Behöver bolla med folk som inte känner mig...

Hej! Jag kan bara säga att ja "lider" med dig. Jag har baravett barn än så länge och min sambo jobbar två-skift så han är hemma relativ mycket. Men så mycket som jag kan sakna honom ibland när han jobbar kväll så kan jag knaåpt föreställa mig din saknad.

Det är ju helt fantastiskt att du/ni har så duktiga och hjälpsamma barn och det är ju som du säger, drt är bra att han har fått jobb. Du har ingen nära vän/släkting/mor/svärmor som kan hjälpa dig ibland?

Det är absolut ingen skillnad alls på vem som jobbar borta.

Det låter inte alls som någon trevlig situation och jag förstår din frustration och saknad efter din man.

Vill han inte ens söka jobb på hemorten? Nu när ni har trygghet ekonomiskt så passar det väl väldigt bra att söka jobb samtidigt?

Att han vill ta sovmorgon det första han gör känns lite ego, med tanke på att får sova så pass mycket!

Får du någon hjälp av släkt och/eller vänner? De kanske kan hjälpa dig att handla eller ta hundarna någon gång ibland?

Du kan ju också kolla om det finns någon "fixar-Malte" i din kommun som du kan få hjälp av under din sjukskrivning?

Slutligen, KRAM!

Tänk såhär: Ingen situation varar för evigt. Han kommer att ha det här jobbet en tid nu och det är bara att acceptera.
Det jag vill att du kräver av honom är att han avlastar dig till 100% när han är hemma och dessutom så ska du inte städa eller tvätta eller storhandla de veckor han jobbar. På det sättet får du mindre arbetsbelastning.

Förutsatt att han letar nytt jobb med ljus och lykta på hemmaplan så tycker jag att det bara är att härda ut.

Det jag skulle förutsätta att min man gjorde om han var borta två veckor följt av att ha två veckor hemma då han är ledig är:

Storhandla och storstäda, en gång när han kommer hem och en gång innan han far så du helst bara behöver köpa färskvaror när han är borta och dammsuga det värsta (där kan ju barnen hjälpa till) och självklart fixa det mesta av markservicen då ni är båda hemma p g a din skada.

Göra ett antal storkok så att du iaf har lätta middagar en del av dagarna han är borta. T ex bara behöva komplettera med ris/pasta/potatis och lite grönt. Gör han 4-6 såna så har du 2-3 per vecka på vardagarna han är borta och bara det kan vara rätt skönt.

Och nej det är ingen skildnad på vem som jobbar borta mer än att båda naturligtvis inte kan göra det samtidigt.

Min sambo arbetade på liknande sätt under 10 månader. Det var rent ut sagt skitjobbigt! Och vi har ändå bara ett barn.

Han jobbade långa pass och när han väl var hemma tyckte han att det var hans rätt att vara ledig, utan en tanke på att jag aldrig kunde vara det. Ledig som i att jag hade huvudansvaret för hem och barn. Han förstod inte riktigt att jag inte hann med så mycket, det var ofta stökigt när han kom hem och det blev han irriterad över. Antagligen för att han själv var så trött efter två tunga veckor. Jag var också trött och lider av kronisk värk. Det tärde verkligen på förhållandet och jag har sagt att han aldrig får arbeta så igen, då går vi under

Veckorna han var borta så skapade jag och dottern egna rutiner, när han kom hem ändrades allt under två veckor för att ändras igen när han åkte. Dottern började visa att hon tyckte att det var skitjobbigt att han var borta, hon grät efter honom på nätterna och blev utåtagerande.

Jag skulle inte rekommendera det till någon!

Tuff situation, men inte totalt ohållbar. Jag har själv en sambo som jobbar mycket borta, och här är det två barn och två hundar samt att det fram till nyligen också fanns en häst som skulle ha sitt varje dag på en mils avstånd, och jag har inte körkort :)
Han är borta ett par veckor i sträck och hemma ett par veckor i sträck i perioder, och därför känner jag att jag kan jämföra min situation med din lite.

Vi försökte planera lite framåt. När han är hemma så storstädas det, dagen innan han åker storhandlas det så det inte behöver handlas så mycket mer än färskvaror när han är borta.

Hundarna kräver förstås sitt, då våra är försvarsmaktshundar som är avlade för att jobba hela dagarna och har enormt mycket krav på stimulans för att må bra. Men det går att lösa. Vi har turen att ha en skog typ utanför dörren, men även när man inte har det så kan jag få det att funka.
Har man flera hundar som du också har, så roar de ju varandra i viss mån, vilket underlättar. Vet nu inte hur stora barn resp hundar är, men i den mån du kan, be barnen att rasta hundarna och sen ger du dem stimulans genom att de får ha dragkamp om något, leta saker eller godis och lösa problem (knyt in godis i en kökshandduk t ex, eller lägg godis och mat i en flaska från drickyoghurt, så har de något att kämpa med att få ut godiset ur flaskan tar tid) mm. Det tröttar ut och du får lugnare hundar.

Sen är det förstås så att det dyker upp saker som man inte räknar med, kalas och evenemang i skolan osv. Sånt får man försöka pussla in så gott det går. Men om man har en daglig rutin för saker så blir det också mindre att göra varje dag, eller i alla fall känns det så.

Lägg t ex i en maskin tvätt varje morgon och häng den på eftermiddagen eller kvällen, så slipper du ta itu med HÖGVIS med kläder. Be barnen sköta vikning och inläggning.

Diska allt direkt du använt det i stället för att lägga allt på hög till efter ni ätit. Spar mycket ångest :)
När ni ändå är på toa, ta som vana att torka av handfat eller toalettstol.
Häng upp jackor och ställ undan skor direkt man kommer in. Se till att hjälpas åt med detta. Dammsug inte hela lägenheten i ett svep, utan dammsug där det är värst, hallen, köket, vardagsrummet oftast. Låt barnen göra såna saker också, du är ju inte ensam om att stöka ner, ni är många.
Men framför allt: NÖJ DIG med att det blir dammsuget, sitt inte och ha ångest över att ni inte skurar golvet också. Se det som att du åtminstone har det renare än innan du dammsög, i stället för att må dåligt över att du inte har lika skinande rent som den barnlösa väninnan som är arbetslös och frisk utan husdjur...

Sätt inte heller för många tider. Du är inte frisk och saker tar längre tid än det brukar. Lev efter devisen att huvudsaken är att alla är hela och rena och har fått mat och dryck innan de lagt sig. Håll bara på läggtiderna och uppstigningstiderna, resten får bli som det blir. Det är ingen katastrof om ni äter middag halv åtta en dag i stället för klockan fem. Ni är alla lite mer hungriga, men så länge barnen får mat i magen innan de lägger sig har du gjort det du ska som förälder.

Slutligen..
Vad gäller din man så kan jag spontant tycka att han har en dålig attityd till dig i allmänhet, men han kanske inte ens förstår hur ni saknar honom. Berätta  hur du känner sakligt och lugnt utan att visa för mycket känslor, i den mån du kan. Kanske kan det vara lättare att få ur sig allt genom att skriva i stället för att prata?
MEN det jag tycker att du kan ha förståelse för och ge med dig under ett par dagar när han kommer hem är sömnen. Det är, oavsett hur många timmar han sover totalt, ganska slitsamt att jobba hemifrån och gå upp tidigt varje dag utan avbrott. Låt honom få ett par sovmorgnar men kräv sen att han går upp i tid resten av tiden och gör sin del av allt som ska göras när han väl är hemma. Informera om att enda anledningen att du orkar driva hemmet när han är borta är för att han hjälper dig när han är hemma, ibland förstår man inte sånt även om det framstår som ganska självklart.

Jag tror att med kommunikation och samarbete går det att ordna saken, det krävs mycket av er båda även om det framstår som att mannen just nu lever rena lyxlivet jämfört mig dig, men jag kan tänka mig att även han tycker att det är jobbigt att vara hemifrån så mycket, att han saknar er alla och att han kanske lägger sig till med en dryg attityd för att helt enkelt orka. Det finns alltid två sidor (minst) av varje scenario. Alla har sin sanning.

ja efter att ha pratat med honom är det bara kaos... han blir bara förbannad då jag säger att jag är ledsen och saknar honom... det har gått så långt att vi pratar om skilsmässa, jag är hellre ensam på heltid än ensamstående gift...