Vet inte om jag vill ha barn längre...

Hej ts! Jag ville ha barn ung så tänkte jag när jag var 18 sedan gick åren och jag blev 23 o kände näää jag vill inte ha barn... men sen kom 30 o då plötsligt kom viljan tillbaka. Är nu 31 o har fött min son o är superlycklig trots som du sa viktuppgång, bristningar, förjävlig graviditet o förlossningen från helvetet så är det värt det för man har totalt oprioriterat vad som är viktigt i livet. Jag tycker att du ska leva loppan ha sjukt kul, festa, res, plugga o skaffa ett grymt jobb du har all tid världen att tänka på barn SENARE :) du e ung o var det i 10 år till:) lycka till!

Hej ts! Jag ville ha barn ung så tänkte jag när jag var 18 sedan gick åren och jag blev 23 o kände näää jag vill inte ha barn... men sen kom 30 o då plötsligt kom viljan tillbaka. Är nu 31 o har fött min son o är superlycklig trots som du sa viktuppgång, bristningar, förjävlig graviditet o förlossningen från helvetet så är det värt det för man har totalt oprioriterat vad som är viktigt i livet. Jag tycker att du ska leva loppan ha sjukt kul, festa, res, plugga o skaffa ett grymt jobb du har all tid världen att tänka på barn SENARE :) du e ung o var det i 10 år till:) lycka till!

Blöjbytena är inte så himla farliga, faktiskt. Verkade äckligt när man tänkte på det innan, men gu vad fort man vänjer sig! Det går på rutin på ett kick och det är inte konstigare än att torka sig själv i skrevet efter att man har gått på toa. Man vänjer sig fort.

Alla barn är olika. Jag har en 6-veckors hemma och den senaste månaden har jag sovit mer och mått bättre än på flera år. Jag mår skitbra.

Jag var också orolig för mycket av det du skriver. Missgynnad på arbetsmarknaden blev jag dock inte, lyckades till och med uppgradera mitt jobb ungefär halvvägs genom graviditeten. Förlossning var jag inte intresserad av, så jag begärde kejsarsnitt och det var absolut inga problem att få det. Sedan blev det akut istället för planerat, men whatever.

Att amma valde jag bort, för det passar inte mig. Man kan designa sitt föräldraskap på många olika sätt!

Oavsett vad du väljer - lycka till! Min knodd är jäkligt gullig och jag ångrar honom inte en sekund. Ser hela tiden fram mot nästa steg i hans lilla liv. =)

Jag ser också på ett liv med barn på samma sätt som dig TS. Jag ser verkligen inget positivt med det överhuvudtaget. 

Som kvinna är det ju en massa nackdelar med att skaffa barn, nackdelarna överväger ju fördelarna. Men hade man varit man hade man ju kunnat skaffa hur många barn som helst hehe. Ne man har bara ett underliv, det vill man inte förstöra!

När man är redo för att skaffa barn så är man det.klart bra att analysera hur man kan reagera över vissa situationer och att ha en plan hur jag vill ha min barnuppfostran tex, sätta upp vissa mål med boendet, ekonomi etc. det löser sig ska du se men det finns inte något som säger att man måste skaffa barn. 

Ja, att bli förälder vill ju inte alla, och alla måste ju inte bli det heller. Allt det du beskriver kan ju vara skit. Graviditeten kan vara skitjobbig, men förmodligen kommer det att finnas stunder som är helt underbara, första UL eller första sparkarna t.ex. Förlossningen kan ju vara ett helvete, men om din förlossning blir som för de flesta, så spricker du kanske och får knipa några gånger om dagen resten av ditt liv. Men du kommer förhoppningsvis också tycka att det är den häftigaste upplevelse du varit med om. Småbarnsåren kommer förmodligen inte vara en dans på rosor. Du kommer nog inte att få sova så mycket som du önskar, men glädjen över att se alla små framsteg ditt barn gör, kommer förmodligen överstiga det svåra med hur mycket som helst. De flesta människor ångrar ju INTE att de skaffade barn, man upplever en kärlek som är så stark att du skulle ge ditt liv för det där barnet! Men, du behöver inte känna allt det här, du kanske kommer att känna att du vill ha barn i framtiden, eller så känner du att du inte vill det!

Jag har alltid tänkt att det är värt allt det där. Men visst fasar jag för alla tuffa stunder men ser även fram emot allt fint.

Tack vare min son orkar jag kämpa med livet. Innan han kom var festa det viktigaste och att bara ta sig genom dagarna. Men nu är det annat. Min son ger mig hopp och styrka att vilja vara en bra mamma!

Det finns även många som ställer upp att ta hand om honom så jag och min kille kan gå ut ibland. Det är man värd.

För mig tar inte livet slut när man får barn för det har precis börjat!

Det är helt okej att andra ser det så. Alla är olika. Förut ville jag ha massa barn men börjar inse att ett i taget är alldeles lagom.

Man får försöka tänka positivt och bortse allt der jobbiga ibland. Livet är jobbigt vare sig med eller utan barn men för de flesta ger barnen lite mer mening i tillvaron!

Men ärligt så skulle det vara skönt att få gå tillbaks ibland men bara för någon dag sen vill man vara mamma igen!

Jag hade aldrig kunna drömma om att det var så underbart. Har bara hört massa tjat och negativt om barn precis som det du skriver så visst har jag vart livrädd men de flesta klarar sig genom det helskinnade och med många fina minnen så jag är glad attjag iinte ser det så men alla kan ju inte älska barn, bara man älskar sina egna ifall man får några!

Och ja det där med smärtan är sorgligt och det fick jag inte veta förrän efteråt. Gick till BM och sa att livmodern lägger sig annorlunda och jag kanske får leva resten av livet med skärningar vid samlag. Men efter nästa graviditet lägger den sig annorlunda igen och det kan bli bra igen. Hoppas!