För eller emot surrogatmödraskap?

...och tänk om surrogatmamman får någon bestående komplikation av graviditeten eller förlossningen, som gör att hon blir långtidssjukskriven och kanske aldrig kan komma tillbaka till det jobb och den lön hon hade innan. Vem kompenserar henne för DET..?

Eller bara en sådan sak som att hon spricker mycket i underlivet (det kan ju även en omföderska göra om barnet är stort) och får problem med sexlivet och att hålla tätt... Eller om det måste göras akut kejsarsnitt, och hon får ett fult ärr på magen med överhäng. Vem betalar en plastikoperation och sjukskrivningsperioden i samband med DEN..?

En annan sak: hur mycket ska de sociala föräldrarna ha rätt att styra hur surrogatmodern lever under graviditeten..? I Indien bor ju surrogatmödrarna på speciella hem, där de får en kontrollerad kost,  tvingas att motionera och inte har tillgång till alkohol eller droger. Men hur ska man övervaka en svensk surrogatmor, och vem ska göra det..? Vad händer om barnet föds med Fetal Alcohol Syndrom..?

Nä, det är alldeles för mycket som kan gå fel...

Dock sant. Man ska aldrig sätta någon som är part i målet att bestämma något i den frågan eller utreda den frågan. Det kan ju aldrig bli opartiskt.

Egentligen tycker jag att medelåldern i Riksdagen också är för låg. De flesta är så unga att de fortfarande är slavar under känslor, passioner... som barnlängtan t.ex.. Det skulle vara bättre om besluten fattades av personer som var över 60 år, och hade passionerna bakom sig och tankarna ogrumlade, så att de kan se till samhällets bästa i stället. Samt ett helt annat livsperspektiv naturligtvis, än en 30-åring som själv är mitt uppe i barnafödandet...

Nej, det finns många faktorer att ta hänsyn till och många etiska dilemman.

Dock tycker jag det är värre det som görs idag, vi "rika" i väst som på många plan utnyttjar fattigare människor enbart till vår egen vinning. Fast många tycker ju det är okej också att tvinga fattiga kvinnor att ställa upp också och resonerar som att "det viktiga är att jag får baaarn" oavsett tillvägagångsättet eller om det kostar en annan människa livet eller skador för livet.

Ja, det är höjden av egoism.

www.proletaren.se/inrikes-socialt/indisk-kvinna-till-salu, www.sydsvenskan.se/varlden/instangda-i-barn--fabriken-surrogatbarn-ar-var-tids-adoption/

"I maj dog värdmamman Easwari under förlossningen på Iswarya Fertility Clinic i Coimbatore i delstaten Tamil Nadu i södra Indien. Ett år tidigare hade hennes man Murugan sett en annons som efterlyste surrogatmammor och pressat henne att anmäla sig för att på så vis bidra till familjens uppehälle. Easwari var hustru nummer två i ett polygamt äktenskap och kunde inte neka.

Hennes graviditet gick som den skulle och hon födde ett friskt barn. Men i samband med förlossningen fick hon störtblödningar som kliniken inte förmådde stoppa. I stället uppmanade personalen hennes man att tillkalla och bekosta en ambulans till närmsta sjukhus.

På vägen dit dog Easwari.

Kunden fick sitt barn. Kliniken förnekade att den hade något ansvar för Easwaris död. Hennes mans polisanmälan ledde ingenstans."

Varför väljer man att stödja sådant för sin egen egosims skull?

Håller med. Det är alldeles för mycket att kräva av en annan människa. Då är väl adoption bättre. Eller om det är nåt fel på barnet och de blivande föräldrarna ballar ur. Ska surrogatmamman ta hand om barnet då?

Ja det har du ju rätt i, för mkt som kan gå fel även där ekonomiska förhållandena är rättvisare.

Jodå det går ihop. Varje kvinna har rätt att bli befruktad med vem hon vill och bära dennes barn. Däremot har hon inte rätt att överlåta barnet till en annan person när det väl är fött. Det är vårdnaden om barnet hon inte kan överlåta, men hon är lika självbestämmande över sin kropp när det gäller abort som graviditet.

Sällsynt krystat försök att försvara det som inte kan försvaras. Hört talas om adoption? Givetvis har du det och därmed är du medveten om att vårdnaden av barn kan överlåtas.

Men inte av kvinnan som fött barnet. Soc och inte kvinnan är de som bestämmer vem som ska adoptera. Herregud, om det varit så enkelt som du tror så hade det vimlat av surrogatbarn by now. Men det gör det inte för varken surrogatmamman eller de blivande föräldrarna har nån juridisk rätt.

du kanske skulle avstå från att påstå saker du uppenbarligen inte har kunskap om?

För övrigt försvarar jag inte surrogatfödslar. Jag har inte ens bestämt mig. Jag gjorde bara en juridisk jämförelse mellan surrogat och adoption. Man kan göra det utan att vara varken för eller emot.  Men för rabiata och för lågbegåvade så är allt som möjligen möjligen möjligen komplicerar en ståndpunkt ett ställningstagande. Så vem av dem är du? Den rabiata eller den efterblivna?

Jag är för om det sker av altruistiska skäl, utan ekonomisk ersättning. Är emot om det sker genom att man utnyttjar kvinnor i behov av pengar.

Man får inte på eget bevåg överlämna vårdnad el adoptera bort sitt barn till vem man önskar.

Sedan är ju frågan om adoption många gånger är så mycket bättre? Tänker då på en del från utlandet som varit minst sagt bedrövliga, tänker på flickan Masho i Danmark som gick nyligen, pojken Freddie som kom till Sverige 2006 osv, alla otaliga grupper på nätet för adopterade som berättar minst sagt hemska historier om hur det blev och det det faktiskt fanns biologiska föräldrar i hemlandet som inte haft en aning om att barnen adopterats bort.

Det låter så fint men i många fall är det inte det.

Jag hade gärna sett flera lagändringar innan jag tyckt att adoption varit 100%.