Om umgänge vid ensam vårdnad

Det där är dilemmat med en styvfamilj. Till skillnad från i en "vanlig" kärnfamilj så finns det alltid andra intressen som styr ens planering. Har man ett avtal/överenskommelse om hur umgänget skall se ut så kan ingen av föräldrarna ensidigt ändra det utan då vlir steg ett alltid att omförhandla! Och inte med hänvisning till vad "barnen vill" utan era vuxna ståndpunkter. Hänvisar man till vad barnen vill får de bära ett snvar de inte skall behöva ta .....

Nej. Det har de inte. De får ha åsikter men de bestämmer inte.

Nåja, jag tänker aldrig tvinga dom dit mot deras vilja och att uppmuntra dom är absolut helt omöjligt med tanke på hur han betett sig emot mig och hur osunda hans värderingar och levnadssätt är. Som ett par redan skrivit så kan man göra lite som man vill så länge det inte finns några papper skrivna och det får isåfall komma ifrån honom och det är ingenting som han pratat om under alla dessa år.

För att få lite ordning på situationen kan du själv jobba för ett fastställt umgängesavtal. Driv ärendet till familjerätt och sen tingsrätt.

En risk du tar nu är att han inte lämnar tillbaka barnen efter umgänge. Att reda ut situationen sen tar tid.

Men jag strävar inte efter ett fast umgänge så jag tänker verkligen inte lägga tid på det också, har tillräckligt mycket att stå i som det är. Att han skulle behålla barnen har aldrig oroat mig, han har alltid lämnat när han ska.

Risken är stor att pappan stämmer dig och att han då får ett umgänge som du varken kan neka eller kontrollera.

Är de så pass gamla som 11 och 13 (inom kort iaf) så har de visst rätt att bestämma själva. Barn SKA lyssnas på utifrån mognadsgrad. Man kan inte tvinga en tonåring till pappa om denne vägrar. Ska man bända loss barnet och släpa denne skrikandes till bilen menar ni? Begära att polisen hämtar? Nej, med så pass gamla barn funkar det inte så.

De ska lyssnas på, men om rätten anser att de inte förstår sitt eget bästa så kan det bestämmas om ett annat umgänge ändå och mamman åker på vite om  hon hindrar det. Mamman får så isf i sin tur stämma pappan eller låta soc föra barnens talan i saken.

Barn har aldrig rätt att bestämma själva, det är förädrarna (vårdndshavarna) som bestämmer. Kan de inte komma överrens är det domstolen som bestämmer.

I tvister om umgänge och boende  som går till domstol tar domstolen  hänsyn till barn vilja och önskemål, framförallt om barnen är lite äldre och mogna.

Vid vägran att t ex gå till skola, följa en fastställd umgängesplan,  kan det i extremfall bli polishämtning. Först stegen brukar dock vara vite till föräldrarna Det ska extremt mycket till för polishämtning av äldre tonåringar.

 

Nej. Polisen kommer inte hämta tonåringar med våld för att de ska umgås med en förälder. Små barn har vi hämtat och ungdomar som omhändertas enligt Lvu men att hämta så pass stora barn med våld gör vi inte om det handlar om ett helgumgänge de motsätter sig.

Att lyssna på barnen är inte samma sak som att de får bestämma.Varför har barnen insyn i din och pappans konnunikations- och samarbetssvårigheter?

Nej, det är det verkligen inte. Är du en curlingförälder eller vad?? Barn vet inte alltid sitt eget bästa, ibland, ganska ofta så försöker de säga det de tror föräldern vill höra, inte vad de verkligen vill. Och barn kan vilja inte åka till den andra föräldern för att de får diska där och det är verkligen inte ett skäl till att inte vilja.

.Varför har barnen insyn i din och pappans konnunikations- och samarbetssvårigheter? [/quote] För det första så har den äldsta sett honom misshandla mig och båda har hört oss bråka. Polisen kom och hämtade honom vid ett tillfälle. Barnen vet vad jag anser om hans beteende, att han fortsatt att misshandla flickvännen efter mig, bråkade med henne när barnen var där, han dricker för mycket, sovet bort halva dagen när barnen är hos honom och lägger över allt ansvar på flickvännen. Sen sitter han framför datorn och spelar poker och låter barnen sköta sig själva. Vi kan knappt se varandra utan att börja munhuggas och han ringer och skäller på mig för minsta lilla så fort han får chansen. Han pratar skit om mig inför barnen, ja även farmor och moster gör det samma för att dom anser mig som en svikare som polisanmälde honom osv. Barnen vet att vi inte gillar varandra och med vetskapen om vad som händer/hänt när dom är där så tänker jag aldrig någonsin tvinga dom att åka dit mot sin vilja. Ofta så försöker han att muta dom med olika saker för att dom ska vilja åka men det är långt ifrån varje gång det uppfylls. Detta plus att han aldrig tagit något ansvar, har t.ex aldrig någonsin satt sin fot på ett dagis eller skola. Han vill inte ta ansvar och skrev över vårdnaden på mig då ena barnet utreddes och fick en diagnos eftersom det ju innebar ännu mer jobb. Jag har fått rådet att anmäla till Soc men vill inte utsätta barnen för det då skolan bl.a kontaktas då och jag vill inte att dom ska utpekas på något sett.

Ni separerade för mer än 6 år sedan och det betyder att äldsta barnet var ca 6 år. Varför har ni inte fått psykologhjälp för barnet för att bearbeta? Varför informerar du barnen om vad du tycker om honom? Barn ska inte blandas in i de vuxnas konflikter. De har rätt till ett nära relation med båda sina föräldrar.

Så varför skickar du barnen till en alkoholiserad pappa som inte klarar av grundläggande omvårdnad av barnen? Vad säger socialtjänsten om situationen? Anser de att du tar föräldraansvar när du ändå skickar barnen till honom?

Ni verkar båda snacka illa om varandra inför barnen och det är aldrig rätt för barnen.

Har jag någonstans skrivit någonting om att barnen inte fått stöd!!????? Varför, jo för att jag är så illa tvungen att skicka dit dom för det finns ju inga egentliga bevis på att han inte tar hand om dom utan det är ju hans ord emot deras. Dock så har jag pratat med hans ex som bekräftat misshandeln av henne samt en massa bråk, dock så har hon inte anmält. Är det på något sätt konstigt att jag reagetar på ett negativt sätt när barnen kommit hem och berättat om vad han gjort!!??? Jag tror att de allra flesta mammor skulle reagerat på samma sett. Barnen har dock sagt att dom inte sett honom dricka så mycket/ofta längre så det känns åtminstonne skönt. Jag kan upplysa om att jag aldrig i vanliga fall pratar om honom för han är på sätt och vis en del av mitt liv som jag bara vill glömma men när barnen kommer och berättar saker och dessutom själva säger att det är ju olagligt att misshandla och att han kan åka i fängelse för det så kan jag ju inte annat än att bekräfta att det stämmer. Jag har inte pratat mef soc och som jag tidigare skrivit så finns det ju en anledning till det. Dessutom så har jag ju hela tiden vetat och även fått bekräftat ifrån andra håll att han inte kan tvinga dit dom när dom är större vilket jag anser att dom är nu. Pappan har t.o.m för några år sedan sagt att när dom är 12 år får dom bestämma själv, är ju en gammal lag som inte gäller längre men då bekräftade han ju att det skulle vara ok att utan tjafs ifrån hans sida om dom inte ville komma.

Ibland känns det som om han bara vill att dom ska komma för att det är en rättighet, inte för att han egentligen vill. Det är ett väldigt märkligt beteende att inte bry sig mer när dom är där och låta flickvännen ta ansvar för mat, aktivitetet osv medan han sover till 11-12 och sen spelar dator. Sen har jag fått höra gnäll och detta var senast i förra veckan hur mycket pengar han lägger på dom vilket jag inte begriper då dom både lördag och söndag åker till släktingar och äter middag?? 1000 kr varje helg han har dom har jag hört honom prata om mer än en gång och i dagsläget har han dom var tredje-fjärde helg. Han har eyt väldigt konstigt synsätt på saker och ting ocj när jag har kontrat med att ja, barn kostar mycket då får jag bara nästan avundsjuka svar som att, du har ju underhåll. Jo visst, jag har både underhåll och barnbidrag men jag betalar ju också allt för dom klädet, aktivitetet, låter dom växa upp i ett ordentligt hem. Jag har aldrig bett honom om pengar men han klagar till mig om hur dyrt det är för honom att ha dom. Oj, ja nu spårade jag ur lite här..

Oj du låter bitter och svartsjuk... sorry

Svartsjuk på ett alkoholiserat socfall? Du har lustiga fantasier du. Förmodligen tillhör du samma kategori patrask och önskar inget hellre än att normala människor avundas ditt liv...

Bitter och svartsjuk på vad? På ett trash med skulder upp över öronen, som spelar bort sina sista pengar och sen gör sig till offer för att han inte har pengar, bor i en sunkig lägenhet i en mindre attraktiv stad och nöjer sig med det sämsta alltid. Dessutom tror han att det är ok att misshandla folk i sin omgivning och att dom sen ska vara snälla och lojala emot honom och fattar än idag inte vad jag har emot honom. Nej du, jag är allt annat än svartsjuk på det avskummet, det är snarare han som är det på mig.

..Oj du låter bitter och svartsjuk... sorry[/quote] Jag blev bara nyfiken på hur du får fram något sådant ur min text eftersom jag är allt annat än svartsjuk. Bitter låter jag kanske men det beror isåfall enbart på hans beteende????