Anonym (Siss)

Äldre 25 Feb 21:12

31 svar

Tror Ni det påverkar barnen?

Min sambo har två barn sedan tidigare förhållande. Vi har två gemensamma barn. Jag började lägga märke efter något år att min mans föräldrar endast hittade på roliga saker med hans första barn. Tänkte att var barn har sin tid och det kanske beror på att våra gemensamma inte är lika stora ännu. Men de gör ALDRIG något med våra gemensamma. De bjuder endast hem oss de helger som min sambos första barn är hemma hos oss, i övrigt hör vi typ aldrig av dem. Om de skulle höra av sig pratar de ändå bara om min sambos första barn. Min sambos syster beter sig likadant. Jag tycker det känns tråkigt då jag kommit bra överens med min sambos familj, men att de beter sig som de gör. De försöker pressa min sambo att endast ta hand om sina första barn och skickat sms som "dina stora barn är dina första barn och de är viktigast. De skall alltid gå först". Jag är rädd att detta beteende skall påverka våra gemensamma barns självkänsla och vad de är värda. Är inta alla barn viktiga? Är inte alla barnen värda att få göra roliga saker?

Ess

Äldre 4 Mar 10:32

#21

Anonym (Siss) skrev 2014-02-26 19:11:14 följande:

Min sambo och hans ex var separerade sedan långt innan vi träffades. Han lämnade inte henne utan hon kastade ut honom. Hon hade gått vidare med ny man när vi träffades och hon och min sambo var överens om umgänget med barnen, dvs vh. Umgänget har varit samma i alla år. Vh +lov. Umgänget har inte förändrats sedan jag eller våra gemensamma barn kom in i bilden. Han större barn har fortfarande egna rum mesans våra gemensamma delar och vi har aldrig diskuterat att förändra det. Däremot har jag satt ner foten och sagt att jag vägrar sluta leva övriga tiden min sambos större barn bor hos sin mamma. Det är ju baksidan med skilsmässa, att man inte kan göra precis allt tillsammans. Fördelen för de stora barnen är att de får mer pengar, det bästa av helgerna hos båda sina familjer, flest julklappar, flest upplevelser i form av badhus, bio, resor mm (då deras mamma och hennes nya man har bättre ekonomi än oss +farmor och farfar och faster tar med dem på grejer). Fastern har enligt äldsta barnet sagt saker hen skall säga till sin pappa. När min sambo frågar mer vad hon menar vet hon inte och säger att hon inte förstår vad fastern menar, "jag säger bara vad hon säger". Varje sommar tar farmor och farfar med det största barnet på en resa. I år sade min sambo att de var orättvisa och att det var nog. Att antingen fick de turas om med barnen men inte alltid ta med ett och samma barn. Han sade om de sade nej till de andra barnen och tänkte ta samma barn i sommar igen så var hans svar nej. Han gav dem inte tillåtelse. Då hämtade de barnet när det var hos sin mamma (utan min mans vetskap, han o exet kan inte kommunicera) och åkte iväg med hen. Min man blev jättearg men det verkar som sagt inte ha någon påverkan då de fortsätter och dessutom vägrade be om ursäkt. Kan man kompensera någon för att föräldrarna skiljt sig? Varför kompensera med saker de redan har i överflöd?

När dom hämtar barnet hos mamman och åker iväg. Går det ut över pappans umgänges tid, eller bara mammans?
För går det ut över hans tid, så har hon ingen rätt att skicka iväg barnet. Då bryter hon mot umgängesavtalet, och det kan han ta med sin advokat.
Annars så bestämmer hon själv över barnen på sin tid och behöver inte fråga pappan om lov.

För övrigt så tycker jag att ni gör rätt som bryter med farmor och farfar, när dom särbehandlar barnen så mycket.

Anonym (Siss) Trådstartaren

Äldre 7 Mar 21:51

#22

slutatsnusa skrev 2014-03-04 07:03:01 följande:

det låter som om farmor och farfar har en bra relation till de första barnens mamma och att de tycker mycket om sina stora barnbarn

ni kan göra två saker som jag ser det

antingen så umgås ni jättemycket med farmor o farfar och hittar på saker med era små barn tillsammans med dem för att de ska kunna bygga upp en relation

eller så skiter ni i det låter det vara rycker på axlarna och går vidare

om ni inte lägger för stort värde i det kan jag inte tänka mig att era barn, de små, kommer att ta skada av det

De har ingen bra relation till mamman utan tycker rent utav illa om henne. Däremot är de största barnen såpass stora att både min man och hans föräldrar kan ha kontakt med barnen utan att ha så mycket kontakt med mamman. När barnen var mindre sade mamman nej men nu kan hon inte säga så mycket när barnen blivit så stora. Kan, kan hon väl men säger inget för då framstår hon i dålig dager för barnen.

Vi pratar självklart inte om detta inför barnen. Däremot känns det som vi bara står och ser på en grov särbehandling. Vi ser även att de stora barnen har en bra kontakt med sin farmor och farfar +faster. Medan våra gemensamma barn inte har några känslor eller vilja att träffa dem. Min syster och jag har varit med om ungefär samma grej under uppväxten. Konsekvensen av den särbehandlingen blev att jag och min farmor pratade varje vecka och hade fin kontakt. Min syster pratade aldrig med sin farmor, kände sig mindre älskad/omtyckt och ville inte träffa henne. Tråkigt och onödigt att det skall bli så, och är rädd att om vi bara ser på kommer våra barn känna på samma sätt som

Min syster......... Hur kan man inte lägga någon vikt vid det?

slutatsnusa

Äldre 8 Mar 12:24

#23

Anonym (Siss) skrev 2014-03-07 21:51:21 följande:

De har ingen bra relation till mamman utan tycker rent utav illa om henne. Däremot är de största barnen såpass stora att både min man och hans föräldrar kan ha kontakt med barnen utan att ha så mycket kontakt med mamman. När barnen var mindre sade mamman nej men nu kan hon inte säga så mycket när barnen blivit så stora. Kan, kan hon väl men säger inget för då framstår hon i dålig dager för barnen.

Vi pratar självklart inte om detta inför barnen. Däremot känns det som vi bara står och ser på en grov särbehandling. Vi ser även att de stora barnen har en bra kontakt med sin farmor och farfar +faster. Medan våra gemensamma barn inte har några känslor eller vilja att träffa dem. Min syster och jag har varit med om ungefär samma grej under uppväxten. Konsekvensen av den särbehandlingen blev att jag och min farmor pratade varje vecka och hade fin kontakt. Min syster pratade aldrig med sin farmor, kände sig mindre älskad/omtyckt och ville inte träffa henne. Tråkigt och onödigt att det skall bli så, och är rädd att om vi bara ser på kommer våra barn känna på samma sätt som
Min syster......... Hur kan man inte lägga någon vikt vid det?

det är ju svårt att tvinga farföräldrarna att ta sig an de små
men brukar ni bjuda hem dem ellr hitta på saker tillsammans med dem och småbarnen?
som det låter just nu verkar de inte ha enrelation till sina yngsta barnbarn
lever dina föräldrar?

Anonym (Siss) Trådstartaren

Äldre 9 Apr 18:25

#24

Vi umgicks mycket med dem fram tills de började pressa min man och vi märkte av deras särbehandling så tydligt. Vi hade hoppats att den berodde på att våra gemensamma barn var små men det verkar inte längre ha med åldern att göra. Nu har jag/vi ingen lust att umgås när de beter sig som de gör. De kan komma oanmälda men bara för att hälsa på "barnen" och då kommer de bara på de helgerna som de stora barnen är hos oss och ägnar sin uppmärksamhet endast till dem. De har inte ändrat sitt sätt trots att sambon reagerat starkt och pratat med dem om det, skällt, brutit kontakten för ett tag osv. Är inte det märkligt, att inte få en reaktion eller en uns förändring?

nymedlem

Äldre 10 Apr 08:53

#25

Har din mans föräldrar något emot dig? Annars låter det här jättekonstigt. Barnen är ju helt oskyldiga i detta.

Radhuspinglan

Äldre 10 Apr 09:48

#26

De har en lite äldre syn på saker och ting, förmodligen. Och förmodligen så beter de sig inte på det viset med vilje, utan det faller sig naturligt. De har väl, liksom som så många andra, svårt att acceptera alla dessa nya familjekonstellationer - med all rätt, kan jag tycka. Jag tror inte att det finns så mycket du kan göra åt saken faktiskt. Låt det bara bero. Och OM dina barn skulle reagera, då kan du förklara för dem på ett lämpligt sätt. Men just nu känns det ju bara som att det är du (och möjligtvis din man) som reagerar. Då kan ni låta det vara, tycker jag.

Anonym (acc)

Äldre 11 Apr 08:50

#27

Radhuspinglan skrev 2014-04-10 09:48:37 följande:

De har en lite äldre syn på saker och ting, förmodligen. Och förmodligen så beter de sig inte på det viset med vilje, utan det faller sig naturligt. De har väl, liksom som så många andra, svårt att acceptera alla dessa nya familjekonstellationer - med all rätt, kan jag tycka. Jag tror inte att det finns så mycket du kan göra åt saken faktiskt. Låt det bara bero. Och OM dina barn skulle reagera, då kan du förklara för dem på ett lämpligt sätt. Men just nu känns det ju bara som att det är du (och möjligtvis din man) som reagerar. Då kan ni låta det vara, tycker jag.

Kan du förklara hur du menar med "äldre syn"? I det här fallet är ju alla fyra barnen deras biologiska barnbarn vad jag har förstått. Är det någon slags äldre syn att de äldsta barnen är viktigast och bäst eller att bara det första äktenskapet räknas eller vad?

Jag blir själv rätt förvånad över det du skriver för jag lever själv i bonusfamilj (utan gemensamma barn) och i vårt fall har de äldre i släkten varit väldigt måna om att räkna in alla barnen (bio+bonus) och behandla dem väl och se till att alla känner sig välkomna. Och de här äldre i våra släkter är rätt gamla... 70+ eller till och med 80+.

Radhuspinglan

Äldre 11 Apr 10:10

#28

Anonym (acc) skrev 2014-04-11 08:50:43 följande:

Kan du förklara hur du menar med "äldre syn"? I det här fallet är ju alla fyra barnen deras biologiska barnbarn vad jag har förstått. Är det någon slags äldre syn att de äldsta barnen är viktigast och bäst eller att bara det första äktenskapet räknas eller vad? Jag blir själv rätt förvånad över det du skriver för jag lever själv i bonusfamilj (utan gemensamma barn) och i vårt fall har de äldre i släkten varit väldigt måna om att räkna in alla barnen (bio+bonus) och behandla dem väl och se till att alla känner sig välkomna. Och de här äldre i våra släkter är rätt gamla... 70+ eller till och med 80+.

Den äldre synen handlar om att man håller sig till kärnfamiljen. Man skaffar inte barn med olika partners. Till den äldre synen hör även att det förstfödda barnet är "viktigast".

Iam

Äldre 11 Apr 15:44

#29

Mitt trotsiga jag tänker. Ring och bjud in alla i familjen, ink farfar, utom farmor och faster. Fortsätt göra så på kalas, påsk, jul, what ever. Väl på plats totalignorerar ni farfar. Om någon ifrågasätter förklarar ni bara att ni lärt er den goda konsten om särbehandling av farmor, farfar och faster. Det brukar ju vara så med nötter att dom har svårt att fatta.... tills dom själv blir drabbade.

Anonym (Kärnfamilj)

Äldre 11 Apr 16:18

#30

Vi har det likadant. Trots att vi är en tvättäkta kärnfamilj. Särbehandling på stor nivå. Äldsta barnet favoriseras grymt av farmor. I form av presenter, fika, skjuts till och från skolan. De två äldsta barnen slutar skolan m 5 min mellanrum. Trots det händer det flera ggr i veckan att äldsta barnet fått skjuts hem och det yngre fått gå. Det är inte så långt att gå så det är inte det som är problemet. Problemet är att det yngre barnet noterat beteendet och undrar varför farmor behandlar dem så olika och så orättvist. Vi har tagit upp det flera ggr men det är som att prata med en vägg. Om ngn här har en bra lösning så lyssnar jag gärna!

VIDE MI

Äldre 11 Apr 17:40

#31

Samma här ts, vårat gemensamma barn får inte ens plats runt bordet då de bjuder över oss medans 13 åringen får specialmat å bredda smörgåsar om han inte gillar kalasmaten. Lillen behandlas som luft å 13 åringen som en bebis.. Jag kräks på dem. Huvvaligen, å jag som tagit så mycket hand om mina bonusar, de har alltid fått komma först. Men det är då fasiken inte samma tillbaka.

Tror Ni det påverkar barnen?

INNEHÅLL