Livrädd för förlossningen. Hur gick det för er andra med rädsla?

Hej! Jag va själv livrädd gör förlossningen!! Ja drömde mardrömmar och hade svårt å njuta av graviditeten pågrund av min rädsla:/ när värkarna började så gjorde de jävligt ont, ja va så sur och arg när ja gick där hemma. Åkte in till bb efter några timmar, fick ryggmärgsbedövning. Halleluja !! Sen va ja pigg å glad i några timmar. Sen började de göra ont igen när de va dags att krysta men det jag va mest rädd för (när jag skulle klämma ut honom) det va det som kändes minst, enligt mig. Så det jag vill säga är att det gör ont (självklart olika för alla) men jag kände aldrig att ja skulle dö, eller skrek. Vilket ja trodde haha. Jag va bara skit sur och svor. Så stort lycka till :)

Jag var jätterädd för att gå sönder och gick hos aurora. Fick inget KS men ett snittkontrakt.
Gick profylaxkurs, kändes då jättebra..
FL sätter igång, kommer in och får EDA, sedan känner jag att jag inte kommer att klara det, det var den värsta smärta jag känt tidigare x 1 00000000000. Jag ville ha snitt. Får inget snitt.
Hade enorma plågor i 16 h. Spydde tre gånger så jag var helt utmattad. Bajsade på mig så mycket att hela magen tömdes… Bad om bäckenbottenbedövning när de stängde av EDA:n för krystskedet. Lustgasen fungerade inte för mig.
Jag hade så ont att jag var i total dödsångest, skrek och bad till Gud och att de skulle hjälpa mig att jag ville ha KS. Nej, jag skulle krysta ut barnet själv. Det bara gick inte. Jag förstod att jag fick ge upp, att nu går jag sönder totalt. Bad om sugklocka, nej. Yttre press och ett stort klipp, sen var han ute. 1,5h tog krystskedet.
Det slutar INTE göra ont när barnet är ute. Jag hade så vansinnigt ont att jag inte orkade ta emot honom på bröstet. Detta gör ont i mig fortfarande. Jag var så himla slut.

Sedan skulle hon sy, jag bad om mer bedövning för jag höll på att fara upp i taket. -Du har fått bedövning sade hon. (Det bedövningsmedel jag fick går ur efter 20 minuter och bör inte användas på gravida.) Hon sydde mig helt utan bedövning, jag var så slut då att jag inte orkade tjafsa, jag ville bara därifrån, jag låg bara där och grät av skräck. De trodde väl att jag var lättad och lycklig. Förlossningen var det absolut värsta jag upplevt och jag fick svår PTSD av denna.

Det följer sedan fyra månader av skräck då jag kissar på mig och inte kan bajsa utan att ha så fruktansvärt ont i flera timmar efteråt. Flera besök och kollar senare som alla säger att det ser sååå fiiint ut får jag senare konstaterat att jag sått en SR grad 3 med analfissur och att hela mellangårdens muskler är avslitna med ett begynnande bakre framfall de inte vill göra något åt. Inkontinent blev jag också och skall göra en inkontinensoperation när jag skall få ringmuskeln och mellangården åtgärdad. 

Tänk efter vad är som du är rädd för. Jag skulle aldrig ta risken att förlossningen blir som min med alla problem efteråt. Alla historier är inte solskenshistorier.

Jag fick KS pga svår förlossningsrädsla (fobisk förlossningsrädsla står det som diagnos i intyget), gick vid PSE på SöS här i Sthlm redan innan jag vågade bli gravid, hos överläkaren och kurator. De har verkligen ett fantastiskt bemötande från början till slut, och jag kände mig aldrig ifrågasatt eller tvingad till något. Nu tror jag förstås att det kan ha att göra lite med vad orsakerna till rädslan är, jag har övergreppsbakgrund och det har ju betydelse. Om jag blir gravid igen, kommer jag att vilja ha KS och tror jag kommer att få det. Jag återhämtade mig väldigt snabbt, hade aldrig ont (faktiskt!) en enda gång fast jag var beredd på det. Var i hyfsad form efter en månad på alla sätt, började träna igen efter tre månader och nu efter ett år är det bara ett tunt ärr som minne. KS:et var fö en helt fantastisk upplevelse, inte läskigt på något sätt...trots att jag var supernervös.

Är inte gravid o har aldrig varit, men har en stor förlossningsrädsla. Jag vill ju så gärna ha ett barn i framtiden så jag behövde börja nånstans.

Jag har ett boktips, som jag fortfarande läser men tycker är jättebra! Den heter:
"Föda utan rädsla" av Susanna Heli

Den har verkligen hjälpt mig att börja bli lugnare inför en framtida förlossning och jag börjar ta ner rädslan mer än vad jag trodde att jag skulle göra efter att jag läst boken.
Den har massa tips och förklarar väldigt bra hur en förlossning går till och hur man kan tänka och träna inför en förlossning.

Det kanske inte hjälper alla, men tycker verkligen att ni som är rädda inför en förlossning ska ta en titt på boken och ge den en chans. Finns säkert i vanliga bibliotek för jag lånar från vår bibla. Annars går det att köpa online och är inte så dyr.

Ett annat tips är att sluta läsa skräckhistorier om förlossning, det gör bara värre för förlossningsrädda.

Nu var jag inte rädd för förlossningen men nervös fast jag hoppas kunna ge dig råd ändå. Jag tror inte att du är rädd för själva förlossningen men däremot för vad som kan ske under en förlossning. Hurd in förlossning kommer gå kan inte någon av oss förutspå. Kommer det göra ont? Absolut. Var öppen för alla typer av bedövningar som finns och uteslut inget förrän du ligger där. Var dock medveten om för och nackdelar med allt. Till exempel så är Eda väldigt bra för att ta bort smärtan men väldigt många får då också svårt att känna av när de ska krysta. Det kan bli lite mer långdraget pga det. Var beredd på det värsta men tänk också på att du har erfarna människor omkring dig som kommer hjälpa dig och ditt barn i alla situationer. Det värsta med förlossningen är just att man inte kan veta hur det kommer att gå för en själv förrän man gjort det. Själv blev jag chockad över hur ont det gjorde men samtidigt så kände jag en enorm glädje efteråt för att jag klarade av det. Skriv i ditt förlossningsbrev om din rädsla och att du gärna vill att bm leder dig igenom så bra hon/han kan , att de erbjuder dig bedövningar och förklara för dig vad som sker. Se till att din partner läser på lite och är även han beredd på i alla fall några saker, du kommer behöva hans hjälp när du har för ont att prata eller är för trött.

Det är absolut ingen fara! Jag va skit skrajj ocks, rådet jag ger dig är att inte lyssna på allas skräck historier. Det hjälper dig faktiskt inte. Min förlossning var väldigt enkel och jag trodde att de skulle vara döden själv. TENS apparaten och sedan EDA en 36 timmars förlossning men de gick riktigt bra! Det ändå läskiga va när huvudet var påväg ut, det var smärtsamt men de e då du Vet att slutet är nära! Tyckte att dom första dagarna efter förlossningen var värre än själva förlossningen va gäller smärtan iallafall! Lycka till!