han vill börja ha "sin" son efter 4år

Jag har också jobbat med vårdnadstvister och i flera fall så har vårdnaden förflyttats från mamman till pappan för att mamman inte var medgörlig. Precis som det ska vara.

Det jag menar är att en person behöver inte enbart vara den "självmordsbenägna knarkaren" som gör inbrott.
Vilket dessutom enbart är TS' beskrivning av pappan - vi andra vet ju ingenting eftersom vi inte har hört pappans version.

Min äldsta pojkes pappa är alkoholist, som dessutom mår psykiskt dåligt (mer eller mindre, vi har knappt någon kontakt nu så jag vet ej säkert). Han har suttit inne ett par kortare vändor senaste åren, blivit tagen för fylla, misshandlat sin nya fru osv.
Men de ggr han träffar vår son så är han ju nykter, begår inga brott o han misshandlar inte sin fru.
Dock träffas de numer nästan bara hos sonens farmor, så på så viss så är ju umgänget ganska så kontrollerat. Men jag skulle utan problem kunna låta sonen träffa sin pappa på regelbunden basis en eller ett par ggr i veckan - dock endast dagtid skulle jag väl kunna tillägga, alt att de sov hos farmor.

Pappan har ju även hämtat sonen i skolan ibland o det har ju funkat bra.

Anledningen till att de inte träffas så ofta ä dock att pappan är jättedålig på att höra av sig, o jag å min sida vill inte höra av mig o "tjata" eftersom jag tycker att han trots allt är en vuxen människa med eget ansvar.
Sonen säger att han saknar sin pappa o han vet att han får ringa honom om han vill.

Vad jag vill ha sagt är att ett barn (oftast) behöver sin pappa, o att bara för att en person inte lever som en medelsvensson - eller mår som en medelsvensson för all del! - så betyder det inte att man inte kan ha kontakt med sitt barn! Dock finns det ju olika sätt att ha kontakt på, men om denne pappa i denne tråd klarar av att träffa barnet någon gång i veckan under några timmar så är väl det jättebra för barnet, förutsatt att pappan är drogfri osv.
Bara för att pappan lever ett tvivelaktigt liv så betyder det ju inte att barnet mår bäst av att aldrig någonsin träffa honom...

TS, vad du än gör, säg inte till pappan att han inte får umgås med barnet! Precis som vissa skriver här ses hindrande av umgänge som mycket allvarligt.

Du ska däremot inte lämna över barnet hur som helst. Ta kontakt med familjerätten på måndag och förklara situationen. Säg inget om att han varit ointresserad och att du tycker att han förverkat sin rätt. Berätta enbart fakta, hur mycket kontakt de haft, att han har ett dokumenterat drogmissbruk och att han nu vill ha mer umgänge. Säg att du vill att det här ska bli så bra som möjligt för barnet.

Sen lär ni bli kallade dit och får hjälp där. Håll dig lugn bara och undvik att anklaga exet för något.

Exakt!
Den erfarenhet jag har av vårdnadstvister så gäller det att se framåt; det är nuet som räknas o inte det som har hänt tidigare.
Så att man har "förverkat sin rätt" till att vara förälder kan man i princip glömma, för det hör ju inte alls till barnets bästa, för så tänker ju förmodligen inte barnet.
Som jag nog skrev tidigare i tråden så är det väl mer värt att ha kontakt från 4 års ålder o fram tills barnbarnen kommer osv, än att inte ha kontakt alls...?

Jo visst. Fruntimmer som obstruerar umgänge och ljuger ihop vilka historier som helst för att svartmåla papporna är såååå lämpliga att avgöra hur umgänge och vårdnad ska se ut.  Observera att jag inte menar just TS nu,och givetvis heller inte samtliga kvinnor, utan många kvinnor i allmänhet. Det är ju bara att ta en titt inne i det här forumet, det är ju ingen hejd på hur olämpliga papporna är! Och blir responsen inte den förväntade från början så kommer kvinnan med fler och fler och fler detaljer, tills mannen inte är vatten värd. Dessa kvinnor skulle alltså vara bäst lämpade att avgöra hur umgänget med pappan ska se ut? Tillåt mig skratta...

Jag har på senare år blivit medveten om hur det går till när det gäller sådana här frågor, har läst om många fall och läst mycket i allmänhet om hur det går till, och jag tycker det är skrämmande hur kvinnor förnekar sina barn rätten till deras fäder. Det finns verkligen ingen jämställdhet på det här området, men det vill ju många kvinnor inte heller ha. Jämställdhet är nödvändigt och fint-så länge det gynnar kvinnorna.

Om pappan är direkt olämplig är det ju jättebra om barnet kan vara hos släktingar och träffa pappan där. Man kan ha ett avtal med släktingarna att de absolut inte får lämna pappan och barnet ensamma om pappan verkar påverkad. Och pojken ska väl få lära känna sina släktingar på pappans sida också?

Jag är själv kvinna, och inte någon kvinnohatande man, om det har någon betydelse...

Det är givetvis fruktansvärt, men det händer också att kvinnor som förgripit sig på sina barn får vårdnaden om dem. Det finns nämligen kvinnliga pedofiler också. Hur ser du på det?

Det optimala vore naturligtvis att ingen som förgripit sig på barn får vårdnaden om dem, men det är ju så att nämndemännen inte är tankeläsare och inte kan veta om personen de ger vårdnaden till har gjort sådana hemska saker.

Jag antar att du direkt kan avgöra om en man eller kvinna utsatt sitt/sina barn för så fruktansvärda övergrepp? Grattis i så fall!

Och så inför vi skottpengar på alla som inte är tankeläsare och inte kan avgöra sådant...

men menar du allvar? vad sa du egentligen nu 'om pappan är direkt olämplig..' tycker du han blir mindre olämplig för att att hans släktingar är med?
plus nej släktingar har inte en automatisk umgängesrätt att få träffa en familjemedlems barn.  är pappan olämplig så är han olämplig, thats it, det ska inte barnet behöva stå ut med bara för att faster berit vill träffa honom.

tycker det låter lite mer som du är en kvinnohatande kvinna för du verkar väldigt bitter och arg på kvinnor och väldigt stridsberedd att försvara all pappor urskiljningslöst. är det inte bättre att gå från fall till fall, vissa mammor är inte lämpliga och vissa pappor är inte lämpliga. i ts fall så kanske man ska lyssna på barnet som inte vill träffa sin pappa. pappan får först visa att han är redo och lämplig och sen får han gå väldigt långsamt och varsamt fram, det är inte pappans bästa det handlar om utan barnets bästa.

Oj va det var het här, orkade inte följa min egna tråd mer då folk missuppfattatade mig hela tiden :( Men tack för er som get mig stöd och till er som inte verkar förstå så ska jag klargöra lite punkter. 1. Han får träffa sin biologiska pappas släktingar men jag satte stopp för varannan helg boendet! 2. Sonen har en manlig förebild som han själv valt att kalla pappa men han vet om att han inte är hans riktiga pappa Och sen slutligen till er alla som undrar hur det har gått. Familjerätten såg till att 5 timmar varannan vecka blir bra emot min vilja men då jag visste att det inte skulle hållas ifrån pappans sida så fick det bli så och gissa vad, det fungerade 2 gånger sen slutade han höra av sig igen! 1000-0 till honom att ännu en gång få sätta mig på plats och nu har jag en son som undrar vart "namn" är för han skulle ju komma och hämta han ibland.

Dokumentera hur umgänget funkar.
Skriv upp, för dagbok över om umgänget blir av eller inte samt anledning då det inte blir av.
För rätt vad det är så kommer pappan igen och vill ha umgänge och då behöver du kunna visa vad som hände förra gången för att lättare få till ett begränsat umgänge tills pappan bevisat att han kan sköta det den här gången.

Jag och pappan har inte ens kontakt så blir inte så mycket mer att dokumentera än han slutade höra av sig efter att han hade "glömt" hämta sonen sin Söndag och trodde han kunde göra det på min istället som redan var planerat med annat. :s

Men tack för tipset, ska se om jag minns dom datumen som sonen var där och vilka datum han hoppade över innan han slutade höra av sig helt.

Suck, "glömt" hämta sonen...
Jag förstår att det inte finns mycket att skriva ner som du beskriver situationen men för din och sonens skull tror jag ändå det kan vara bra att skriva ner det lilla som finns. Skriver du datum på anteckningarna om när han hör av sig så kan du ju i efterhand vara säker på att han inte hört av sig mellan de datumen. Man glömmer så lätt menar jag, när man är uppe i något så tror man att man alltid ska komma ihåg men minnet bleknar.

Jo precis så ska föröka friska upp minnet och skriva ner det lilla som finns innan det går all för lång tid då senaste gången var i mars.
Sen får vi väl se vart tåget fortsätter, har tyvärr ingen ork att slåss om ensamvårdnad fast om jag vill det och det skulle underlätta för mig då jag måste leta upp honom varje gång något papper ska fyllas i med mera :(

men tack så mycket ! :)