Är gravid i v 6 och måste av olika skäl göra abort. Vad kan jag vänta mig? Jag är så rädd, och vill absolut inte att det ska vara som en förlossning. Har varit med om två förlossningar innan och jag skulle inte palla det, om det känns på liknande sätt.
Får man se fostret? Ser det ut som ett barn i miniatyr? (hemska tanke!) Är rädd att det här kommer sätta spår i mig för resten av livet...
Vill veta vad jag ska ställa mig in på.
Du kan inte se något, bara lite klumpigare konsistens än vanlig mens. Jag tittade och kunde inte ens säga vilken "klump" som skulle vara fostret.
Jag såg fostret i v 8 :( sitter på min näthinna 7 år efter fortfarande :( gjorde hemma abort å det gick hur bra som helst. Inte jätte ont eller överdrivet mycket blod. När du bytar binda, titta inte i den :(
Hej! Jag gjorde abort i v8. ville inte vara borta från jobbet(?..) så jag bad om att få göra det hemma på helgen. fick tabletter på sjukhuset 2 dagar innan.. kände ingenting innan jag tog tabletterna man skulle stoppa in i slidan. Fick värk efter typ..2-3 timmar. har aldrig haft så ont som då. kunde knappt andas. som tur var var min pojkvän med mig hela dagen och stöttade bäst han kunde. fick morfin tabl med mig hem som jag tog...hjälpte dock inte. men så fort som fostret hade "släppt" så gick smärtan över och jag gick på toa.. där ramlade allt ur mig.. var helt oförberedd på att det skulle komma såna stora klumpa..kollade inte ned i toan och råder dig att göra detsamma. mår verkligen dåligt när jag tänker på det. blödde typ 4v efteråt, var jättejobbigt då jag var utomlands då.. Hoppas allt går bra för dig, hoppas du inte behöver vara själv <3
Såg bara blodklumpar.
Så tidigt finns det inget foster. Det är ett embryo.
Liknande historia som de flesta. Tror det var i vecka 8. Tog en tablett hemma, några dagar senare en tablett i slidan och då va jag på sjukhuset. Fick enbart svår mensvärk och en stolpiller som lindrade. Åkte hem och hade mens i ca 4 veckor. Såg inget förutom klumpig mens typ. Men det är så pyttelitet att det inte ska gå att se berättade skolsköterskan för mig.
Jag gjorde i vecka 8, "fostret" kom när jag stod i duschen och det var som en slemklump men man såg ingenting i den. Kollade iofs inte så noga heller så.
Gjorde inte speciellt ont, som mensvärk typ.
Förlossning är 1000 gånger värre i smärtväg
Hej! Jag gjorde abort i v 7 eller något sånt, var ganska så orolig innan efter att ha läst om flera som liksom några ovan haft hemska upplevelser.
Jag fick en tablett hos barnmorskan och någon dag senare fick jag några små tabletter att stoppa upp i slidan. Jag hade fått tipset att äta nån vanlig värktablett innan så det gjorde jag. Sen la jag mig på soffan med en påse chips och Lilla huset på prärien. Efter någon timme började jag blöda, och om jag verkligen verkligen kände efter så hade jag någon slags svag mensvärk. Gick på toa ett tag senare och kände att det kom ut nån blodklump, men kunde inte se något. Hela aborten var ganska jobbigt psykiskt men rent fysisk var det ingenting, knappt som en mens, men lite "klumpigare" blödning.
Någon vecka efter det fick jag gå tillbaka till barnmorskan och göra ett gravtest, det visade negativt och allt hade gått bra. Hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kunna gå så smidigt.
Lycka till!!
Jag gjorde abort i vecka 7 ca. Har aldrig fött barn så kan inte jämföra med det.
Jag var på sjukhuset när själva aborten skulle ske, tillsammans med en annan som tagit pillerna samtidigt som jag. Hennes abort gick omärkt förbi, hon gick på toan lite då och då å blödde i pottan, helt obesvärat såg det ut som iallafall.
Jag hade så mycket smärtor och kramper och jag kräktes bara upp de smärtstillande medlen jag fick. Fick sedan värktablett i rumpan och tillslut somnade jag av utmattning eller smärta, vet inte varför...
...men kontentan med detta är att det verkar vara väldigt individuellt, men det gör säkert inte lika ont som en förlossning :)
Och det kommer bara klumpar med blod och slem
Gjorde abort i vecka 7. Fick två tabletter på kk och slidpiller samt smärtlindring med mig hem som jag skulle ta två dagar senare för att påbörja hemmaaborten. Det gjorde inte ondare än mensverk. Blödde en del. Blodklumpar kom ut. Absolut inget som liknade ett foster!
Gjorde abort i v 10 (sista veckan det var ok med medicinsk...) tror jag, och hade superont som mensvärk/magplågor på sjukhuset men tog mig hem iaf. En fis i universum jfrt med förlossning (har fött två barn...)
Var hemma två dagar och blödde som en gris, ur mig flumpade en hudfärgad klump stor som ett plommon, och det var förmodligen fostret *blö*. Blödde en månad efteråt, som mens. Jättekul.....
Jag gjorde medicinsk abort i vecka 7. Fick tabletter på en måndag, fick komma tebax till sjukhuset på en onsdag, fick då andra tabletter. Fick ligga i ett eget rum med tv. Blödningarna började komma efter tre timmar. Mycke klumpar, mycke blod. Ingen smärta.
Jag fick tablett som skulle starta allting och skulle 2 dagar efter stoppa upp dom.andra tabletterna.
Jag börja störtblöda samma kväll och fick massa klumpar morgonen efter jag tagit tabletten som stoppa graviditeten. Så när jag förde upp de andra tabletterna hade allt redan kommit ut.
Det enda jag såg var en stor jätteklump sen hinnsäcken.
Jag gjorde medicinsk i v 8 och det verkar som smärtan är väldigt individuell. Jag var på sjukhuset i 9 timmar och fick dubblad dos efter 4-5 timmar, direkt efter det fick sjukt ont och stora blödningar. Jag har aldrig haft så stora problem med mensvärk men det här kändes riktigt ordentligt.
Nu i efterhand tycker jag att jag känner av ordentlig värk inför varje mens (inte så stark som vid aborten såklart) men jag vet inte om det har något med det att göra men jag har som sagt aldrig gjort det innan.
Något "foster" så jag såklart inte men fick två riktigt ordentliga klumpar ett par timmar efter blödningen började. Hoppas det går bra för dig!
Undrar hur länge ni va på sjukhuset på båda besöken. Ska in på tisdag på första besök. Försöker göra de här utan att familjen vet men känns som omöjlighet om blir kvar på sjukhuset en heldag.
Hej, kanske är lite sent ute, men för dem som ennu har det framför sig! Jag gjorde igår en medecinsk abort, var i vecka 6! hade läst mycket här på olika forums, vilket hade skrämt upp mig supermycket! Jag ville göra den i sjukhuset men de skickade ändå hem mig, eftersom jag var så tidig. Fick utskrivet 600mg burana och några andra liknande värktabletter. En bekant hade också gjort abort, så jag fråga henne hur det kändes, vilket jag inte borde gjort, hon hade haftt en ganska smärtsam abort samt kräktes som räckte flera timmar...
Så till en början var jag inte så positivt intsälld på aborten. Men jag lugnade mig nog,och en dag före aborten berättade för mig mamma som stöttade mig massor! Jag förberädde mig superbra, tog ut medeciner, värmepåsar, spyhink, mat och så gjorde jag en lista på dagen, vad jag skulle göra och när! på morgonen steg jag upp, åt morgonmål och tog (ganska många) värktabletter. någon timme senare, typ 11 stoppade jag in de 4 första tabletterna som sätter igång sammandragningarna. 20 min senare började ganska kraftiga sammandragningar och värk. Detta var nog inte så skönt, måsta fa upp till mitt rum och lägga mig ner i sängen. Kunde typ knappt andas. Då tänkte jag nog att helvete om det är såhär ont i 6h! MEN värken avtog efter ca 45 min. då började jag blöda smått. Resten av dagen var helt normal, kunde gå till butiken och stallet utan problem. Lite mensvärk hade jag såklart och ont i nedre magen, men något man helt klart klarar av. Det var först kl 5 som de rediga blödningarna började och klumpar började komma ut. Men det var ju inget som tog ont eller så, måste bara springa och byta binda stup i kvarten :D Idag har jag ennu mensvärk, och blöder mycket, men mår helt ok! Så aborten för min del var inge farligt :) Det som är viktigt är att äta värktabletterna FÖRE värken börjar, eftersom många kräks under aborten, och då kräks man ju upp värktabletterna(så gick det för min kompis).. Och att försöka äta ordentligt på morgonen och under dagen så man har krafter! Jag vilade också med en värmepåse på magen och gick i en varm dusch! Att hållas igång och göra saker hjälper också, istället för att ligga i sängen och tänka på smärtan. Stöd av någon annan är också viktigt, jag hade mamma och en kompis med mig! :)
Lycka till! Det är nog inte så farligt, tänk på att det är lindrigare i smärtväg än en förlossning! :D