Döden.

Nyfis:

Om du skulle kunna leva i 1000 år, skulle du då vara glad över detta?

Du frågar mig?
Nej, jag skulle aldrig vilja leva i 1000år. Tycker att mina 31 år i livet har varat lite för länge...

Skön du e;)  För länge.....31 år....:)

Ibland kan jag nästan tycka att det vore skönt o slippa detta skitsamhället,

men å andra sidan så hoppas jag ju på att det ska bli bättre...sakta men säkert.

Det där med att 31 år har varat lite för länge:

Väger även du in vad du tycker om samhället/världen?

Skön du e;)  För länge.....31 år....:)

Ibland kan jag nästan tycka att det vore skönt o slippa detta skitsamhället,
men å andra sidan så hoppas jag ju på att det ska bli bättre...sakta men säkert.

Det där med att 31 år har varat lite för länge:
Väger även du in vad du tycker om samhället/världen?

Haha. Jo men det känns sådär för det mesta.
Samhället är väl mest skit skulle jag vilja säga. Livet går ut på att vara andra människor till lags. Passa in. Tjäna pengar. Äga massa ting. Bryter man detta som andra anser normalt, ja då får man leva på gatan utan mat eller värme. Man överlever inte utan inkomst. Så jag sammanställer, man har extrem press på sig, från den dag du börjar på dagis tills du går i pension. Allt handlar om att prestera, se ut och vara på ett visst sätt och inte om att leva ett liv. Ett härligt fridfullt liv.
Detta är helt och hållet min syn på livet. Och ingen exakt fakta ^^

Haha. Jo men det känns sådär för det mesta.
Samhället är väl mest skit skulle jag vilja säga. Livet går ut på att vara andra människor till lags. Passa in. Tjäna pengar. Äga massa ting. Bryter man detta som andra anser normalt, ja då får man leva på gatan utan mat eller värme. Man överlever inte utan inkomst. Så jag sammanställer, man har extrem press på sig, från den dag du börjar på dagis tills du går i pension. Allt handlar om att prestera, se ut och vara på ett visst sätt och inte om att leva ett liv. Ett härligt fridfullt liv.
Detta är helt och hållet min syn på livet. Och ingen exakt fakta ^^

Så där kände jag en period när jag var ca 15-16.
Att jag hade levt "nog" och att samhället aldrig skulle förstå sig på mig ovh jag på det etc.
(Emo?)
Mn nu är jag snart 30 och har 3 barn som bara ger mig större lust att se vad som händer.

men hag vill absolut inte leva i evighet.

Ja, har man kids så är det nog lätt att känna att man på något vis

gett livet en slags mening, och att man snudd på per automatik blir engagerad

i hur det ska gå för barnen man älskat fram - och det är man ju väldigt delaktig i

som förälder - synd att en annan troligtvis ej vill bli förälder.....

....för då hade jag nog på ett sätt fått ett lyft...engagemangsmässigt....hjärnan

blir så full av saker som ska göras, att man troligen inte hinner/orkar tänka

på allt som är piss med samhället - finns då trol. inte särskilt mkt utrymme

för detta, gissar jag. (något slags självvalt lyckligt "ovetande" om sakernas tillstånd,

man vet, men man har def. sitt att tänka på, om man säger...)

Men känner att det då blir en press att jobba på ännu hårdare

i detta ekorrhjul som vi moderna människor skapat så tjusigt....

Vääldigt off topic;)

Jag tycker iofs personligen att livet har lugnat ner sig efter att barnen kom.
Vi har visserligen räkningar och utgifter men helt pkötsligt är jag mer närvarande än jag var innan.
och trots att vi startade på botten har vi lyckats bygga upp en härlig tillvaro.
ja vi måste jobba bort ett visst antal timmar om dagen, men i gengäld så tar vi oss mycket tid för att umgås i stället.
?

Off topik...
sorry.

jag gillar din idé dock.
kanske skulle du starta en tråd om det?
Jag och min man har bott i skogskollektiv i flera omgångar och älskar det verkligen.

Roligt att du tycker det - ja, och bodde man i ett sådant kollektiv

så skulle man ju kunna strunta barnomsorgen, är min tanke..isf..

Jag är väldigt oförtjust i att personal träffar ens barn 6-7-8-9 timmar

och som förälder så blir det några timmar över innan kudden kallar för kidsen..

Utom på helgerna, men de tenderar nog att gå skapligt fort med alla aktiviteter..

Som man giv. "väljer" själv......men hur lätt är det inte att.....

Så då bor ni inte på det sättet just nu då?

Om nej:

Längtar du tillbaka till det livet?

Ja, du har rätt - det blir till att starta en sådan tråd, så att man inte

går off topic i all oändlighet;)

Men ikväll kan det väl gå an:P

Just ja:

Vissa familjer har ju flyttat till Åland för att kunna undervisa sina egna barn,

f-n vad jag avskyr att folk i Sverige ska hållas med ett kort koppel hela tiden.

Känner mig allt annat än fri när det gäller alla regler, som många gånger

känns som att etablissemanget är livrädda för att det helt plötsligt blir

anarki eller nå´t, men det är precis vad det kommer att bli på det här viset...

Minns var du läste det först, som det heter....

Vi bor inte så längre.
gruppen föll lite från varandra, någon miste sitt arbete andra valde att flytta.
så vi flyttade till danmark (här kan man hemskola)
Ja barnpassning hade varit billigare och smidigare än nu.
men det är skönt med privatliv också när man har gråtiga småttingar. ^^

Vi saknar det, men det kräver mycket socialt, och just nu fokuserar vi mest på de små ändå.

men ingenting säger ju att vi inte hyr ut huset så småningom när blöjåren är över och startar ett kollektiv igen ^^

Jag är väldigt nöjd över min inställning till döden, jag är inte självmordsbenägen och jag vill inte dö men jag har inget emot att dö, om jag fick reda på att jag skulle dö om 5 minuter skulle jag självfallet bli ledsen, mest för att då får jag inte träffa alla jag älskar igen men mer än det skulle jag inte reagera, ingen totalpanik.

Ok. Hur mår du rent allmänt då? Ålder osv...? Alla har ju olika inställningar till det. Så det finns inga rätt eller fel. Frågar bara av ren nyfikenhet!