Min dotter 1,5 år har ont i nacken. Någon som varit med om liknande?

Hej igen!

Vi åkte in på en akuttid till kiropraktorn på torsdag istället då vi inte stod ut längre och kände oss desperata att göra något då läkarna inte verkar förstå allvaret. Kiropraktorn som vi träffade är verkligen jättebra och jag tackar innerligt för tipset här! Hon undersökte dottern och iaktog hennes rörelsemönster och eftersom att hon har så ont hela tiden så är det inte svårt att göra en bedömning för henne. Vilket jag tycker att läkarna också borde kunna göra men de fortsätter hävda nackspärr. Själv har jag aldrig hört talas om nackspärr som aldrig går över?!?

Hur som helst så var kiropraktorn tyvärr ganska säker på att dottern fått en diskogen skada på halsryggen och det sista hon ska göra i så fall är att strecha nacken (vilket vi fått rekommendationer om från sjukvården!) Kiropraktorn nämnde såg och  nämnde saker innan vi ens hann berätta och alla tecken verkar tyda på det hon menar är en skada. Vi är minst sagt förvirrade eftersom att läkarna säger annat. När vi träffat kiropraktorn blev det plötsligt fart på läkarna och vi fick en tid hos neurolog dagen efter.

Neurologen undersökte henne men kunde inte hitta några konstigheter. Vi verkligen KRÄVDE en röntgen genast eftersom han själv hävdade att en röntgen kommer att visa hur vi ska gå vidare med detta. Varför vänta? Han försökte få till en röntgen samma dag men utan att lyckas, vi får vänta till tisdag... Jaa man blir allmänt less och besviken över att inte få hjälp. En liten hjälplös människa som inte kan prata eller berätta ska alltså gå runt med smärtor i TRE veckor innan man ens gör något. En röntgen kommer förhoppningsvis ge svar på vad som är fel och hela grundförutsättningen för hur vi ska gå vidare och behandla för att lindra hennes lidande. Katastrof om ni frågar mig! Vi krävde att neurologen skulle ringa kiropraktorn eftersom han påstod att en skada som hon hävdade är väldigt ovanlig. Kiropraktorn säger motsatsen. Man blir minst sagt snurrig av allt detta.

Sedan vi träffat kiropraktorn har vi följt hennes råd och under helgen har dottern haft mindre ont men dock fortfarande smärtor. Vi litar fullkomligt på henne och har under helgen haft sms-kontakt med henne. Vilket engagemang! Har aldrig tidigare stött på en sån hjälpsam och omtänksam människa. Kan verkligen rekommendera!!! och som sagt, väldigt tacksam för att vi fick hennes kontaktuppgifter via er! 

Men stackars barn!

Jag blir så jäkla asförbannad på hur ohjälpsam vården kan vara!!! Förstår att ni har det jobbigt. Det är ju helt fruktansvärt att se sina barn ha ont.

Tur att ni träffade en vettig kiropraktor till slut.

Hoppas verkligen ni får den hjälp ni behöver så att hon blir bra!

Tack snälla för återkopplingen! Har varit inne och kikat vare dag efter uppdatering! Tråkigt att höra med tösen men vad glad jag blir att höra att ni blev väl behandlade! Vad tror hon skadan kan bero på?

Illa jobbat av sjukvården... Skäms att arbeta inom den!

En sådan skada kan barn få om dom ramlar illa eller liknande vilket barn gör då o då. Vi vet inte exakt vilken händelse som det skulle kunna vara men hon har en väldigt bufflig och busig storebror och vi kan komma ihåg en incident i soffan samma vecka som hon blev dålig. Dottern klättrade upp i soffan o brorsan låg halv över hennes huvudet... ja det är svårt att veta exakt. Hon ramlar ju som vanliga barn och är en väldigt klättring typ.

Fy vad tråkigt att det verkar vara en skada! Men jag blir så glad att höra att ni får stöd och hjälp hos min kära kiropraktor och att ni också har förtroende för henne. Visst är hon fantastisk?! Hennes kompetens och omtanke slår det mesta. Nu har ni i alla fall henne att "hålla i handen" under resans gång. Det ska bli oerhört spännande att höra vad röntgen visar. (Skandal att det ska vara så besvärligt och ta sån tid att hjälpa ett litet barn som har ont och lider!) Jag håller självklart tummarna och fortsätter att följa tråden! 

Men hur kan de inte lyckas få fram en röntgentid, blir helt förundrad.

De gånger vi varit in med våra barn har det aldrig varit några problem alls. Vi har röntgat handledsfraktur på ena sonen (och då hade han gått med det en vecka innan jag förstod vad som var fel och jag visste inte heller vad han gjort bara att han inte ville använda armen riktigt som vanligt men ändå nästan).

Sen har andra sonen skiktröntgats för en hjärnskakning då han blev extremt dålig och bara kräktes efter 3-4 dagar och samma son har fått en vanlig röntgen + skiktröntgen på nacken då han klev på en fotboll och landade på nacken och blev helt sned i nacken och inte kunde röra huvudet. Det var i somras och han har fortfarande ont i nacken till och från och nu ska vi på torsdag få komma till ortopeden igen för att kolla vad det kan vara som gör att han fortfarande har ont. Sköterskan på ortopeden sa att "Herregud, han är bara 7 år, så små barn ska inte ha ont i nacken klart vi måste kolla på honom"

Med 7-åringen har de båda gångerna sagt att de helst vill undvika röntgen men det har handlat om timmar de har avvaktat för att se om han i första fallet skulle sluta kräkas och vara yrslig och i andra fallet om han skulle kunna bli så pass smärtlindrad av ipren + alvedon att de kunde göra en ordentligt undersökning av nacken utan röntgen. Jag förstår att man inte vill stråla barn i onödan och har rakt av köpt argumentet att avvakta några timmar. Men då som sagt timmar, inte veckor!!!!!

Min sons röntgen + skiktröntgen på nacken från i somras såg då bra ut vilket gjorde att VC var ytterst skeptisk till att kolla honom när jag ringde dit, förmodligen för att de inte tyckte de kunde göra så mycket ändå. Jag har ändå en VC jag är väldigt, väldigt nöjd med överlag och som tur var kom då rådgivningssköterskan på att jag kunde ringa ortopeden direkt ist och där var det som sagt annat ljud i skällan.

Hoppas ni snart får hjälp och får träffa rätt personer på sjukhuset.

Det dom vill göra är alltså en magnetröntgen o det är alltså inte strålningen som är problemet utan snarare att hon behöver narkos o sövas för att genomföra den. Man undviker det i största möjliga mån på små barn MEN frågan är om de verkligen ställt för- och nackdelar mot varandra. Svaret är nej om ni frågar mig. Om röntgen visar nåt allvarligt el att något kanske till o med försämrats pga denna väntan DÅ kommer dom få höra kan jag lova. Det värsta är ju om skadan försämrats på grund av att vi fått gå o vänta. Läser man om nackskador på nätet så blir man ju mörkrädd o det sista man vill är ju att hon ska få men av detta senare. Ja, upprörd och ledsen är orden.

Ok, ja en sövning är ju självklart inte kul och något man gör om man kan låta bli.

Men samtidigt, bedömmer de att hon behöver röntgas och att det är nacken vi pratar om så är det ju verkligen inte hela världen med en sövning.

Min lillson med handledsfrakturen sövdes för att trycka till frakturen och då var det ändå precis på gränsen för att de skulle behandla med annat än bara gips. En för-säkerhetsskull-behandling för att han inte skulle få framtida problem med armen.

Känns ju som man borde kunna tänka liknande när det gäller nacken, minst sagt. Jag hoppas verkligen det löser sig för er.

Ja jag förstår verkligen hur dom resonerar och i många fall talar dom emot sig själva "en röntgen kommer fördmodligen att ge svar" men varför inte göra en röntgen då när inget har förbättrats efter lång tid, snarare försämrats? Dessutom vet vi ju inte hur vi kan hjälpa henne på bästa sätt eftersom vi inte vet exakt vad hon lider av. Att säga att en "diskogen skada är ovanlig" är inget tillräckligt argument för att inte utgå från att hon verkligen har det då en erkänd kiropraktor dessutom faktiskt befarar detta. Ja, jag kan verligen inte förstå hur dom inte kan ta det säkra före det osäkra i det här fallet. Imorrn kanske vi får svar iaf. Ovissheten är hemsk.

Hoppas verkligen att det har gått bra idag! Har tänkt på er.

Håller tummarna att det gått bra med allt.

Röntgen gick bra även om det var hemskt att söva henne...

En första titt på plåtarna visar ingenting, inga skador/frakturer/tumörer etc så det var skönt. Däremot har dom ingen diagnos utan "åk hem så kommer detta att gå över"... det är ungefär det vi har fått höra. Barnet skriker fortfarande av smärta och vi har haft kontakt med kiropraktorn som menar att en diskogen skada inte syns på en röntgen när hon ligger och att alla tecken tyder på att hon lider av en sådan skada. Vi kan inte ta på henne en mössa, köra över en vägbula utan att hon skriker av smärta...

Nu står vi handfallna mellan två experter som säger olika. Dr ska ringa om en vecka och kolla hur läget är. Typ så. Ingen vidare utredning.

Kiropraktorn säger att det kan ta tre månader att läka en sådan skada om man är stillasittande och alltså 6 (!) månader att läka helt. Jag är bara helt förstörd av allt som händer. 

Tack för rapporten! Jag har tittat in stup i kvarten och undrat hur det går för er. (Men jag förstår ju att man har mer att göra här i livet än att skriva på forum...) 

Jag tycker att läkarnas kommentar avgör saken. Helt enkelt. Om ett barn har så fruktansvärt ont som din dotter har, så kan man inte bara rycka på axlarna åt det. För bedrövligt att de har mage att göra just det!! Man har inte så ont av ingenting helt enkelt. Inte i tre veckor. Och ett så litet barn överdramatiserar förstås inte, utan det GÖR ont. Så vaddå expert? Om man ska vara helt frank. Vad är det för expert som inte kan säga var en sån smärta beror på, utan bara säger åt er att "det går över". Känns ju väldigt expert-aktigt. Eller inte. 

Lita på kiropraktorn! Gör det. Jag lovar att hon vet vad hon pratar om. Följ hennes rekommendationer och kosta på er att gå tillbaka dit för uppföljningar. (De drunknar ju i patienter, så det finns liksom inte på kartan att de drar dit någon i onödan för att tjäna lite extra. Både jag och min mamma går där själva och har massor av vänner och bekanta som går där, och det är verkligen inte så. Säger de att man behöver komma så är det så. Behöver man inte, så säger de det.)

Men visst blir man ledsen över sjukvården! Och om detta ändå var någon liten bortglömd sjukstuga längst bort i landet Ingenstans. Men ni bor ju för sjutton i Uppsala! Min egen bild av Uppsala är att om det är någonstans det finns bra sjukvård så är det där. Har jag fått det så helt om bakfoten?!

Usch, stackare! Lycka till med allt ändå och uppdatera gärna tråden om du orkar och har lust! 

Nu har vi legat på IGEN o fått tid hos barnortoped tillsammans m sjukgymnast. I samma stund får vi besked av han som tittat på plåtarna o tydligen har dom nu sett "nåt" mellan 1a o 2a kotan men vet inte exakt vad. Kan vara "indikation på inflammation" som han uttryckte. Ja fortsättning följer.. nu verkar det åtminstone bli fart iaf. Tänk att det inte räcker att säga att barnet har ont för att dom ska fatta att nåt är FEL.

Prick 4 veckor (!) har gått och IDAG ser vi ljusningen. Idag har hon varit gladare och busigare än på länge. Nu hoppas vi innerligt att denna mardröm är över. Ville bara uppdatera lite godare nyheter :)

Härligt att höra!

Vad skönt, hoppas det blir bra nu

Följer