Min mamma tycker inte om dig!

MM håller med de två senaste ovanstående, tar nog detta rådet och försöker fokusera på vår egna relation istället. Förhoppningsvis avtar det. Tack <3

Usch, jag har sett en pappa prata skit om mamman inför sin son, kan ha varit fyra år ungefär. Sa det på ett sätt att han tvingade sonen att hålla med om att mamma var dum. Fy, nåt av det värsta jag sett ett barn utsättas för. Jag kände inte pappan så väl och jag skäms att jag inte fann mig att ha vett att säga ifrån, det hade nog kunnat hjälpa pojken att höra någon annan säga att det var fel.

Hoppas inte din bonus har en sån mamma och att de som ser kan reagera direkt.

Ja håller med dig här är både hemskt och sorgligt. 

Jag och min sambo hade ett möte med FR förra veckan, då uttryckte de deras oro över hur mamman pratade illa om oss framför barnet. Men det verkar inte vara så mycket någon kan göra. Man får hoppas att mamman tar sitt förnuft till fånga och i slutändan ser att hennes beteende skadar barnet.

Jag ska försöka fokusera på vår relation som sagt. Man blir lite orolig dock. 

Så du ser ingen skillnad på om mamman säger direkt till barnet "mamma tycker inte om XX", än om barnet skulle hört henne uttrycka det till någon annan, ovetande om att barnet snappat upp det? Du skriver ju att mamman och du har ett spänt förhållande, och då är det väl inte så konstigt om hon lättar sitt hjärta till någon väninna, fast du väljer att se det som att  hon "springer omkring och pratar skit".

Man behöver ju få prata av sig ibland. Det är ju också anledningen till att många startar trådar här - de menar att de behöver få skriva av sig sin frustration. En del kanske istället väljer att prata av sig till nån kompis.

Hur visste de att mamman pratar illa om er framför barnet?

Såklart det är en skillnad, sedan beror det på sättet man gör det på. Att ringa runt till sina kompisar och spy galla högt och tydligt eller att ha en konversation med en vän. Förstår du skillnaden?

 Denna kvinna har sagt så mycket oförskämt till mig, min sambo och FR att jag tvivlar på det andra exemplet även om jag gärna hade sett att så var fallet.

För att hon hade detta beteende framför dem och barnet under utredningen.

I din trådstart ber du om råd, eftersom ditt bonusbarn börjat säga att "mamma tycker inte om dig. Men när man sedan läser vidare i dina inlägg så verkar ju det vara ert minsta problem.

" Har fått höra från säkra källor den senaste tiden att både jag och pappan blir illa talade om framför barnet." Sedan byggs det på med mer information om denna mamma och hennes dåliga beteende, och så blir det "det goda mot det onda", som är så vanligt i de här trådarna. I rest my case.

Håller med dig här men det var inte min intention att spy galla på mamman. Tar gärna tråden tillbaka till hur jag ska hantera situationen mig vs barnet emellan? Sedan är det naturliga följdfrågor läsarna har frågat och jag besvarat. Men håller med dig orkar inte själv en tråd med massa drama.

Summan av kardemumman är fortfarande att jag är lite kluven gällande hur jag ska hantera det rent praktiskt med barnet.?

Bemöt barnet på en anspråkslös nivå. Jag jobbar själv på Socialtjänsten (dock ej FR), FR uppgift är att hjälpa till med samarbetssamtal mellan mamman och pappan. De är även remissinstans för Tingsrätten för att utreda vårdnadsfrågeställningar. Att ge goda råd med barnets bästa i fokus.

Varför är ni aktuella på FR?
Vad handlar mamman och pappans konflikt om?

Man behöver inte heller direkt rusa till biomammans försvar, då det ju faktiskt finns biomammor som beter sig illa, även om många här på FL inte tycks inse det.

Här diskuterades också skillnaden mellan att säga något direkt till barnet eller till sina vänner så att barnen hör. För ett barn är den skillnaden väldigt liten. Som vuxen måste man vara medveten om att barn snappar upp det de vuxna säger, även om det inte sägs direkt till barnet. Hos oss var det så att mamman med sina vänner hittade på ett smeknamn för pappan och sedan diskuterade allt väldigt öppet. Problemet var bara att dottern direkt förstod att det handlade om hennes pappa och därför fattade hon allt de sa. Mamman sa för övrigt också en hel del olämpliga saker direkt till barnen, och gör det fortfarande. Sambon har försökt säga till, men detta är en kvinna som inte kan ta kritik och varje gång svarar "Jag gör inget fel med mina barn".

Också jag fick under en lång tid höra "Mamma tycker inte om dig", "Mamma bryr sig inte om dig"... Personligen bryr jag mig inte det minsta i vad hon tycker om mig, men jag tyckte det var väldigt otrevligt att höra sådant ur barnamun. Jag svarade bara något i stil med "Det var tråkigt, men man behöver inte tycka om alla". Då de frågade om jag tyckte illa om deras mamma sa jag att jag inte känner henne och man kan inte tycka illa om någon man inte känner. Det avtog med tiden, även om barnen fortfarande är mycket medvetna om den spända stämningen.