medicinskt abort i hemmet- kan man göra det utan att berätta?

Det är inget barn!

Haha fyfan att ni inte skäms. Hur fan har ni blivit uppfostrade egentligen? Att ni är så pass egoistiska att ni tänker på det här sättet. Jag tror jag börjar gråta över hur kvinnor har blivit.

Han har rätt att få veta. Hennes kropp eller inte, skiter jag fullständigt i. Ha inte sex öht om du inte ens kan berätta för pappan. Det är inte bara kvinnor som skapar barnet, sluta bete er som att kvinnor är värda mer än männen i den här frågan. Med den där inställningen och attityden så är ni inte ens värda 5 öre.

Men var tog det men inte vet mår man inte dåligt av vägen?! Om hon kan leva med den lögnen så kanske det är värt det för att rädda en annars god relation?!

Anonym (!): skriv om din mening och formulera dig rätt. Fattar inte ett dugg av det du skriver

Jag förstår att det var svårt för dig att lista ut att det skulle vara ett a istället för ett e i men...

Alltså, det är så oerhört olika hur man reagerar när man gör medicinsk abort. Jag har i princip ingen smärta, och på två stora blödningar, med kanske 30 minuters mellanrum så var det klart. Sedan blödde jag väldigt lite i två-tre dagar efteråt.

Andra får horribla smärtor, rester kan bli kvar som gör att man får alldeles för riktliga blödningar, riskerna är många. Gör du abort hemma och inte talat om det för din man och något går fel, så måste du ju in till sjukhus och säga som det är. Dessutom står det i din journal att du i sådana fall fått med dig piller hem som ska avstanna/stöta ut graviditet. Och är din man med dig då får han ju veta allt tillslut. Förtroendet förlorat hur man än gör.

Jag skulle i sådana fall satsa på att säga att jag skulle göra ett mindre ingrepp, typ kontrollera något, men att väntetiden på sjukhuset är lång och du kommer troligen vara där större delen av dagen. Jag började min abort ca kl 08 på morgonen, vid 12 hade det betydande kommit ut, och jag var hemma till kl 13. Är du på sjukhuset kan du se till att vara mer diskret också.

Hemskt att inte kunna inkludera sin man i dessa beslut, det tyder ju tyvärr på någon form av kommunikationsproblem hos er. Att han är emot abort är liksom bara en liten del av problemet. För om ni hade litat på varandra 100% så hade dina argument blivit tagna på allvar av honom. För enligt mig tänker du rätt, jag har själv tagit bort ett barn av samma anledning.

Men skit i sambon. Klart du ska göra abort om du inte vill ha mer barn. Ingen ska tvingas bli mamma eller pappa (igen) mot dennes vilja.

Oavsett vad hon vill göra, varför hon vill göra det eller hur hon vill göra det så HAR han rätt i att få veta. Han är pappan för helvete, har han inget värde i era ögon?! Då borde ni, som har barn och pratar på det här sättet, inte ha skaffat barn öht. Anser man inte att båda föräldrarna har lika mycket värde så ska man inte ha barn själv. 

Till Anonym(!): lär dig att sätta ut citat tecken din dumma jävel. Inte konstigt att det blir svårt att läsa när du inte kan skriva ordentligt. Såhär skulle det ha stått:

Men var tog "det man inte vet mår man inte dåligt" av vägen?!  

Bättre lycka nästa gång. 

Vilken jobbig situation TS. Du vet vad som är bäst för dig, känner du att du inte fixar ett barn till så är  det så.

Jag har själv inte gjort abort, men efter mitt första mf när det bara var lite "rester" kvar så fick jag abortpiller för att allt skulle komma ut. Jag höll på att förblöda och det blev komplikationer. Vad jag har hört är det inte helt ovanligt så var försiktig om du gör det hemma.
Hade jag varit du hade jag erkänt precis hur allt var för läkaren så att hen fick råda vad som var bäst - kirurgisk och en liten följdhistoria på det eller att göra det hemma, men kanske komma på kontroll dagen efter eller så.

Kramar till dig och lycka till!

Jo att han inte ens enligt er andra har rätten till att få veta när hans roll i det här har lika stor betydelse som kvinnans! Vadå "vad spelar det för roll" ?! Hör ni inte hur sjuka ni låter? 

Hur fan skulle ni må om ni var mannen i den här situationen och sanningen kom fram i efterhand?

Förstår inte vad problemet är med att berätta för honom och sedan om det är så jäkla jobbigt så dra hem till någon annan tills aborten är genomförd då. Men då har han iaf fått veta vad som händer, vilket jag anser han har rätt till som FÖRÄLDER... embryo eller foster, man är blivande förälder oavsett hur långt utvecklat embryot är. 

Du är så jävla feg och respektlös ts. Det tycker jag att du ska ha klart för dig. Det där är så jävla fegt.  

Vad skulle det göra för skillnad om jag gav ut min identitet egentligen? Nada. Min identitet är inte relevant i den här frågan. Man kan inte räkna med att alla har samma åsikter och tycker lika om allting hela tiden. Det är naivt. 

Jag har sagt vad jag tycker om den här situationen. Mest vad jag tycker om er andra som också har svarat i den här tråden. Som sagt, jag tycker att ts är respektlös som inte berättar. Men hur ni andra sitter och säger att det inte har något värde att berätta för pappan eller att vad han vill inte spelar någon roll, det är det vidrigaste i den här tråden.

Men som sagt, jag kan inte förvänta mig att folk ska hålla med om vad jag tycker och tänker kring allt. Men det kan inte ni andra heller. Jag har rätt att uttrycka min åsikt om den här situationen och det är vad jag har gjort nu. Så jag känner att jag är färdig med den här skiten.

Adíos! 

TS här: jag har berättat allt och vi har bestämt tillsammans att vi ska behålla barnet.