Barnvakt vid umgänge.

Jag känner med dig. Mitt exs fru kommer hit om någon dag och då hamnar vi i samma situation. Exet har redan berättat för mig att hon kommer ha barnet en del för att barnet ska lära sig deras språk och att hon ska lära sig svenska. Han kommer inte vara med för då kommer ingen av dem lära sig prata med varandra. Den största skillnaden mellan våra situationer är att mitt barn har asperger. Jag är rädd att det här kommer bli en katastrof.

Det är därför jag skrev förenklat. Om du åker iväg med barnet är det inga probelm, du behöver inte stanna hemma på stand-by Probelmet, juridiskt, uppstår om pappan dyker upp där du är och du vägara lämna över.

Sen finns det en stor gråzon kring detta. Så avgörandet blir från falll till fall. Om pappan t ex meddelar att han blir fem minuter sen och mamman tar barnet 1 minuter över och drar i full fart med bilen åt andra hållet skulle det inte ses med blida ögon av en domstol om det blir tvist.

Då kan man ju inte planera nåt som familj dom helgerna. Iaf borde han ju vara tvungen att hämta på den plats vi befinner oss om vi är bortbjudna eller nåt. Det finns två barn till i familjen (inte samma pappa) och dom borde ju inte påverkas negativt pga hans strul.

Man kanske kan skriva nåt i avtalet om sådana situationer också. Om vi nu får till ett avtal öht.

Då förstår jag. Det är ju inte för att sabba vid en vanlig försening jag undrar utan just tillfällen då man är bortbjuden eller har planerat in något.

Om han inte dyker upp vid avtalad tid så åk, inget fel i det. Däremot om han dyker upp där du är så är det hans tid.

De flesta som jobbar obekväma tider har väl scheman? Många har 6-veckors schema. Då kan du ju be att få hans schema. Och så planerar ni 6 v. i taget.
Jag ser absolut ingen anledning till att barnet ska vara i pappans hem när han inte är där? Vad ser han för självändamål i det?

Ah, du menade så. Ja, att inte ens vänta en minut är ju puckat anser jag.

Låter inte alls kul. Hur ofta är det? Hur går era diskussioner?

Kanske lite enkelspårig tanke av mig men har ni testat att sitta och prata ut länge, bara du och han? Om ni båda ger det tid och kraft kanske ni kan komma fram till en gemensam plan som inte rör ihop det alltför mycket för dig i livet?

Har försökt ända sedan separationen. När vi sitter så är han så förstående och vi gör upp om hur det ska se ut, men tyvärr hålls det aldrig


Min mamma hjälpte honom att prata med chefen när han skrev anställningsavtal. Då sa dom att varannan helg alltid är ledig och veckodagarna går på fyra veckors schema. Han har själv skrivit ner schemat till mig innan men han har börjat ta extra pass och så tror jag att han hoppar in på sitt gamla jobb. Sen ändras det hela tiden. Jag tror att det är han som ändrar och inte jobbet.

Vi har egentligen ett fastställt umgänge men exet ville bryta det. Så han har barnet då och då när jag jobbar, ingen övernattning, men jag tror att han kommer vilja ha barnet mer när frun har kommit hit.

Vi har inga diskussioner, han berättar hur det ska vara och lyssnar inte om jag försöker säga något. Sist jag försökte, barnet berättade att h*n inte hade någon aning om att pappans fru skulle komma, fick jag höra att barnet är sjukt (pga aspergern) och att det är förnedrande för exet. Jag orkar bara inte försöka diskutera med honom när jag får höra såna saker. Så länge inte barnet visar tecken på att må dåligt så får det gå. Om han börjar visa tecken så kommer jag gå genom barnhab och familjerätten.

Han kan inte kräva att varken barnet eller du ska vara jourhavande för hans nycker. Han får finna sig i att fastställa ett umgänge. För barnet är det väldigt viktigt med förutsägbarhet och vissa rutiner för att de ska känna trygghet. Som han gör blir det ju inget med det. Kommer han inte så behöver du inte vänta på honom. Ja, om han är försenad en liten stund är ju en sak, men inte nästa dag. Det är också helt orimligt att först säga till barnet att pappa ska komma, sedan kommer han inte och därefter dyker han upp en dag senare och ska ha barnet med sig om fem minuter. Det är ingen pryl utan en levande människa.

Det du kan göra är att erbjuda att ni fastställer umgänge i de intervaller som rimmar med hans arbetsschema

Att ha någon annan som ansvarar för barnet någon gång ibland, som barnvakt eller en ny respektive, är svårt att neka om man inte kan påvisa att barnet far illa av det. Men att det regelmässigt är så att de få gånger pappan ens kommer till skott och har barnet hos sig så är det med någon annan är inte umgänge med pappan och det ska du protestera mot. Barnet behöver ha en trygg och nära relation med sin pappa, inte bygga upp en med en person barnet inte känner. Det får komma i andra hand.

Personligen skulle jag också protestera mot att lämna barnet med någon som inte kan språket och som kanske heller inte kan navigera i samhället ännu. Om något händer så måste hon kunna hantera det. 

Boka en tid på familjerätten du och säg till honom att det är hans chans om du inte ska starta en tvist, annars får du överväga det istället för att få ordning på detta.