förbannade dryga biomamma!

Nej på vilket sätt har jag sagt att du skulle vara biomamman? Jag menar bara att det verkar inte vara speciellt många som tycker att det här är något att riva upp himmel och helvete över. 

Här är några saker som TS sagt, som jag uppfattar som att biomamman vill bråka med henne samt styra barnet att inte gilla/kontakta bonusmamman. 
"Jag har fått lov att blockera henne på facebook, ändå går hon in via pojkens sida och tar kontakt, så jag ignorerar bara, det märks tydligt när det inte är han som skriver. Mitt mobilnummer har jag bytt på grund av henne, och samma med hemnumret, det enda nummer hon har är pappans mobilnummer. "

"Hon har i omgångar plockat bort mig som kontakt på hans vänlista, men han söker igen och vill lägga till. Skype vet jag inte om hon vet att han använder, han har det på sin iPad." 

Höra båda sidorna? Om biomamman hade varit här och berättat sin version av händelsen/erna så hade jag kunnat höra på.  

När har jag sagt att jag tycker sånt här är sånt man ska riva upp himmel och helvete över? jag uttryckte bara att andra kan se på saken på ett annat sätt speciellt när någon inte säger hela sanningen och är väldigt selektiv? läst många som påstår att jag är biomamman inklusive bonusmamman som misstänkte det fast jag inte är biomamman. om vi ska prata om att styra barnet. tydligen gick det att köra hela vägen men det var lättare att barnet valde att åka med sin farbror. man gav alltså honom valmöjlighet i syfte att han skulle göra det hela lättare för bonusmamma bonusbarn och en väldigt frånvarande biopappa. ja vi får faktiskt ingen närmare förklaring till varför bonusmamma väljer att blocka biomamma men där är självklart säkert också två sidor av historien ingen sida är den absoluta sanningen utan en försköning av den beroende på vem du frågar. problemet nu är faktiskt att du bara hör bonusmammans ord hennes åsikter och du fattar ett beslut som bara är grundade på bonusmammans ord. du har dvs en enkelvägig kommunikation med en av parterna. känns det rimligt då att du dömmer?

Biomamman river upp himmel och helvete över det här (och tydligen även över andra skitsaker) och du försvarar biomamman. Därför antog jag att du tyckte att hon uppför sig på ett bra sätt. 

Varför tror du att bonuspappan är frånvarande? Han bor långt ifrån barnet och det är förmodligen inte det ultimata, men man behöver inte vara frånvarande eller  en dålig förälder för det. Enligt TS försöker de träffa pojken så mycket som möjligt, men det är inte sällan det händer att biomamman ställer in utan anledning. 

Eftersom jag bara har hört TS sida så kan jag inte sitta och anta vad det är som egentligen har hänt, jag/vi får helt enkelt lita på att det är så här det har gått till. Om inte biomamman, pojken, pappan och kanske farbrorn kommer och kommenterar snart. Men det tror jag inte att de kommer att göra. Ska man tänka så kan man knappt kommentera någon tråd på forum. Varför får du döma TS man då? Innan du dömer honom som förälder är det nog bra att höra vad han, hans barn, biomamman och någon utomstående säger om saken. 

Och det här är min signatur. 

Jag har också undrat hur frisk man är som kastar så mycket skit på andra som inte tycker likadant. Men det får vi aldrig vet, Fast vi kan ju gissa...

   

Nej, vi har inte hört biomammans version. Bara bonusmammans aggressiva. Och om man blir attackerad av bonusmamman på det här viset så är det svårt att tro att hon skulle vara en enkel och ödmjuk person IRL.

Attackerad? 

Åh du har ju helt rätt, hur kunde jag vara så dum, att jag inte förstår bättre. Jag är en sån egoist, bäst jag lämnar min sambo, så han kan flytta till sin hembygd, bli arbetslös, leva på mamma, pappa och samhället, träffa sin son växelvis varannan vecka, och umgås med sina andra mindre värda barn, var tredje helg. För sonen var ju först, han räknas ju mer.

Och själv kan du utifrån samma premisser totalsåga Ts och pappan? Har du alltid otur när du tänker?

Får jag fråga om biomamman "lurade" till sig barnet? Får den känslan av det du skriver ts.

Inte alls, han var önskad, iaf av pappan, och planerad får jag uppfattningen utifrån det han har berättat.
Han har berättat att åtminstone han var kär, och ville ha barn, och att han blev väldigt ledsen och sviken när hon lämnade honom. Kanske var han naiv och förälskad, och allt hon ville ha var ett barn, men jag väljer att utgå från att det fanns kärlek dem emellan, och att barnet var önskat av dem båda. Bara hon kan ju svara för sitt agerade.

Han är inte en oduglig och oengagerad pappa, han gör mer för sina barn än många andra pappor skulle göra.
Han försöker få mer umgänge och kontakt med sin son, men detta motarbetas av mamman.

Jag och biomamman behöver inte ha speciellt mycket att göra med varandra, nog önskade jag att vi hade kunnat hälsa på varandra, och ha en alldaglig kommunikation, men då hon väljer att attackera varje grej som händer, klumpa ihop mig och pappan i ett, jag är en egen person, och tar den kritik som riktas mig, för något jag gjort, jag tänker inte lyssna på dynga som hon häver ur sig som handlar om hennes ilska mot pappan.

 

Flytta närmare mamman så pappan kan få en mer intensiv relation med även sin förstfödda kanske?

Hur ska vi praktiskt lösa den biten med att försörja oss då? På orten där pojken bor finns inga jobb, i stort sett alla som bor där är pensionärer eller de som veckopendlar, vilket ju isåfall blir endast en utgift, då umgänget med pojken blir detsamma om vi ska veckopendla 5 timmars bilresa är väl mycket att dagspendla.

Samt att barnen här har vänner och skola.

Han kan ju prata med grabben om möjligheten att gå gymnasiet på orten där ni bor, om han är intresserad av det. Men jag förstår inte varför vissa i tråden verkar läsa in att killen mår dåligt och behöver mer tid med sin pappa och att han skulle känna sig bortvald.