Tar barn skada av gladfulla föräldrar?

jag tyckte faktiskt det var lite obehagligt mer för att det kändes som det var hennes kropp med en annan själ liksom, tycker alkohol är läskigt.

Jag kände alltid obehag när mamma fått i sig lite för mycket från omgivningens synvinkel. Hon var aldrig stupfull, men ibland alltför berusad för att bete sig normalt socialt. Jag isolerade mig då. Ofta var det i kombination med trötthet hon blev konstig och flummig. Vet inte direkt om jag tog skada, men det var alltid obehagligt.

När de tog ett glas vin till maten t.ex. kändes det däremot bara trevligt och mysigt. Det var en mysig familjegemenskap som jag minns med värme. 

hon hade stort ansvar inför årets julfirande, mycket att fixa o huvudansvar med mat osv, det kanske  gjorde henne extra stressed....

vi känner varann  ganska bra tror jag, men har inte den relationen att vi pratar om allt.

skulle man ha sagt nåt om det till hennes barn? typ nått med är mamma som hon brukar idag? eller ska man ignorera det inför barnen? (jag har bra relation med barnen)

alkohol är så onödigt tycker jag

Jag har inga negativa minnen av gladfulla föräldrar eller släktingar. Vi barn tyckte mest det var kul att alla var så glada, och så gick de med på att vara med i våra lekar på ett sätt som de inte brukade. Tänk att få fira jul med fem kusiner och ALLA de vuxna utom de som stod i köket med julbordet ställde upp på att låtsas sitta i vårt tåg som vi byggt med kuddar. Jag var konduktör och de fick kaffe ur dockservisen av någon av kusinerna. Det var roligt och festligt att de vuxna var glada och tramsiga. Inte alls otäckt att de inte var riktigt sitt vanliga jag.

Jag tycker inte du ska säga något ts. Framför allt inte till barnen. Det hade varit skillnad om hon drack ofta och mycket. Men en eller två gånger på flera år är ju ingenting!

Jag har själv blivit nykterist pga vad jag såg av alkohol när jag växte upp, men jag tror att min gladfulla mamma är anledningen till att jag över huvud taget tolererar alkohol. Jag har sett alkoholister förstöra familjer och elakfulla som beter sig som svin när de dricker (t.ex. mamman som fullständigt ignorerade att 7-åriga dottern låg med feber och spydde i ett främmande hus utan någon vuxen som tog hand om henne), men eftersom mamma blev så glad och kramig så vet jag att det i vissa fall faktiskt är okej. Det var obekvämt att hon blev annorlunda som någon skrev, men jag tror inte det skadade mig i alla fall. För min del såg jag väl henne full ca 3-4 gånger om året. Om din vän bara är full 1-3 gånger om året skulle jag inte sagt något om det.

Min mamma blev ibland så och jag tyckte att det var helt okej som liten och att det var roligt att se henne glad ibland Men det var för att jag visste att om det behövdes så kunde hon skärpa till sig, om något skulle hända tex. Det var en trygghet. Däremot var det inte kul när pappa drack för han blev dryg, grov och otrevlig.

Nej, jag tror inte att barnen tar minsta skada av detta. Du har sett henne dricka 2 ggr på 15 år och du vill "prata" med henne. Prata om vad? Att hon måste vara helnykterist som du eller?

Jag har bara positiva minnen från familjefester när jag var liten och min mamma blev lite småfull eller gladfull som du kallar det.
Alla vuxna drack till lite, men ingen blev jättefull och/eller elak. Däremot blev alla vuxna gladare, vi barn fick snacks och fick vara uppe lite längre.
Vi kunde fnissa åt de vuxnas beteenden ibland och alla vi barn tyckte enbart detta var kul.

Är det som "aleakim" i inlägg 2 beskriver så är det en annan sak. Den föräldern drack ofta och då kanske det inte är så kul direkt.

Men ts - din väninna dricker i stort sett aldrig. Glöm detta, barnen har INTE farit illa! Du skriver själv att dom var nöjda och glada.

Lät som mig du beskrev TS! Är så förbannat sur och trött och arg och orkeslös hela tiden, snäser åt allt och alla. När jag fått 1-1,5 glas vin är nog enda gången jag är glad och trevlig och avslappnad.

Ja. 

Bara positiva erfarenheter med alkohol och kalas/fester med mina föräldrar.

Ja, jag tror att barn kan ta skada av det baserat på personliga erfarenheter.

Min barndomskompis mamma var till vardags barsk och sträng och inte särskilt kärleksfull mot sin dotter. Våra familjer umgicks tätt och ibland var alkohol inblandat. Efter ett par glas blev mamman glad, kramig och skämtsam. Som jag minns det var det inte fråga om något gränslöst beteende, utan ett beteende som skulle ha varit helt normalt för en mer gladlynt människa i nyktert tillstånd. Jag kommer i alla fall ihåg att min kompis tyckte att det var väldigt obehagligt och det slutade ofta med att hon blev tröstad av min mamma. Det obehagliga för min kompis var att hon inte kände igen sin mamma i beteendet, vilket fick henne att känna sig väldigt otrygg. Visst är det värre om personen förändras till det värre på fyllan, men även om personen förändras till det bättre är det obehagligt för barnet som inte känner igen den person hen är mest trygg med av alla.