Extremt sen 15 månaders, hjärnskada?

Som du beskriver din dotter var min tjej vid ca 13 månader och vi var rejält oroliga då hon var ca 7 veckor tidig som resultat av ett superakut snitt. Men sen släppte det som en lavin och vid 2 1/2 år så var hon ikapp jämnåriga. Idag är hon 5 och läser flytande, har en mkt väl utvecklad fin- respektive grovmotorik och ett rikt och avancerat språk för sin ålder - inga spår av hennes försenade utveckling syns i dagsläget. Snarare är bedömningen att hon ligger en bit före sin jämnåriga i framförallt den kognitiva utvecklingen.

Oron kan vara övermäktig. Min dotter log mkt sent och jag kommer ihåg avundsjukan jag kunde känna när jag såg jämnåriga barn le, skratta och jollra förnöjsamt medan min lilla tjej näst intill hade en konstant uttråkat uttryck. Idag går dock leendet från öra till öra större delen av dagen men det visste jag inte då. Under de första två åren av hennes liv var jag säker på att hon var hjärnskadad, hade en ASD-funktionsnedsättning, hörselnedsättning, osv i perioder och Google, faktaböcker om barn och andra föräldrars FB-uppdateringar genererade osäkerhet och ångest.

I backspegeln önskar jag att jag (för min fru var aldrig orolig  egentligen) hade lugnat ned mig och gett min lilla flicka mer tid och därmed hunnit njuta mer av stunden istället för oroa mig för framtiden....

Jag förstår att du måste vara jätteorolig och jag kan inte sätta mig in i din situation så borde kanske inte uttala mig. Men jag ville bara citera en sak du skrev ovan: 'när man är med henne så tänker man inte på att något skulle vara fel, hon är en så skön unge på alla sätt!'

Jag tycker du ska upprepa detta för dig själv så ofta du kan! Fokusera på detta! Det finns inget du kan göra förrän en eventuell utredning är klar ändå. Och även då kanske det bara handlar om att vänta och se. Så försök att oroa dig så lite som möjligt. Förhoppningsvis är din oro obefogad!!

Finns det fler? Många som läser men få svar. Hoppas på att få kontakt med någon mer i allafall

Använder hon båda händerna lika mycket?
Vet att det kan vara ett tecken på hjärnskada om ena handen inte "hänger med".

Känner mig som världens sämsta mamma som inte slutar gråta. Jag letar efter alla fel jag kan ha gjort... Jag borde kanske gått på babysim...borde ha tagit bort gåstolen... Borde ha kunnat lära mitt barn mer. Tänk om det beror på mig att hon inte utvecklas som hon bör. Och hur fan kan jag gråta när jag har världens bästa underbaraste barn?! Hur ska jag göra?

Min son gick inte förrän han var närmare 19 månader. Han var helt enkelt mycket sen. Vi gick hos sjukgymnast som gav bra tips för att hjälpa honom på vägen. Han var även sen med talet och vi gick hos logoped för det. Han kröp aldrig, ville inte alls ligga på mage och lyfta huvudet. Han var över ett år när han började förflytta sig framåt genom att hoppa fram sittandes på baken.

Du ska absolut i klandra dig själv, vissa barn är mycket senare än andra.

jag har inte läst hela tråden utan bara ett par inlägg
min yngsta son (idag är han 3,5år) var sen, är fortfarande på vissa områden iofs

han hade problem med magen när han föddes, fast det var inte direkt någon
som tog det på allvar, de sa bara att barn inte kan bli förstoppade om man ammar...
han hade svårt att ta bröstet så jag pumpade en del tills jag kände att det inte gick,
han bara skrek av min mjölk. vi gick över till ersättning och då hade han också svårt
att ta flaskan så vi fick träna. vi hade en massa problem med maten och han var
förstoppad och vi upptäckte att han var mjölkallergiker.. vi fick testa fyra olika
mjölkfria ersättningar innan vi hittade en som han inte fick ont i magen av..

han var stor när han föddes, 4300g och 50cm (inte jättestor egentligen men rätt
kort till den vikten) men när han inte fick i sig mat så gick han ner och sen tog det
lång tid innan han gick upp. jag märkte att det var rätt stor skillnad på honom och
storebror och han lärde sig aldrig att hålla nacken.. vid 5månader kunde han fortfarande
knappt hålla nacken och läkaren skickade till sjukgymnast som i sin tur skickade vidare
till neurolog. vid 6månader lärde han sig dock att hålla nacken men han fortsatte att vara
sen. han var muskelsvag, att han dessutom blev hysterisk om någon annan än jag eller
pappan rörde honom gjorde ju inte träningen enklare ;0)

han har genomgått en stor neurologisk utredning med en massa prover (kromosomavvikelse,
gluten, sköldkörtel ja massa prover som vi inte ens vet vad det är de har tagit), ultraljud på
hjärta och njurar, ögonkontroller, muskelbiopsi och mr på hjärnan samt ryggmärgsprov.
de har inte hittat någonting, eller jo ett par saker som inte påverkar bland annat öppen ductus (tror
jag att det heter) på hjärtat som var så litet att det inte påverkar och att han var väldigt närsynt
men även det har växt bort..

han åt BARA flaska till han var 9månader, då klarade han att äta gröt sen fick vi ta det långsamt
vid 10månader klarade han barnmatsburkar från 4- och 6månader. allt med bitar satte han
i halsen, ja han satte det mesta i halsen. vid ett års ålder började han äta lite bröd och hans
mjölkallergi växte även bort runt den här tiden. sen blev det bättre och bättre med maten,
vid 1,5år åt han allt utan problem, han satte bara i halsen lite lättare än andra barn.

vid 9½månad lärde han sig att sitta
och han började åla på rygg vid 12månader
vid 14/15månader började han åla på mage
vid 16månader började han äntligen låta andra hålla i honom
han började på förskolan (läkarens önskan) vid 17månader och fick gåstol inne och ute
vid 17½månad började han krypa
vid 20månader började han klättra ;0)
vid 22,5månad började han att gå...och gick över km andra dagen...

har sammanfattat delar av hans utveckling när vi fick beskedet från neurologen:
http://tjoohalia.wordpress.com/2012/05/23/kommer-ni-ihag-den-har-killen/

han är friskförklarad idag. fysiskt är han som vilken 3,5åring som helst, han är lite
senare med finmotoriken antagligen för att han älskar allt som har med grovmotorik att göra
(klättra, springa, sparka boll, hoppa, ja allt..) 
han är också sen med talet, vilket hans habiliteringsteam säger är helt normalt eftersom
han har tagit igen så mycket fysiskt

de har ingen förklaring till varför han var muskelsvag, de vet inte varför han har blivit "frisk"
det här gäller ju tyvärr inte alla barn men jag vet hur jag kände när jag var mitt inne i alla
utredningar.. det värsta var muskelbiopsin, för när vi fick veta (av misstag) vilka sjukdomar de
letade efter och jag såklart googlade och insåg att det var dödsdomar visste jag inte var
jag skulle ta vägen... men när han blev "friad" från det så släppte den ångesten, jag var inställd
på att han hade en hjärnskada, för MIG var det inga problem för jag hade ju då sett hans
utveckling (MR gjorde efter det att han börjat gå) och visste att vi skulle klara det här

som förälder föreställer man sig det allra värsta, oftast är det inte ens i närheten av det värsta.
ibland kanske det inte är en historia med lyckligt slut, inte det lyckliga slutet man letade efter
iallafall. men man kan få sitt lyckliga "slut" ändå, om man ser på allt från ett annat håll..

(kanske ska tillägga att med slut menar jag inte slut-på-livet-slut") 

Låter som min grabb. Han var väldigt sen med allt. Vid 15 mån kröp han, men pratade inte, vinkade inte, klappade inte händer, visade noll intresse för att gå osv. Idag är han 2 år och springer runt som en galning och babblar i en strid ström, han kan benämna och peka ut fyra färger, han kan räkna till fem, han hoppar jämfota, kan alla rörelser till de vanligaste barnsångerna... Visst kan det vara nåt fel, men det kan också vara en sävlig liten tös du har. För vår son släppte allt som en lavin vid ca 18-19 mån, på en vecka hade han börjat säga 10+ ord, gå, klappa, sjunga, dansa. Så det behöver inte vara fel.

Hej,

Det du beskriver är identiskt för oss. Allt från start till slut. Jag trodde det var min fru som hade skrivit på forumet först om det inte var så att våran dotter föddes lite senare, kan du berätta hur det har gått för er? Vi vet inte om vi ska uppsöka en doktor för att påbörja någon form av utredning.. skulle var skönt att höra från dig/er hur det har gått.

tack!