fick se en hel del annat som han visst kunde.
Jag kan förstå att han började trappa upp det nu när han "visste vart han hade mig".
Förstår också ang olika åsikter. Men jag har varit i normalt förhållande. Där FICK jag tycka annorlunda utan att jag blev kallad idiot osv.

Innan graviditeten sa han som sagt bara direkt till mig, och visade det lite då och då mot mig.
Nu har han som sagt trappat upp det, och nu på slutet va ju inte bara mot mig utan direkt mot mitt barn.
Allt jag tyckte och gjorde va fel.
Han tyckte inte att jag behövde ge mitt barn frukost, mellis, lunch, mellis, middag. Utan mat 2 ggr/dag, möjligen macka på kvällen om barnet inte hinner somna. Så att det är riktigt hungrigt och äter mycket.
Barnet va äcklig om det ville kramas om det precis ätit macka och ville kramas med mig.
Om barnet ramlade sa han "skyll dig själv". Frågade varför jag tröstade barnet.
Barnet skulle gärna lämnas bort när vi skulle göra saker(som inte är svårt att ha med barn på). Innan grav sa han " Kan du inte fråga X om barnvakt, så kan vi hitta på/göra det själva. Nu när jag blev gravid va det lika i början, men fler och fler gånger. Nu sista veckorna istället "är så jobbigt att ha med barnet".
Om han blev sur/irriterad på mig så ignorerade han även barnet.

Självklart förstår jag också med min hemska beskrivning, att det lät värre än värst. Men det har också nu känts värre än värst för mig. Eftersom han va så kärleksfull(mest mot mitt barn) i början då vi träffades, men med tiden sakta började såra och nu pang bom slänger mig, och mitt barn främst, som en påse skit.

Anonym (Alltid pappa)

Äldre 24 Oct 13:54

#10

V14 är inte så långt. Han är och kommer alltid vara inblandad i ditt liv om barnet kommer.

Gör abort både för det ofödda barnets skull som för ditt nuvarande och dig själv.

Ingen mår bra av idioter!

leaf88

Äldre 24 Oct 14:24

#11

anonymfordetvilljag skrev 2013-10-24 13:41:51 följande:

Nej inte något så super planerat barn, att vi längtat extremt och tagit ägglossningstest osv. Men slutade med prev-medel och liksom händer det så händer det. Det jag började med att skriva att han gjort oss illa från början menar jag att jag förstått nu när han hade drivit upp det och även gjorde det öppet mot mitt barn. Innan var det mot barnet, genom mig. Men få gånger nu och då, inget jag DÅ la större tid på att reflektera. Som jag nu reflekterar över eftersom jag nu fick se en hel del annat som han visst kunde. Jag kan förstå att han började trappa upp det nu när han "visste vart han hade mig". Förstår också ang olika åsikter. Men jag har varit i normalt förhållande. Där FICK jag tycka annorlunda utan att jag blev kallad idiot osv. Innan graviditeten sa han som sagt bara direkt till mig, och visade det lite då och då mot mig. Nu har han som sagt trappat upp det, och nu på slutet va ju inte bara mot mig utan direkt mot mitt barn. Allt jag tyckte och gjorde va fel. Han tyckte inte att jag behövde ge mitt barn frukost, mellis, lunch, mellis, middag. Utan mat 2 ggr/dag, möjligen macka på kvällen om barnet inte hinner somna. Så att det är riktigt hungrigt och äter mycket. Barnet va äcklig om det ville kramas om det precis ätit macka och ville kramas med mig. Om barnet ramlade sa han "skyll dig själv". Frågade varför jag tröstade barnet. Barnet skulle gärna lämnas bort när vi skulle göra saker(som inte är svårt att ha med barn på). Innan grav sa han " Kan du inte fråga X om barnvakt, så kan vi hitta på/göra det själva. Nu när jag blev gravid va det lika i början, men fler och fler gånger. Nu sista veckorna istället "är så jobbigt att ha med barnet". Om han blev sur/irriterad på mig så ignorerade han även barnet. Självklart förstår jag också med min hemska beskrivning, att det lät värre än värst. Men det har också nu känts värre än värst för mig. Eftersom han va så kärleksfull(mest mot mitt barn) i början då vi träffades, men med tiden sakta började såra och nu pang bom slänger mig, och mitt barn främst, som en påse skit.

Nu tolkar jag dig som att det fanns tendenser redan från början, men att det var först när graviditeten var ett faktum som det blev helt uppenbart att något var fel. Då förstår jag. Du gjorde i vilket fall som helst helt rätt som lämnade! Glömde skriva att även om du behållet barnet, är det inte säkert att han får vårdnad, men han kommer att ha rätt att träffa barnet och han kan yrka på halva vårdnaden samt vv-boende när barnet är äldre.

Psykisk misshandel,gravid,bolla tankar

INNEHÅLL