Finns det villkorslös kärlek mellan par?

Självutplånande behöver inte vara till förmån för någon annan, det kan man vara i sig självt utan att det finns någon partner/barn/anhörig/vän. Tänk den som tror sig inte vara värd att älskas och känner sig ensammast i världen...

Eh? Nej det "vittnar inte om". Värnlös är ett begrepp som står för att individen självt inte kan värna sig själv.
jag ser en gigantisk skillnad mellan en förståndshandikappad och ett spädbarn... Eoners skillnad.

Jag tror att du är rätt insnöad på din egen definition och fösöker leta fel hos andra, du letar ju rädslor snarare än att ta till dig av det som sägs.

Nu. Säng.

Jag anser fortfarande att det är två helt olika saker att känna kärlek och att praktisera kärlek.

Kan försöka förklara det med en liknelse: Låt säga att du har en partner som uppvaktar dig med blommor och choklad på Alla hjärtans dag, men den gör det mest för att det förväntas av denne. Detta är att praktisera kärlek; ett beteende, således. Jämför sedan detta med en person som inte uppvaktar dig alls på denna dag, men som ändå känner en stark kärlek till dig. Denne kanske inte är så bra på att förmedla det till dig dock, men den känner känslan.

Personligen anser jag inte att det är kärlek bara för att beteendet är kärleksfullt. Kärleksfullt beteende är givetvis vad man önskar för att ingå en relation med någon, men det är fullt möjligt att känna denna känsla utan att för den skull kunna ge uttryck för den eller förmedla den på ett adekvat sätt. Personer med Aspergers kan till exempel i vissa fall ha svårigheter att förmedla sin kärlek på ett sätt som blir förståeligt för neurotyper, men de upplever likväl känslan av kärlek. Sättet de förmedlar den på kanske kan dock uppfattas som allt annat än kärleksfullt av den som tolkar dem fel.

Jag älskar min man över allt annat men om han skulle slå mig, vara otrogen, misshandla mig psykiskt för att nämna några stora saker skulle min kärlek garanterat ta slut. Och det finns en massa annat också som spelar in.

Jag har hundar som jag älskar villkorslöst finns inget de kan göra för att jag ska sluta älska dom.

Jag vet att hos en "normal" människa tar känslorna slut om man blir behandlad illa inte omedelbart kanske, för med tex psykisk misshandel vet man inte alltid att man blir behandlad illa. Varit där och jag kan garantera att min kärlek dog när jag vaknade upp ur "hjärntvätten" och insåg vad han gjorde mot mig. Och då hade jag älskat den karl väldigt mycket till en början.

Och om min man helt plötsligt skulle visa sig vara en helt annan än vad jag har trott han var, tex en pedofil, mördare så kan jag garantera att min kärlek skulle tvärdö för då är han inte den jag älskade den jag trodde han var.

Inser att jag antagit mig en omöjlig uppgift. Detta är lite som att försöka bevisa Guds existens för de levande efter att ha kommit tillbaka från de döda. (Använder det som en metafor nu; är själv agnostiker.)

Du får nog acceptera att alla har olika definitioner av kärlek och att din definition inte är mer "äkta" än någon annans.

Jag kan givetvis inte veta om jag skulle fortsätta älska min man om han blev massmördare eller våldtäktsman, men jag har svårt att tro det. Jag älskar fortfarande honom, HELA honom, som han är idag. Med fel och brister osv. Dvs inte bara det han gör. Men det finns definitivt gränser för vad min kärlek skulle uthärda.

Eller så kanske du ska inse att de flesta inte tycker och tänker som du?
I så fall blir det omvända: att folk försöker bevisa att jorden är rund för någon som har en fanatiskt tro på att jorden är platt.

Det är inte ett svar som är rätt, utan det finns snarare 10 miljarder rätt svar.

Kärlek som bara är känslan är bara halv kärlek. Kärlek som bara är praktik men inte känsla är ingen kärlek. Jag anser att man inte kan separera det ena från det andra utan de hänger ihop.

Jag anser att du jämför äpplen med päron, gör man något för någon annan för att göra denne glad är det kärlek i praktiken men bakom bör det finnas känsla. Utan den sistnämnda är det förstnämnda inget värt i fråga om "äkta kärlek".  Den endre du pratar om kan kanske vara bra på andra saker, det ligger i kärleken att se individen för vad den är och inte för det man vill ha av den.

I det sista pratar du definitivt om att kärleken inte är villkorslös. Men du kanske menar att det inte gäller personer med AS?

Såg en gång ett program för många år sen som handlade om kvinnor som trots att deras partner misshandlade dem både fysiskt och psykiskt, var otrogna och behandlade dem fullständigt respektlöst, ändå menade att de älskade den här mannen. Då var det nån klok människa som sa.."Kalla det för vad ni vill, men kalla det inte för kärlek - för kärlek känns gott". Jag tyckte att det var väldigt tänkvärt, så det har fastnat i mitt minne.

Jag tänkte faktiskt på den här tråden imorse och kände sambandet med just många ( inte alla ) misshandlade kvinnor. I många fall säger ju faktiskt kvinnorna att de älskar honom oavsett vad han gör osv osv.
Jag tror inte att villkorslös kärlek är möjlig i ett kärleksförhållande eftersom jag är övertygad om att det måste finnas något hos den andra att älska. Man älskar inte molekyler, en varelse eller en själ, utan man älskar en människa för personen den faktiskt är. Något definierar personen och om det ändras kan även kärleken ändras.

Därför tror jag inte ts mfl faktiskt älskar alls. De älskar tanken av personen, sin föreställning av personen. Inte personen i sig. Kan möjligen blandas ihop med passion också. Passion kan kännas evig ibland, men det är inte heller samma sak som kärlek.

Anser jag.

Instämmer.

så jäkla bra skrivet

VIllkorslös kärlek till någon behöver inte betyda att man trampar på sig själv för en annan person. Om det är äkta kärlek så kommer man älska varandra men inte acceptera det man gjort och antingen gå vidare från personen (även om man älskar hen) eller bearbeta detta tillsammans med partnern. Jag är till exempel tillsammans med min första kärlek och har alltid haft en villkorslös kärlek för honom som jag aldrig haft för någon annan. Han kan inte göra vad som helst mot mig såklart för jag har självrespekt och drar gränser för vad som är fel eller rätt. Skulle min partner vara otrogen skulle jag hata det han gjort och vara ledsen men fortfarande försöka gå vidare. Även om jag gått vidare från sorgen och lännat honom så kommer han alltid finnas i mitt hjärta. En liten del av honom kommer finnas där även om jag inte är ledsen över honom längre. Det är så jag ser äkta kärlek och alltså villkorslös kärlek. Men alla får självklart tycka vad man vill :)

Det där om att misshandlade kvinnor ibland påstår att de älskar mannen som misshandlar,
detta har givetvis helt andra bakomliggande orsaker än att det skulle handla om någon särskild typ av kärlek eller något mått av hur stark kärleken är.

De bakomliggande orsakerna handlar om något helt annat än någon äkta kärlek, vilket alla borde klara förstå.

Det är självklart att det finns inget som helst samband mellan misshandel eller något liknande och begreppet och innebörden i villkorslös kärlek.

De i tråden som ännu inte klarar förstå innebörden gällande "villkorslös kärlek", om ni inte tror på vad flera medlemmar skrivit i tråden,
varför läser ni inte på själva?

Varför skaffar ni inte för er egen skull åtminstone en liten gnutta kunskap och därmed förståelse för trådens ämne?

Alla borde väl rimligen ha en vilja förstå något om det som man själv väljer att diskutera...