Vid vilken ålder tycker ni att ett barn ska sluta åka barnvagn och börja gå själv istället?

Oj, tänk, tänk. När var det? Visst började hon gå mer och mer, från 3 år, och så hade man vagnen bredvid liksom. Vid 5 sen är det väl totalstopp. Aldrig mer vagn typ. Visst ligger det väl kring den åldern? Har glömt lite.
Det där med att gå bredvid, mer och mer, det håller man väl på med redan då de börjar gå. Men så småningom är vagnen med som säng. Speciellt när man inte äger någon bil, för då är det ju bara att lägga barnen i bilen så får de sova där tills man kommer hem.

Förstår inte riktigt problemet i den här frågan faktiskt.

Min äldsta dotter åkte vagn så länge hon fick, alltid, mös gärna ner sig i vagnen som 5-åring. Hon är 10 år nu och en djäkel på att prommenera. Inga problem någonsin och har hela vintern valt att gå hem från skolan ist för att vänta på skjuts oavsett väder och vind (och då är det ändå över 2 km hem)

Min tvåa har alltid velat gå och nu 8 är håller han och 10-åringen ganska jämna steg även om hon är uthålligare.

När vi är ute och går, vilket vi rätt ofta gör. Väljer att gå till stan, badhuset, handla godis o s v så har de aldrig några problem. Småsyskonen som är 6 och 4 däremot hänger inte med lika långt och länge. Då har vi med en vagn som de kan turas om i.

Så är det 6 km vi ska gå totalt så går kanske 6-åringen 5km av dessa och snart 4-åringen 4km.

Hade vi inte tagit med vagn hade alternativen varit extremt gnälliga småsyskon innan vi är hemma. Extremt uttråkade stora barn som tyckt prommenader var pest och pina eftersom de små inte hänger med och förmodligen hade vi inte gjort utflykten. Iaf inte så lång eller typ tagit bussen hem.

Om man väljer bort vagnen för att barnet är för stort men ist väljer bil/buss då ser jag verkligen ingen vinst ö h t med det valet. Varför välja bort frisk luft och att barnet går delar av sträckan? *förstår inte*

Den äldsta som suttit i vagn längre sträckor hos oss är tvåan. Han var typ 6.5 år när han fick en hjärnskakning och var tvungen vara hemma och vila. Efter 2-3 dagar orkade han sitta men inte gå och var uttråkad så han knölade in sig i vagnen och så gick vi och hämtade syrran på skolan drygt 2 km bort enkel väg. På vilket sätt skulle någon vunnit på att vi ist hade behövt ta bilen för att han skulle orkat gå i det skicket var uteslutet och hade dessutom varit rent korkat att prova.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag hade vagnen som lastvagn hur länge som helst, och jag sörjer att den gick sönder. Inget med hjul har varit så bra att lasta grejer på. (Men då hade jag en kvalitets- Emmaljunga. Sån finns ju inte längre, de ser så konstiga ut nu, alla vagnar. Eller så kontrasterar folk och går omkring med obekväma retrovagnar från typ 90-talet.)
Äh, det här med att barn skulle bli sämre att röra på sig för att de råkar köras i vagn för länge. Tror inte på detta, att det skulle bli ett problem, även om det skulle råka vara för länge. 
Risken för stillasittande är MYCKET, MYCKET större för datorsittande barn. Även så om man då skulle jämföra med typ en 7-åring som råkats dra i vagn (det händer ju att man råkar se, och det ser ju nästan lite pinsamt ut) men ÄVEN med den jämförelsen, om barnet då inte är ett dator-sittar-barn så är risken minimal i jämförelse, att hon/han skulle ha någon konsekvens för detta sent-i-barnvagn-sittande.
Men detta handlar om "att det är skämmigt" för föräldrarna, att barnet sitter i vagnen i en hög ålder. Konstigt nog så skäms inte samma föräldrar överhuvudtaget att ungen sitter och hänger över en skärm alldeles för mycket och får både brist på fysisk aktivitet, samt blir överviktig (hur mycket ungar ser man inte numera som är överviktiga på grund av stillasittande vid datorn. Ser man någon rultig (oftast kille) så vet man med nästan all säkerhet, att denna kille sitter vid skärm och spelar.

Iallafall. Dottern slutade sitta vagn vid "normal ålder" (det där ni säger om 4,5 år till 5 år tror jag?) och hon är en så extremt fysisk person så sån har jag aldrig varit. Hon promenerar och rör sig om mig i hästlängder. Men normala lekande barn rör sig väldigt mycket. (Iallafall i det här kvarteret där ungarna är ute och leker hela dagarna.) Dottern går på en "fysisk" skola med mängder av dans och rörelse. Hon har idrottsfritidsintressen. Leker med spring oerhört mycket. Och ger sig ut på utflykter och hundpromenader osv, mer än vad jag nånsin höll på i hennes ålder. Och när vi ska ut tillsammans så ska ju hon alltid springa i förväg och ta massa extravändor o s v. Så ingen fara, ni som råkar ha barnen i vagnen för länge. Datorsittande är värre som sagt.

Besvarar bara frågan i TS.
Båda våra två killar började gå själva runt två års ålder, men åkte vagn till ca 4 års ålder på marknader osv där man går hela dagen. Också för att det var rent säkerhetsmässigt bättre i såna lägen.
Men ju tidigare barnen får gå dit de ska desto bättre, lilla killen gick själv hela vägen från dagis som 2,5-åring på vintern, ca 4 km. Det tog tid, men det funkade (och det var inte dagligen utan bara ett par enstaka tillfällen) utan gnäll. Det verkar curlas en del gällande detta, i alla fall ser jag massor av barn som aldrig går själva här i stan. Jag tror det beror på att föräldrar ofta tycker att det är jobbigt att låta barnen gå i stället för att stoppa dem i vagnen och köra dem :)

Lite märklig fråga, beror ju helt på barnet och hur långt man måste gå samt hur brått man har. Alla har inte tid att gå upp 2 timmar tidigare för att ungen promt ska gå 3-4 km till dagis. Men det innebär ju inte att barnet aldrig får gå eller på lata föräldrar.

Oj orkar inte läsa hela tråden. Har två barn, 2 och 5.

Har inget körkort så jag går med barnen mycket. Har ca 900 m till förskolan. Vid regniga dagar och på vintern har vi dubbelvagn.

Under våren och sommaren cyklar vi antingen eller går. Har oftare vagn vid lämning än vid hämtning (om jag inte hämtar dem sent)

Tycker det är bättre faktiskt att stora sonen får åka vagn till förskolan än att som när min late man lämnar att han åker bil...

När barnen var runt 2 år minskade det rejält med "barnvagnstimmar"  Sulky fanns alltid i bilen. Den tog inte så mycket plats.
Idag är yngsta 4 år (Snart...fyller år den 27 maj) hon åker i sulkyn typ 5 timmar/år. Så sällan blir det nu.

Till hösten kommer barnens lillasyster (eller lillebror om R-UL visar fel?) så blir det massor med "barnvagnstimmar" hos oss igen.

Min dotter på två har velat gå sedan hon lärde sig gå eller bli buren och innan dess ville hon bara bli buren. Det är bara enstaka ggr hon vill åka vagn och så har vi fått in rutinen att hon åker vagn till förskolan eftersom det gör mornarna så mycket enklare. Ibland sover hon i den också men annars används den som lastvagn om den är med. Självklart kan även större barn behöva vagn för långa utflykter.

Det är konstigt att det inte diskuteras hur mycket barn ska åka bil! Många äger inte ens en bil och då kan vagnen vara ett gott alternativ ibland.

Det beror ju på situationen. Vårt barn har just fyllt två år och vi behöver absolut inte ta med vagnen på promenader eftersom hon går alldeles utmärkt även om det är 2 km. Ska vi iväg på en heldagsutflykt är den däremot väldigt bra att ha. Både för att sova i men även när benen blir trötta eller om det är ett väldigt trafikerat område där det känns säkrast med vagn. När någon annan än vi föräldrar hämtar från förskolan så skickar vi också med vagnen då vägen hem är ganska trafikerad, smal och saknar trottoar. Alternativet hade varit sele men vagnen känns mer socialt accepterad.

Om något år kanske impulsiviteten och rymningsbenägenheten har lagt sig lite så vi vågar låta henne promenera hem från föris även med andra. Sträckan är inget problem i sig. Vid heldagsutflykter kan även en 4-åring behöva en vagn. De studsar ju omkring mest hela tiden så det är inte så konstigt om de blir mer trötta än vi vuxna mellan varven. Men oftast är det packningen som får åka.

Beror väl helt på hur långt man skall gå och hur brått man har?