Har aldrig förstått den överdriva kärleken till ett barn?
Nu får ni tycka att jag är konstig för det kanske jag är men jag har aldrig förstått den där gränslösa kärleken till sitt barn?! Jag har själv inga barn och jag vet att flera av er kommer skriva att jag kommer känna den där stora kärleken till mitt barn när jag väl får barn. Faktum är att jag och min kille pratar barn och jag vill jättegärna ha familj för det är ju meningen med livet MEN den där överdrivna kärleken till sitt barn? Tänk om jag inte känner den? Jag tror att jag bara kommer älska mitt barn lagomt, som jag älskar min kille och närs och kära. Några tjejer på instagram lägger ju ut bilder på deras unge VARJE DAG! Sen finns det vissa som lägger ut en gång varannan månad eller inte alls. Jag har inte förstått det där med att viss upp sin unge varje dag och till och med flera gånger om dagen. Har dom bara tråkigt kanske? För jag har så svårt att förstå den där sanslösa kärleken tyvärr. Jag tycker inte speciellt mycket om barn i största allmänhet men å andra sidan älskar jag ju inte alla vuxna heller :) men förstår ni vad jag menar? Hur tänkte ni som har fått barn innan ni fick barn? Känner ni igen tankarna?
. Flest bilder är inte lika med mest kärlek. Det är nog lite olika hur man älskar sina barn, men ATT man älskar dem är givet. Det gör nog alla som har ett normalt känsloliv. För mig kom den inte med dunder och brak på BB utan växte fram under de första månaderna. Den första känslan var behovet att ta hand om barnet och känslan av ansvar. En enorm instinkt att beskydda kom också på en gång 
. Alltså kärleken går man ju liksom inte omkring och känner medvetet hela tiden, utan drabbar en med full kraft nu och då 
