Varför får inte barnen leka hos varandra?

Där har vi det igen :( Barnet får inte leka med någon som som man inte något gemensamt med föräldrarna deras. Ur min synvinkel cyniskt, helt obegripligt. Det är ju så barn utvecklas, att få leka med barn ur olika bakgrund. När de blir äldre kommer kanske att göra tvärt emot, jag lovar har sett massor av dem på sommarkollo. Även det är så som samhället ser ut när de skall ut där själva någon gång, men alla gör som de vill givetvis. Ni valt att ha det så. Tyvärr tror jag att man ökar risken för att barnen hämmas. Annars mkt bra inlägg, det klarnar och klarnar, kan redan identifiera familjer som kör samma stil.

Känns som du byter ämne igen.

Tåget snart framme i Stockholm. Konferens där nästa hela veckan och hinner inte skriva något mer. Men tack för alla super bra inlägg. Har insett att det är skillnad mellan föräldrar och föräldrar, både positivt och negativt, ur min synvinkel. -Har insett att vissa föräldrar bara inte vill, ok i så fall, men lite synd. -Tycker att för många föräldrar jobbar för långa dagar, nu när vi i Sverige har kämpat så mycket för, kanske unikt i världen att man kan gå ned till 75% för att kunna vara med sina barn. Utnyttja det och skit i nya bilen eller Thailandsresan! -Men Det mest gräsliga exemplet (ursäkta mig för ordvalet) tycker jag var att om två barn skall umgås hemma hos varandra så måste också föräldrarna passa ihop, kanske gärna umgås, låter som ett eko från feodaltiden! Det går kalla kårar på ryggen nu. Får ta en dusch när jag checkar in på hotellet ;) Under veckan kommer en gymnasietjej att hämta barnen två-tre gånger. De älskar det! Barnen alltså! Använder en del av traktamentet till det. Lev väl och kom glöm inte att barnen behöver och vill ha all din tid, om de får!

Nu pratar vi förskolebarn; inte skolbarn. Om jag tar hem förskolebarn, vars föräldrar jag inte umgås med, så innebär det att jag fortsätter att arbeta när jag kommer hem eftersom jag då passar någon annans barn. När barnen är stora nog att leka ett par, tre timmar utan att jag som förälder behöver bistå med hjälp och stöd i omsorg eller lek så har givetvis mitt barn större möjlighet att själv bestämma vem han skall leka med under helgerna (och jag behöver heller inte känna att jag fortsätter att arbeta under min lediga tid.)

Det gräsligaste i denna diskussion måste ändå vara att du antog att jag var med i en sekt för att jag gillar att vara med mina barn och för att jag vill visa mina barn (liksom mina föräldrar gjorde med mig) världen fast jag inte är millionär och har råd att både gå hemma och åka till andra kulturer. Att sparka nedåt är obehaglig egenskap. Mina barn är harmoniska lugna människor som faktist gillar att även vara med sina föräldrar.

Jag tycker det är väldigt praktisk att ha en kompis med hem efter dagis ibland. Då leker barnen och jag kan hitta på annat, tex. laga mat, städa eller bara sitta i soffan och läsa. Mina barn har alltid roat sig själva när de haft kompisar på besök, även i dagisåldern och jag har aldrig upplevt att jag har passat andras barn. Efter en till två timmar brukar barnen förvisso bli trötta och hänga runt oss i stället med då ringer vi så att kompisen blir hämtad. Hade kompisarna varit barn som behöver passas så hade jag bjudit hem dem ändå  att leka med mina barn under förutsättning att en förälder kommer med tills de klarar av att leka utan passning.

Har nu duschat och skall ut och käka något. Passade på att logga in om någon inte kunde hålla sig. Kul på ett sätt att man träffade dig på en öm punkt, det är ju det som diskussioner med anonyma ofta syftar till, fast kanske inte ändå, det var inte det som var meningen. Härligt att du tog åt dig och försvarade dig med att du inte är med i en sekt :) vad du nu har fått det ifrån? Förmodligen har du fått något att tänka på och du kanske från morgondagen ser saker och ting ur en annan synvinkel. Det kommer iallafall jag att göra, definitivt! Jag är för naiv och tror för gott om alla, så har det alltid varit. Lär mig lite för långsamt. Men hursomhelst så kanske det är en bättre egenskap än tvärtom? Kommer i fortsättningen att direkt ventilera mig med föräldrar som är undvikande och inte ger rejäla svar. Jag kommer att fråga vad det är som verkar tynga och be dem förklara klart vad som gäller för deras del. Vet precis vem jag skall starta med. Vårt ena barn kommer alltid hand i hand med en kompis på skolan och frågar om de kan leka hemma hos oss. När jag ringer mamman får man alla möjliga olika svar, det går inte idag. Med nästa vecka då? Vi får se! Vem ringer nästa vecka? Jag ringer säger mamman. Den jäkla hyndan hör aldrig av sig och vårt barn är ledset hemma! Bättre att säga som det är. Skall sträck upp apan så att hon slutar ljuga, får vårt barns skull. Det är så fult gjort! Nog nog om detta, slutar nu definitivt. Skall ned på Gamla stans kebab på Västerlånggatan, de har mumsiga kvällsmål. Lev väl

Nyfiken vilken är min ömma punkt. Berätta?

Så du ska "läsa lusen" av andra föräldrar för att de inte passar in i din mall. Det är ingen förälder som är skyldig att uppge exakt varför.
Om det inte passar så ska det räcka med ett nej, något annat behöver de inte leverera till dig, ingen förklaring behövs alls.
Vad är det som gäller för deras del?
Har ni ett avtal sinsemellan eller är det du som har bestämt vad som är legitima skäl eller inte.
Påstridiga människor får undvikande svar.
Det är inte den här kvinnans skyldighet att göra ditt barn glad och nöjd.
Du har inte ett dugg att göra hur den andra familjen prioriterar sin tid.
Upplever du att deras barn far illa, så får du ta upp det med förskolepersonalen.

Jag är som sagt forfarande nyfiken på vad som är min ömma punkt. Är det att jag är avundsjuk på folk som kan åka till Västindien och gå hemma och dra hela dagarna så har Freddan1 rätt. Det är jag (haha och många med mig antar jag )men att han ska trycka ner mig för att han har det bättre ställt är bara elakt. Men så länge HELA min familjs är harmonisk och lycklig så känner jag inte att jag måste ändra mitt liv i dess grundvalar.

Dessutom så undrar jag varför Freddan1 är upprörd över barn med dåligt språkbruk när hans eget är riktigt illa. Man kallar inte folk för hynda. Använder jag mycket skällsord så skulle inte mina barn få vara hemma hos dem.

Fel använder "han mycket skällsord" ska det stå.

Jag antar att det här inlägget delvis var riktat till mig.

Eftersom jag arbetar inom förskolan så upplever jag att jag fortsätter att jobba om jag tar med mig barn, vars föräldrar jag inte har en privat relation till, med mig hem. Jag kan inte bara släppa allt och slappna av. Det kan jämföras med att kassörskan skulle ha en kassaapparat och ett rullband i sitt vardagsrum och även om inte just hon skulle sitta vid kassan just då, så hade hon störts av alla kunder som gick genom hennes vardagsrum.

Jag tror inte att folk förstår hur mycket t.ex. ett yrke inom förskolan påverkar en privat. Om jag är på en lekplats, så registrerar jag automatiskt alla okända barn som gråter, ramlar, varenda snorig näsa och krånglig vante som håller på att glida av  etc. Jag har ingenting emot att det är så, eftersom jag vet att det är en egenskap som jag delar med väldigt många andra i min yrkeskår. Jag har genom åren lärt mig att ignorera allt det där när jag är ute privat, men att jag registrerar det, kan jag inte hjälpa. Det gör också att jag vill undvika att ta med barn med mig hem, om jag inte känner att jag har en alldeles särskild relation till det barnet. Jag förstår inte hur detta kan vara så kontroversiellt?

Ja, min son skulle inte få ta hem ett barn vars förälder öppet kallar en annan förälder för hynda...
När de är stora nog för att sköta sina egna lekträffar då är det en annan sak. Men så länge det involverar någon typ av föräldrainteraktion så skulle ett sådant beteende vara tillräckligt för att jag skulle komma med "dåliga svepskäl".

Hejsan!

Nu vet jag inte hur gammal dem här tråden är. Halkade in på den när jag googlade lite och blev nyfiken. Kanske kan man väcka liv i tråden?? :)

Tycker ämnet är synnerligen viktigt och intressant nämligen.

Vi har en son på 4,5 år som börjat vilja leka med andra barn. Han har börjat sticka över till granntjejen som är lika gammal och tycker det är jätte kul! Men vi bor i ett villaområde där främst äldre bor och de vår son leker med på Förskolan, bor för långt bort för att han själv ska kunna gå dit.

Vi "kickade igång" lite kontakter när vi på Påskafton åkte runt till närmsta kompisarna och lämnade påskbrev med godis i. Det hände väl inte så mkt efter det men det är väl lite sådana saker man kan göra kanske.

Det jag personligen blir lite orolig över är att föräldrars egenskaper påverkar om min son ska få kompisar.

En sak som jag märker att ni inte diskuterat här är inte om man ogillar föräldrarna - utan snarare om de är direkt olämpliga att ha ansvar för mitt barn en stund. För det blir ju så om jag inte är med. Min son är ju dessutom så liten så om jag lämnar min son hos någon så måste jag ju veta att föräldern till andra barnet inte låter honom springa ut på en trafikerad väg, äta olämpliga saker, lär sig saker som kan vara direkt farliga eller skadliga osv.

Huuur en förälder pratar till/med sitt barn påverkar också hur jag tänker.

Och samtidigt så finns ju risken att man dömer någon på förhand utan att egentligen känna personen, baserat på missförstånd eller felaktiga analyser.

Och skrämmande är det att just så - kanske någon annan tänker om oss... Och hur det påverkar vår sons möjlighet att umgås med vänner, bygga upp ett socialt nätverk och lära sig alla sociala regler. Sånt skrämmer mig!

Jag tror att vissa föräldrar är lite lata helt enkelt. De tycker det är jobbigt att behöva ta hem andras barn. Eller de prioriterar sina egna aktiviter före barnens. Jag tycker ni gör rätt. Klart barnen ska få leka med varandra. Det är mest synd om de barn vars föräldrar inte låter dem göra det.
 
Själv tyckte jag att det underlättade att ha en kompis hemma även när mitt barn var i förskoleåldern. Då behövde man inte leka själv utan kunde ägna sig åt att fixa mat eller annat. Samtidigt hade men förstås ett öga på barnen. Det var förstås lättare med barn som kommer bra överens med varandra.