Hej,
Läste en artikel om att föräldrar inte har kompetens i bla matte för att hjälpa barnen med deras läxor. Skulle ni behöva damma av era gamla kunskaper eller funkar det bra som det är?
Nej, jag hänger med rätt bra, men visst, jag är tvungen att läsa igenom faktabiten, men det mest för att jag inte tar några egna genvägar.
Tonåringen läser nu matte 2c på naturvetenskaplig och det är enkelt än så länge. Nu ser jag fram mot integraler och derivator och el-läran
Vår store går i 8:an. Men även tidigt behövde jag fräscha upp matten, för de körde så förenklade sätt att räkna division, kortdivision, att jag inte fattade nåt... Det blev liksom så kryptiska uppställningar, och i vissa fall var det faktiskt bättre att plocka fram den gamla "stolen" för att göra uppställningen tydligare.
Matte kan jag hjälpa vem som helst upp på högskolenivå bara jag får kursboken och en halvtimme på mig, t o m gymnasienivå tar jag det i huvudet. Matte är min gren.
Men jag skulle inte ha en chans att fixa sveriges landskap på rak arm, där skulle jag behöva läxboken eller google om jag blev satt på att hjälpa till med det. Är tveksam till att jag fixar allt inom svenska heller. Kan inte skryta med att jag kommer ihåg precis allt om hur man tog ut satsdelar och sånt. Men ge mig en halvtimme så kommer det nog tillbaka.
Så hjälpa till med läxor är inga bekymmer och inget jag oroar mig för. Det jag inte minns kan jag läsa in på ett kick.
Det enda ämnet där jag kommer vara totalt värdelös är matematiken, efter tredje klass är det stopp.
I resten kommer jag förhoppningsvis kunna vara till god hjälp, framför allt språk.
Nja, den största akilleshälen är matten eftersom jag har svårt att förklara det elementära eftersom mycket av den matematiken har blivit automatiserad (Jag ser ett tal men tänker svaret, svaret kommer mao "magiskt")
Jag anser inte att läxor i första hand handlar om att gneta in kunskaper utan att lära sig lära så jag hjälper dem på det sättet, vi lär oss tillsammans helt enkelt.
Nej, läser in Ma2 på Komvux så matten skall sitta. Nu går min pojk bara i 2:an, kanske blir värre på gymnasiet om jag måste hjälpa honom då eftersom jag förmodligen glömt en del om 8-10 år.
Nej, det funkar bra. Det enda som är svårt, är när ungarna har ämnen på gymnasiet som jag aldrig läst. Spanska eller teknik t ex.
Förvirrande att ställa en fråga med två motsatta alternativ och sedan be en svara ja eller nej...
Hursomhelst, jag kan det jag ska kunna i alla grundskolans ämnen för att kunna hjälpa mina barn då de behöver. Gymnasiet får de lov att klara själva.
Jag håller på att söker utbildning ändå så varför inte? Dels för att jag behöver en utbildning men oxå för att kunna sitta och göra läxor tillsammans med min dotter.
Men jag måster erkänna, Wikipedia och google har varit topp att använda vid biologi och kemi, inte för att jag har svårt för det, men det är inget som jag studerat på många, många år. Men däremot så tror jag att jag (och vi andra som läst natur) att vi kan förstå vad som står.
Skolböckerna på högstadienivån är så kortfattade, så visst, en som kan plugga in och rabbla upp det har nog inga problem, men tonåringen hemma är som jag, måste förstå för att komma ihåg, då har det blivit många timmar med wikipedia för att komplettera det som inte står i skolboken och sedan, när han var yngre, "översätta" det till en bekriplig nivå.
Språk däremot står jag mig slätt, geografi inga problem (jag kan i princip alla landskap i Sverige och var de ligger, länderna i Europa och huvudstäderna, de flesta delstaterna i USA och de flesta andra länderna, inte alla, men de flesta, kan i varje placera in dom i rätt världsdel och ungefär var)
Hoppas förresten att något av barnen väljer franska som tredje språk. Själv har jag läst tyska så det kan jag lätt hjälpa till med, men det vore kul att få anledning att lära sig ett nytt språk!