Vad gjorde du annorlunda med andra barnet?

Jag var mindre stressad över saker o ting, tex mat och barnvakt, med andra barnet. 
Med 1a barnet så var det sååå viktigt med egentid, lämnade bebis till barnvakt redan när han var 4 månader.
Det skulle jag aldrig göra idag...

Stressade också med smakisar, började vid 4 månader fast bebisen hade säkert kunna vänta till 6 mån, för han var inte intresserad alls. 

Med 1a så kändes det extra viktigt att redan från början uppfostra en självständig individ, men med andra så kände jag att det kommer när det kommer.

Jag ec:ade och använde tygblöjor, skippade vagn, hade inte en tanke ens på att försöka lära ungen sova själv (något vi försökte 5 minuter med ettan innan vi insåg att det var totalt hjärtlöst). Annars hittade jag nog mig själv som förälder ganska snabbt redan med ettan, så det var inte mycket jag kände behövde ändras. :)

Vi slutade försöka så himla mycket. Istället för att kämpa med att få bebisen att somna på kvällarna och sova i en säng osv fick andra barnet sova i mitt knä, vid bröstet, hela kvällarna första halvåret, otroligt bekvämt för alla.

Jag hade också skaffat mitt ordentliga kunskaper om amning genom strulet med första barnet så med andra flöt amningen klockrent från dag ett.

Funderar och funderar och till sist kom jag på det!
Första barnet fick själv avgöra när det var nog med amningen och andra barnet bestämde jag.

Annars har jag varit väldigt lika med dem, tagit upp dem vid minsta pip, sovit nära, styrt mitt liv efter deras. :)

Intressant att läsa om era erfarenheter!

Jag har stressat otroligt med mat det mesta med min dotter. Gav nappen för att vid 4 månader ta bort det. Kämpa med att hon skulle sova..varit ute o rullat vagnen i flera timmar om dagen..ville att hon skulle sova själv. Det var livsviktigt att inte ge henne annat än bröstmjölk det första halvåret trots att hon visade intresse för mat långt innan. Kanske var det som gjorde att hon inte ville äta sen?

Över lag verkar ni varit mer avslappnad med andra barnet och inte tänkt en massa måsten. Underbart.

Jag tyckte också mycket gav sig av att man inte hade tid att peta i barnet hela tiden.

Bebis vaknar lite och gnyr. Med ettan var jag där och försökte söva om, med tvåan stod jag och bytte blöja på storasyster och skyndade mig att bli klar men väl framme vid spjälsängen hade bebis somnat om (det gjorde aldrig ettan för jag var ju där och petade hela tiden).

Ettan blev mycket mer underhållen av mig, tvåan bättre på att roa sig själv och tyvärr mycket mindre pratad med. Jag kom på mig själv när han var typ 18 månader och knappt pratade att jag nästan aldrig pratade med honom när storasyster var med. Jag pratade med storasyster men hanterade lillebror och han lyssnade inte alltid på vad vi sa så även om jag tyckte det var bestämt att vi skulle gå ut så kom det som en överaskning för lillebror när jag högg honom för ett blöjbyte innan och han blev helt vansinnig. Han blev mycket mindre frustrerad när jag började prata med honom också, typ "Först byta blöja, sen ut"

I övrigt, tvåan fick sova på mage från dag 1, med äldsta var jag för nojjig vilket innebar att hon inte sov i princip alls på 3-4 månader innan jag vågade (eller jag, morsan sövde henne på mage en gång och det visade sig att hon sov 3 timmar i sträck vilket aldrig hänt innan).

cosinus, detta med att ligga på mage är ju intressant. Dottern fick sååå platt bakhuvud pga alla rekommendationer om att hon skulle ligga på ryggen. Som tur är var det de första månaderna och den återställdes. Hon fick inte ens ligga på pappas bröst eftersom jag var rädd att han skulle somna och inte längre ha koll på henne. Var rädd att hon skulle sluta andas om hon låg på mage. Suck. 

Vi blev nog "de föräldrar vi ville vara" ganska snabbt redan med ettan. Men en del saker som vi testade med ettan kändes ganska meningslösa att testa med med tvåan eftersom vi vet att vi inte gillar det. Tex har vi ingen vagn till lillasyster, hon åker alltid i sjal/sele och nu när hon är ett halvår sitter hon ibland i storasyster knä.

Det känns också lite lugnare. Vi har redan läst alla böcker om barn, hittat våra föräldraforum, vi har en massa tröststrategier i ryggraden osv. Vi behöver inte söka information, testa och träna som vi gjorde med ettan ibland. 

Lyssnade mer på barnet och dess behov och min egen instinkt istället för hur borde man göra enligt alla andra!:)
Det var sååå skönt att bara mer njuta av min bebis, min första var jag så upptagen med att allt skulle bli så perfekt och rätt att jag glömde lyssna till min lilla killes och mina behov!
Det kan jag ha lite dåligt samvete för fortfarande!:(
Nu när jag väntar tredje ska jag njuta ännu mer av min lille/lilla, mycket också för att jag inte ska ha fler barn!:)