Sluta med vagn, 4åring, tips tack!

Sälj vagnen. Finns ingen anledning för en fyraåring att ha en vagn! Sluta dadda med honom, han är ingen bebis. Jag hade också gillat att åka vagn om ngn hade kört mig men ör man 30 är det lite svårt att få någon att göra det. Ta bort vagnen så har du löst problemet.

Gör er av med vagnen och klargör för barnet att ni går. Ni måste orka ta den här fajten för är inte den sista ni kommer utsättas för. Träna att gå kortare sträckor i början ich öka längden succesivt. En km ska fyraåringar iaf kunna gå utan att det är för jobbigt.

Leta elefanter i buskarna.
Mitt lilla öga ser något som är XXX och så får man gissa.
Springa till nästa stolpe.
Monstermamma som jagar ungar att krama.
Skattjakt (hitta en koltrast, en röd bil, ett brunnslock med en krona på, etc.... Gör en lista att kryssa av.)
Räkna till hundra eller tusen. Gå igenom alfabetet eller någon bra dikt.
Berätta en saga eller om något intressant du känner till.
Kom på en lek som handlar om just er väg (kullen blir till Mount Everest, bilarna är eldsprutande drakar, väskan är full av kattungar som vill hem...)
Den talande vanten eller handen, som får gnälla eller gapa och vara busig beroende på vad som får små ben att röra sig fortare.
Tävla (varning, den här kan gå till överdrift och bli olidlig i sig själv. Grymt effektiv dock.)

Det är ju oftast inte orken det är fel på utan motivationen och riktningen...  
Vi har knappt två km till skolan och går dit och tillbaka minst 2 ggr om dagen, oftast flera gånger. Mina småpojkar kan gå! Men vi har också kört med vagn när det behövs fram tills de är 4 - 5 år (med bärsele till småsyskon kan de skifta med bebisen vid behov). En banan eller något annat att grunda med är inte heller fel bara så att inte humöret går åt skogen för att blodsockret är lågt. 

Förklara att han har två fungerande ben? Att han nu är så stor och tung att du inte orkar bära?

Vi kör med "ja, men är du så trött att du inte kan gå måste vi ju gå hem" och det vill ju inte min tvååring göra så då traskar hon oftast på rätt bra.

haha, det händer att jag bär min kille som snart fyller 6. Han kroknar totalt i vissa lägen och storasyskonen som är 2 respektive 4 år äldre är ju sådär sugen på att vänta ut honom.

Av samma anledning händer det att han får dela vagn med lillasyrran. Går vi 5-6 km med de äldre barnen så fixar de det utan problem, de två yngre gör det inte iaf inte i ett tempo som de äldre är nöjda med. Ser inget fel i att bära någon km ibland eller låta de barnen som inte orkar vila i vagnen stundtals. Annars hade man inte kommit ut på prommenaden från första början och att ta bilen bara för att man principfast vägrar vagn åt lite större barn är ju bara dumt.

Men till TS skulle jag säga att vill du inte använda vagnen så ha gott om tid, och inga syskon med. Och sätter han sig ner sätt dig bredvid och fråga hur han tänkt sig att ni ska komma vidare. Men dotter som är äldst som varit den mest bekväma sa som sexåring i skidspåren. "Mamma, jag är trött och fryser om händerna - men det går ju inte göra något åt här, så det är bäst vi åker hem så fort det går" Då gjorde jag nästan en frivolt av lycka i spåret för bara något år tidigare hade hon lätt tjurat ihop satt sig ner och fryst ännu mer men där och då växte logiken ifatt och hon kunde bara konstatera att frös man om händerna och var trött och less var ändå det bästa att fortsätta hemmåt. Plötsligt händer det :D

Ja...alltså jag vägrar ju inte bära eller använda vagn "av princip". Jag är inte mycket för principer, nämligen. Jag är helt enkelt ärlig mot honom när jag säger att jag inte orkar bära honom...för det orkar jag inte. Jag har problem med ryggen och han är lång och svår att bära på ett sätt som är bra för ryggen. Så...vi vilar tills han orkar. Och han accepterar det. Men går vi en lång skogspromenad och han kroknar så kan min sambo bära honom en liten bit ibland, eftersom han är starkare.
Men vagnen står mest och dammar i garaget, för jag tycker faktiskt inte att en frisk och starkt drygt 3-åring behöver vagn. Och inte tar vi bilen oftare för den skull heller.

Det är helt enkelt en fight du får ta TS. Det är inte synd om honom för att han inte får åka vagn. Erbjud att hålla i handen, gå långsamt, ta cykel etc. men vagn kan du lugnt hålla på att det tar ni inte. Och så får man stå ut med ett barn som kastar sig gråtandes på marken och vrider sig i plågor . Han är 4 år och klart att han testar och vet vilka knappar han ska trycka på.

Barn är ju lite olika. Jag har en 6-åring som är som en duracellkanin och som alltid varit det. Även om han skulle vara jättetrött eller till och med må dåligt så traskar han på då han vet att vi måste hem. Jag har även en snart 5-åring som har hur mycket energi som helst......när han vill . Han kan bli alldeles fruuuktansvärt trött, eller få alldeles fruuuktansvärt ont någonstans när han tycker något är lite småtrist eller lite jobbigt....och det dyker ofta upp väldigt plötsligt.  Bara att konstatera att vi måste hem och så vrålar han och skriker ett tag och sedan släpar han sig hemåt under mycket pustande och stånkande och fötterna dragandes efter sig. Ramlar ihop då och då i en hög beklagandes att han håller på att dööööö . Och så kommer plötsligt en rolig snöhög och oj vad mycket ork han plötsligt har - kan springa upp och ner hur många gånger som helst och all smärta som bortblåst .

Du får ju faktiskt skylla dig väldigt mycket själv... Bär honom inte. Börjar han skrika eller om han sätter sig ner så fortsätt gå. Han fattar nog med tiden att han inte är lat egentligen utan att det är du som gör honom lat.

Tack för era synpunkter! Vi har nu bestämt att ta bort vagnen helt på en gång och det fick sonen hjälpa till med idag. Återstår att se hur det går när vi väl ska gå lite längre sträckor. ;) Kommer inte ge oss ut på några jätte äventyr på en gång men får utöka vartefter. Vagnen ska i alla fall inte fram igen. :)