Jag behöver hjälp

En lite kortfattad bakgrund: Bonusdottern på 12 år har Asperger.
Pappan har aspergerdrag, lillasyster är "exemplarisk" och är väldigt lätt att ha att göra med. Mamman gör sitt absoluta bästa för att räcka till, vi två har dock ingen som helst dialog med varandra.

Till problemet: Jag börjar mer och mer uppleva det att pappan och lillasyster "gaddar ihop sig" och nästan trackar ner på systern. Som ni kanske förstår är det inte helt oproblematiskt med storasyster. Det är allt från stök, problem med hygien, bokstavliga tolkningar på instruktioner etc. I veckan började hennes rum verkligen att stinka, det visade sig efter en lång eftersökning att det var mjölkbaserad näringsdryck som börjat mögla längst ner i papperskorgen. Pappa säger till henne att lägga in korgen i duschen, varpå hon gjorde som han sa. Pappa glömde dock att säga att hon skulle göra rent den och vad hon skulle använda så papperskorgen stod i duschen ett bra tag. När vi dagen efter pratar om missförståndet är hans svar "att någon lägger ner tankeverksamheten kan ju inte jag rå för"

Jag upplever att pappan inte är tillräckligt pedagogisk, tålmodig och "tillmötesgående" (kan man skriva så?) Han förstår liksom inte varför vi ska anpassa oss till storasyster.
Jag själv har bara läst på om diagnosen över internet. Min mamma har också väldiga problem som troligtvis är aspergerrelaterat, hon är dock odiagnostiserad, men hennes problem har jag lärt mig hantera på ett bra sätt. Det är ju dock absolut inte samma sak som en snart tonåring..
Jag vet att mamman har sprungit på en del kurser men jag har inte varit med om att pappan har varit på en.

Nu känner jag att jag framställer sambon som värdens svin, det är han dock verkligen inte. Jag tror bara att han inte riktigt vet hur han ska hantera storesyster.
Frågan är vad jag kan göra. Kan jag gå på kurser via HAB själv? Måste pappan vara med?
Vad kan jag göra annars för att förbättra situationen?

Och ja, jag ska prata med sambon, ska bara fundera lite på hur jag ska lägga upp det. Det är en väldigt känslig fråga för honom.. Vill bara ha lite input härifrån.
Vad skulle ni göra om ni var i min situation?

IafiaE

Äldre 28 Nov 22:51

#1

Jag skulle prata med mamman, hon känner sin dotter bäst å ni kan säkert hjälpa varandra.

Monchichier

Äldre 28 Nov 22:58

#2

IafiaE skrev 2013-11-28 22:51:53 följande:

Jag skulle prata med mamman, hon känner sin dotter bäst å ni kan säkert hjälpa varandra.

Det skulle jag väldigt gärna vilja göra. Men har väldigt svårt för att ta kontakt med henne.
Som sagt så har jag en obefintlig kontakt med henne, allt går via pappan.
Vi säger knappt hej till varandra när vi ses vid träningar osv liksom.
Att ta första steget är oerhört svårt för mig.

Jag skulle dock vilja ha en närmre relation med henne, men hon har inte visat att hon vill ha det och som sagt, jag har väldigt svårt att börja ta kontakt.

Blixa

Äldre 29 Nov 08:18

#3

Jag vill börja med att säga att jag blir varm i hjärtat av att du som bonusmamma ser flickan på detta sätt. :)

Du måste naturligtvis prata med sin sambo (precis som du själv säger). Annars tänker jag att du kan vända dig till barnhab och be om hjälp. Där vi bor har de erbjudit hjälp till alla runt barnet. Det är vi som har fått avgöra vilka som ska bjudas in. Lycka till!
Kanske även lillasyster skulle må bra av hjälp i sin situation. Det brukar finnas t ex syskongrupper där man får träffa andra barn med "annorlunda" syskon.

Monchichier

Äldre 29 Nov 09:40

#4

Blixa skrev 2013-11-29 08:18:04 följande:

Jag vill börja med att säga att jag blir varm i hjärtat av att du som bonusmamma ser flickan på detta sätt. :)

Du måste naturligtvis prata med sin sambo (precis som du själv säger). Annars tänker jag att du kan vända dig till barnhab och be om hjälp. Där vi bor har de erbjudit hjälp till alla runt barnet. Det är vi som har fått avgöra vilka som ska bjudas in. Lycka till!
Kanske även lillasyster skulle må bra av hjälp i sin situation. Det brukar finnas t ex syskongrupper där man får träffa andra barn med "annorlunda" syskon.

Tack så mycket!
Där ser man, jag trodde att det där var ungefär som utvecklingssamtal, sådana får jag tex inte vara med på.
På vilket sätt kan man få hjälp av hab? Är det bara kurser eller har dem typ kurator osv?

Jo, lillasyster skulle definitivt må bra av hjälp, det märks tydligt att hon börjar få ett större och större behov av det. Det blir inte bättre av att pappan inte riktigt kan ge en förklaring på lillasysters frågor om storasysters problem. Vet inte hur det är hos mamman, men hon verkar vara mycket mer öppen att prata om det.

Det finns ett problem med det dock, lillasyster är bara 9 år. De syskongrupper jag sett att hab har börjar först vid 10 år. Men man kanske kan få in henne i en sådan grupp ändå? Är hab flexibla på det sättet? Jag har liksom ingen aning. Och Det kanske inte är det lättaste att få in henne överhuvudtaget ifall båda föräldrarna inte ser att lillasysters frustration är mycket på grund av storasyster?

Blixa

Äldre 29 Nov 10:52

#5

Monchichier skrev 2013-11-29 09:40:42 följande:

Tack så mycket!
Där ser man, jag trodde att det där var ungefär som utvecklingssamtal, sådana får jag tex inte vara med på.
På vilket sätt kan man få hjälp av hab? Är det bara kurser eller har dem typ kurator osv?

Jo, lillasyster skulle definitivt må bra av hjälp, det märks tydligt att hon börjar få ett större och större behov av det. Det blir inte bättre av att pappan inte riktigt kan ge en förklaring på lillasysters frågor om storasysters problem. Vet inte hur det är hos mamman, men hon verkar vara mycket mer öppen att prata om det.

Det finns ett problem med det dock, lillasyster är bara 9 år. De syskongrupper jag sett att hab har börjar först vid 10 år. Men man kanske kan få in henne i en sådan grupp ändå? Är hab flexibla på det sättet? Jag har liksom ingen aning. Och Det kanske inte är det lättaste att få in henne överhuvudtaget ifall båda föräldrarna inte ser att lillasysters frustration är mycket på grund av storasyster?

Jo, det är ju naturligtvis barnet och barnets vårdnadshavare som avgör vilken hjälp man vill ha och vilka som ska bjudas in att delta. Vi har bett att barnets mor- och farföräldrar ska få information och stöd utifrån att de haft honom boende hos sig vid något tillfälle. Och på det sättet känns det ju självklart att en styvförälder skulle erbjudas hjälp.
Problemet i ditt fall är väl att vårdnadshavarna inte ser problemet på samma sätt som du. Och du har ju inte rätt att ta del av uppgifter om barnet utan vårdnadshavarnas samtycke. Däremot borde det inte vara något problem om du själv vill ha råd och stöd kring hur du ska hjälpa barnet på bästa sätt.

Vår storasyster var nio när lillebror fick diagnos. Hon erbjöds syskongrupp eller enskilda samtal.
Bäst är nog om du ringer habiliteringen med dina frågor! Lycka till!

Jag behöver hjälp

INNEHÅLL