Varannan jul,midsommar, påsk osv.. måste jag gå med på det?
som rubriken lyder..
Har ensam vårdnad och den andre föräldern+ familj har aldrig brytt sig innan , men nu verkar det vara så jäkla viktigt att dela på allting..
som rubriken lyder..
Har ensam vårdnad och den andre föräldern+ familj har aldrig brytt sig innan , men nu verkar det vara så jäkla viktigt att dela på allting..
Kommer framstå som ego, det är för barnens bästa du vet. Vad du tycker spelar inte så stor roll tyvärr. Låt barnet få träffa sin pappa, inte mer än rätt.
barnens bästa? jag undrar det ja...
barnen har rätt till sina föräldrar, inte tvärtom.... och vill barnet vara hos sin boendeförälder så anser jag att den ska få det...
Men hur som helst så var inte frågan vad nån tycker är rätt eller fel...
Utan måste jag gå med på det?
Ja, du måste gå med på umgänge.
Är det inte bra att föräldern blivit mer engagerad?
För det första: Om pappan inte visat intresse för barnet tidigare är han kanske inte någon som barnet känner sig särskilt trygg med eller ens vill tillbringa högtider med. För det andra: barnet har ju sagt att hon vill vara hemma på jul.
Är det så svårt att respektera? Som jag förstått det är TS inte emot umgänge. Bara att högtiderna skall delas upp strikt.
Har ni inte tänkt på att firanden ser ut väldigt olika i olika familjer? Om det nu är så att det dricks mycket i pappans familj, är det en bra plats för barn då? Skall man chansa med barnets säkerhet? Speciellt som pappan inte visat tidigare att han kan hålla sig i från alkoholen.
Om barnet bara får möjlighet att träffa sin pappa en helg / månad för att du valt att flytta, så tycker jag att du ska vara tacksam för barnets skull att pappan vill träffa sitt barn vid högtider också.
När jag separerade från mina barns far för en massa år sedan var barnen 3 och 5 år. Under dessa åren hade jag, trots att vi bodde under samma tak, varit den vuxna som nattade, tröstade, lekte o.s.v. Vid separationen var jag därför rätt osäker på hur pappan med kort tålamod och lite visat intresse tidigare nu helt plötsligt skulle fixa att vara heltidspappa varannan vecka. Eller rätt osäker... Jag var väl snarast övertygad om att det inte skulle funka så vidare värst bra alls.
Men det gjorde det! Klart att kidsen till en början hellre ville vara hos mig; det var ju mig de var vana vid, men med tiden blev det hur bra som helst även under tiden med pappan. Och om jag ska vara helt ärlig och rannsaka mig själv så kan jag såhär i efterhand se att pappans bristande intresse för och engagemang i vardagen med barnen faktiskt låg till stor del hos mig. Jag släppte nog inte fram pappan till barnen som jag borde gjort; jag tog nog en större del av ansvaret utan att se att vi var två föräldrar; jag kanske till och med omedvetet ville ha det så för att få vara den viktigaste människan i barnens liv. Han tog ett för litet ansvar för barnen för att jag (fast det såg jag inte då förstås) inte lät honom ta ett större.
Numera bor båda hos mig eftersom pappan flyttade en bit, och hade jag fått välja så hade jag såklart haft dem var enda jul och vart enda nyår, varje påsk och varje midsommar. Men vi var två om att skaffa barn. Det är inte MINA barn trots att de bor hos mig - det är VÅRA barn. Han beter sig på ett helt annat sätt när han har barnen än när han är ensam - precis som jag gör.
Så för ditt barns skull tycker jag nog att du bör bita ihop och gilla läget även om det är asjobbigt.
Hej hej,
Om du har vårdnaden så måste du ju kunna bestämma över högtiderna? Personligen tror jag att barn (särskilt så små) mår bra av rutiner och om rutinen är att vara med dig så ska barnet naturligtvis också fira högtider med dig och din familj. Jag är själv ett skilsmässobarn och fullkomligt avskydde när jag var tvungen till att vara hos min pappa. Inte för att han var taskig eller så, men jag kände mig aldrig hemma och avslappnad där, det var liksom inte min familj. Min mamma och hennes familj däremot - jättebra gäng som jag är helt okej med alltid. I slutändan handlar det om ditt barns trygghet och det här halftaffliga varannan-vaddå är lite sådär i mina ögon. Jag hade gjort allt för att stoppa andra förälderns nufunna högtidsbehov om jag vore du. Tror dessutom att du har mycket mer att säga till om när du har enskild vårdnad.
barnens bästa? jag undrar det ja...
barnen har rätt till sina föräldrar, inte tvärtom.... och vill barnet vara hos sin boendeförälder så anser jag att den ska få det...
Men hur som helst så var inte frågan vad nån tycker är rätt eller fel...
Utan måste jag gå med på det?
Samtidigt bör man nog vara medveten om att i de fall det blir tvist om umgänget och uppdelningen så är praxis i domstol att vardera förälder får varannan storhelg/högtid. Så det kan vara så att TS faktiskt i slutänden blir tvingad att gå med på det.