Ni som beviljats humanitärt kejsarsnitt, HJÄLP!!!!

Jag vill bara säga igen att man inte måste acceptera deras tidplaner. De går ut med dessa för att försöka begränsa antalet tidiga samtal, i hopp om att en del ska falla bort osv. Jag blev tillsagd att sådana samtal höll man efter vecka 30 här i Östergötland. 

Jag sade någonting i stil med: "Nej, det är inte acceptabelt, jag mår skitdåligt och vill absolut ha ett snabbt besked. Jag vill få träffa en läkare snabbast möjligt. Jag känner mig hotad i fråga om vaginal förlossning och klarar inte av att gå på kontroller eller ta emot annan vård som jag och mitt barn behöver, så länge det hotet hänger över mig. Jag kommer inte under några omständigheter acceptera en vaginal förlossning." 

Jag fick mitt snittbesked i vecka 16. 

Det jag vill säga är att vårdpersonalen *försöker* få kvinnor att vänta och de gör vad de kan för att ta alla samtal så sent som möjligt av någon korkad anledning, men man måste inte ställa upp på deras plan. Om man blir tillsagd att man inte kan få ett samtal förrän vecka 30+, då ska man insistera på snabbare behandling. OM man inte får snabbare behandling ska man riktat vända sig till en snittvänlig läkare på annat sjukhus - och man KAN boka tid direkt hos många läkare. 

Om myrank, om man har ett beslut som planerat snitt så behöver man inte oroa sig så mycket om man skulle få ett "sent" datum, det är bara av planeringsskäl. De försöker planera bäst de kan. Mitt datum var 5 dagar innan BF (tight tyckte jag) men överläkaren förklarade att om det skulle starta tidigare så gör man ett "planerat akutsnitt". Då har man ofta timmar på sig att genomföra det och det är fortfarande lugna tillställningar. Sedan är det ju bättre för barnet att vara kvar i livmodern så länge som möjligt. 

Ts: Ser att du nämner Östergötland. Jag fick beviljat snitt och bor i Linköping och det har flera jag känner fått också. Du måste haft väldigt otur som stött på en sådan barnmorska som inte tar dig på allvar. Prata med någon annan. Kanske är svårt att få ett besked innan du ens är gravid men tycker att du enkelt borde få ett snitt med din bakgrund när det väl är dags för ett sådant samtal. Så här i efterhand när jag gått igenom ett snitt och en vaginal förlossning så ångrar jag verkligen snittet. Min vaginala förlossning var det bästa och häftigaste jag varit med om. Idag har jag bf med nummer 3 och jag längtar efter att få föda igen. Men jag förstår dig Ts med allt du gått igenom och önskar dig lycka till.

Har fått beviljat snitt 1/7 på BB Sophia. Jag fick prata med läkare direkt, inte via aurora. Nu var jag väldigt noga när jag valde BM också och har fullt förtroende för henne och hon har aldrig försökt övertyga mig åt något håll och var även fantastisk som kurator när jag funderade kring abort i höstas. Mitt mål innan mötet var: vara någorlunda samlad i diskussionen, inte gå i affekt och begära snitt som en rättighet, inte vara för specifik "tex jag är så rädd för bristningar" eftersom det inte riktigt är typiskt för en fobi (jag själv är även getingfobiker och kan absolut inte säga VAD som är så jäkla läskigt med de där flygande vidriga liven). Riktig förlossningsskräck är summan av så många delar. Däremot är det ok med känslor, jag kunde absolut inte hålla tårarna tillbaka när jag kom till de mer intima delarna av mina argument (övergrepp, trauma). Nu blev det inte så mycket diskussion och jag behövde kände inte att jag behövde argumentera. Skönt.

Ja, lite taskigt språk på sina ställen men jag hoppas det är någorlunda begripligt :)