Hur ska vi lägga upp umgänge?

Okej och så länge han inte blandar in tingsrätten eller familjerätten så kan jag säga ja till dagumgänge, men neka övernattning så länge det inte finns en tingsrätt eller familjerätt som beslutat att JAG måste lämna bort dottern en natt?

Vad jag vet maler umgängestvister väldigt långsamt. Tar månader - om inte flera år om man är oense innan det kommer ett beslut. Så med andra ord kan jag neka övernattning hur länge som helst.

nej du kan inte neka övernattning i all evighet eftersom du inte har något annat skäl till det än att du inte vill.  Det är sabotage. 

Vänder sig han till tingsrätt och vill ha utökat umgänge kommer han att få det om det enda du har att säga är att det inte passar dig.

Det umgänge ni har och som ni gemensamt kommer överens om är det som gäller. Allt utöver det kan du givetvis säga nej till men det är INTE till din fördel.  

Tänk på att det är din DOTTER som har RÄTT till sin pappa.  Vad du anser om det hör inte hit. Sån är lagen .

vad vinner du på att vara besvärlig och neka honom umgänge?  Vad är dina skäl till din bitterhet?

 

Nej du kan inte förhala det hela hur länge som helst.  Det finns något som heter interimistiskt beslut och det gäller per omgående om ni hamnar i rätten. Det gäller fram tills ni har ett domslut. 

Tvist om umgänge tar egentligen inte särskilt lång tid såvida man inte överklagar domslut med tex nya bevis.

Vårdnadsfrågan är en annan sak och det kan ta lång tid eftersom det krävs långa utredningar om vem som ska ha vårdnaden o vem som är lämplig osv.

Umgängestvister kan gå fort eftersom det bara är ett schema som ni ska tvista om - och hur olika ni än tycker så BLIR det ett schema.  

 

Går det så långt som till tingsrätt och ni verkligen inte kan enas om ett umgängesschema kan tingsrätten gå in och besluta om ett schema för er ovanför era huvuden. Det kan bli ett schema som ingen av er vill ha men som blir resultatet av att ni kastar skit på varandra. 

så överväg noga vad du egentligen sysslar med och varför för det är barnet som hamnar i mitten och betalar priset för bitterhet och hat. 

Har inte din dotter rätt till tid med sin pappa likaväl som med sin mamma?

Hej TS!

Jag förstår att du många gånger känner det jobbigt att ge vika för hans planer med umgänge. Jag vet ju inte heller exakt hur det fungerar mellan er, så jag dömer dig inte. Men jag får mest uppfattningen om att du känner dig tvingad till att gå med på hans viljor om umgänge. Enligt dina inlägg kan ni ju uppenbart umgås i samma rum, och tala med varandra i telefon. Säkert är han jobbig på många sätt, men jag tror även att han är väldigt samarbetsvillig om du är det. Enligt egen erfarenhet är det många gånger svårt att samarbeta med en mamma som har större delen av boendet/vårdnaden. Helt enkelt för att man känner sig rädd som man, man vill inte förlora mer umgänge än det man har.
Om du upplever att det inte passar med umgänge när han vill, så förklara (snällt) varför, och föreslå en annan tid då ni kanske kan göra något tillsammans, lite längre än 4 timmar. Försök att inte vara för noggrann med hans timmar, och "släpp tyglarna" lite, undan för undan.
Förutom tid med sin pappa, mår din dotter oerhört bra av att ha föräldrar som kan prata och samarbeta. Jag lovar att han kommer att överraska dig, om du visar vilja på gott samarbete och positivt bemötande. Kanske önskar du att han ska börja, men i nuläget är det du som sitter på "tyglarna".

Vad gäller blöjor och annat som han gör "fel", så tala med honom. Säg INTE hur han ska göra och att han gör fel, utan berätta istället hur du önskar att han gör istället, och berätta framförallt varför. Om han inte känner sig anklagad, har han betydligt lättare att förstå och lyssna på dig.

Det är inte i första hand pappan du ger umgängesrätt med dottern, utan det är din dotter du ger umgänge med sin pappa. Han förflutna innebär inte att han är en sämre pappa åt din dotter. Det är inte enbart för hans del du ska samarbeta, utan till största del för din dotter.
Jag är helt övertygad om att du gör allt för din dotter och vill hennes absolut bästa. Ibland är det dock lätt att förblindas av sitt ego. Försök se det hela ur en annan synvinkel, som att det gällde dina föräldrar, eller några vänners. Hur hade du önskat att de skött problemet/umgänget för allas bästa?

Mvh Haskel 

Jag har vänner som varit uppe i tingsrätt med interimistiska beslut. Jag döper pappan till pappa och mamman till mamma, fast det är oftast deras egen advokat som för talan så bli inte förvirrad över namnen: så här ser det ut..

Pappa: Vi vill ha övernattning en gång i veckan.
Mamman: Detta bestrids.
Pappa: Varför inte? det råder inga tvivel på pappans omsorgsförmåga.
Mamman: Pappan har upprepade gånger fuskat med blöjbyte.
Pappa: Men det är väl ändå en bagatell?
Mamman: Bestrider övernattning.
Pappan: Då vill vi ha umgänge två gånger per vecka.
Mamman: Bestrider två gånger i veckan då mamman arbetar den dagen och den dagen, men en gång är ok.
Pappan: Okej, ja vad sägs pappan?

Åklagare: Då säger vi interimistiskt på detta umgänge med en gång i veckan så får vi se fler tillfällen, omöjligt som en bonus.

Sedan lämnar alla parter tingsrätten. Så länge båda partner inte är överens så blir det en kompromiss. Det går att hålla på hur länge som helst. Min väninna gjorde lika som mig och där tog det tre år innan pappan fick den första övernattningen. Tack vare att hon bestred det mesta och kom med motargument så ord stod mot ord.

Vadå inte till min fördel? alla upplever saker och ting olika. Tingsrätten vet aldrig vad som egentligen händer under umgänget mer än det pappan och jag säger. Säger jag att det gick dåligt och han att det gick bra så är det endå ord mot ord.

Du vet att det inte är billigt med advokat?

Det kan också bli så här.

Pappa: Yrkar på boende och vårdnad.
Mamma: Bestrids.
Pappa: Mamma obstruerar med umgängen, undanhåller barnet och låter inte barnet lära känna sin pappa.
Mamma: Jag skyddar barnet och ett umgänge 4 timmar, hemma hos mig är vad jag kan gå med på.
Pappa: Finns inget att skydda barnet mot. Gemensam vårdnad, växelvis boende från och med nu.
Mamma: Nej, det är inte barnets bästa. Bäst är att bara vara med mamma.
Parterna är inte överens. Domstolen beslutar om gemensam vårdnad och växelvis boende till huvudförhandlingens slut.

Genom hela den här tråden är det ganska uppenbart att du inte vill ge dig dotter mer umgänge och en närmare relation med sin pappa, men utan att ha något som helst sakligt att komma med, bara dina egna känslor. Inte byter blöjan lika snabbt som du kommer varje rättsinstans att tycka direkt illa om som argument. Hälften av Sveriges barn skulle förmodligen flyttas till fosterhem eller barnhem om sådant ansågs innebära en olämplig förälder.

Du sitter och hittar på att lagen ger dig olika rättigheter, du hittar på att det ska fungera som det skulle passa dig. Du är ute på en mycket tunn is rent juridiskt och det kan få både ingripande och långtgående konsekvenser på olika sätt. Föreslår att du tar kontakt med en jurist för att få veta istället för att gissa.

Dina egna känslor bör du bearbeta på något sätt, för du kan inte gå genom livet och vara besviken på den här mannen som du valt som far till ditt barn när det så uppenbart går ut över ditt barn snarare än honom. Ett barn är inte en mors ägodel, allt mindre för varje dag som går. Dina skyldigheter gentemot ditt barn är också reglerade i lagen precis som barnets rättigheter.

Ingen åklagare är inblandad i en vårdnastvist så din dialog stämmer inte på i alla fall en punkt.

Kommer inte parterna överrens så kan domstolen mycket väl fatta beslut mot en eller båda parterna yrkade på och vilja. Domstolen försöker ofta pressa fram en kompromisslösning men går inte det måste domstolen fatta något beslut.

Hur du nu vill gå vidare är upp till dig. Vill du fortsätta bromsa barnets umgänge med pappan och risker att pappan stämmer till domstol eller vill du föröka hitta en lösning som pappan kan acceptera.

Då ni tydliga kan samarbeta till en viss gräns finns det möjlighet för pappan att få igenom ett yrkande på gemensamm vårdnad. Då pappan redan idag har ett umgänge som du acceterar finns det inga stora hinder att han får ett fastställt reglerat umgänge.

Hur skulle pappan kunna lära sig ta hand om sitt barn om du hela tiden bestrider hans önskemål? På sätt kommer han ju alltid vara "olämplig" i dina ögon eftersom han inte kan ta hand om sitt barn och kan dess rutiner...

Försök förklara det för en domstol....  

Du saboterar bara för dig själv här. 

Du kommer förmodligen ingenvart med dina argument, det enda du kanske vinner är att du lyckas förhala ett ordentligt, fastställt umgänge. Det räcker inte att du anser, du tycker, och du vill när det kommer till kritan. Har du inget mer att sätta bakom än vad du tycker, kommer han att få umgänge och förmodligen i högre utsträckning. 

Vill det sig illa hamnar du hos en objektiv tingsrätt som kommer se rakt igenom dina argument, ditt agerande och sätta press på dig. Det blir samma sak i eventuella samarbetssamtal, om ni hamnar hos någon som inte är partisk till din fördel. Risken är att dina argument istället skulle få dem att ta pappans parti.

Ett interimistiskt beslut tar inte lång tid, och det kvittar att du motsätter dig allt som tas upp när argumenten är så genomskinliga som dina. Beslutet kommer oavsett dina protester att innebära umgänge för pappan, och ganska säkert mycket mer än du önskar under förutsättning att du inte har turen att hamna i en tingsrätt som inte kan göra sitt jobb. 

Oavsett så är det bara ditt ego som vinner på att förhala det oundvikliga. Er dotter förlorar på det eftersom det den dagen det blir ett fastställt umgänge du inte kan vägra, är hon som får det tufft om du inte låtit henne bli trygg och känna sig tillfreds med att vara med sin pappa. 

Ha i åtanke att tingsrätterna strävar efter att alla ska ha gemensam vårdnad och varannan vecka och att det ska väldigt mycket till för att de ska frångå det,  oavsett protester från båda mammor, pappor och barn. Och att då ha obstruerat umgänget, vilket krasst sett är just det du gör, är aldrig ett bra utgångsläge. 

Pappan bor så långt bort att varannan vecka aldrig skulle ske varken från min vilja eller en tingsrätt! Tänkte du att pappan ska köra barnet detta långa avstånd varje morgon och eftermiddag fram & tillbaka till dagis? Det finns heller ingen tingsrätt som kommer ge pappan varannan veckas boende även fast han kan vara ledig från jobbet varannan vecka. Att kasta ett barn mellan dagis varje dag ena veckan då dottern är hos mig, och nästa vecka är hon på borta från dagis och med sin pappa. Hur bra tror du det är att kasta ett barn hit och dit mellan att vara på dagis och nästa vecka inte vara på dagis? Hur bra tror du det blir efter ett par år när barnet ska börja skola på ena orten och helt plötsligt bli av med sin pappa varannan vecka och helt plötsligt bara få komma varannan helg?

Du tänker inte långt du.

Det händer faktiskt att barn har två dagis. Det förekommer att människor flyttar - saker kan förändras. Jag försökte låta bli att lägga någon djupare värdering i det jag skrev, och istället tänka utifrån hur det normalt fungerar med tvister av det här slaget. Lagmän och nämndemän är luttrade, har sett det mesta flera gånger tidigare och tar egentligen skrämmande lite hänsyn till vad man har för subjektiva åsikter, tycker och vill. 

Du frågar i trådstarten om vi tycker du handlar rätt i detta. Det känns som du inte är nöjd med svaren du fått, eftersom det inte är många, om ens någon som tycker du handlar rätt. Jag förstår inte varför du ställer frågan om du inte kan hantera svaren, det är inte här en eventuell framtida tvist kommer avgöras. Men eftersom du inte verkar kunna övertyga familjelivs användare, gissar jag att det inte blir enklare med familjerätt/tingsrätt om det hamnar där.   

I detta håller jag helt med dig. Barn ska inte gå på två dagis. Det är rent vidrigt att utsätta barn för det. Några fixar det, men andra kommer att må väldigt dåligt av det.

Däremot kan det ju finnas andra lösningar. Någon kan flytta så att ett utökat umgänge med boende kan bli aktuellt. Det är _lösningar_ du ska söka, tillsammans med pappan, inte hinder. Börja prata med varandra om det och släpp taget lite om ditt barn när hon nu har en pappa som faktiskt åker alla dessa mil och enligt dig verkar vilja vara med sitt barn obegränsat.

Hur långt bort kan han bo när han hinner( och kan) komma flera gånger i veckan för att träffa sitt barn? Sen har du fel i att tingsrätten skulle döma till boende hos dig bara för att barnet går på dagis. Kontakten med båda förldrarna anses viktigare än att vara på dagis.