Mors dags-ångest

Jag känner heller inte igen mig..

Vad bra det finns de som har andra erfarenheter. Jag skulle dock aldrig mer vara tillsammans med en man med barn, Aldrig mer!

Barnen har inte valt att dela sitt liv med dig. De har inga andra skyldigheter mot dig än att behandla dig med respekt. 
Det är inte barnens fel att du ser dig som en bifigur i ditt hem. 
Ta av dig offerkoftan.

Du är ju rätt ny i deras liv? Och kanske ser de dig inte som en mamma?
Att du får för lite uppmärksamhet av din partner kan du inte ta ut över barnen.. och jag antar att du visste hur din partner var innan du valde att dela ditt liv med honom?

Låter som om ts gått för mycket "all in". Bättre att backa och hitta en nivå på engagemanget som stämmer överens med hur de ser på dig och du på dem. En nivå där du inte känner att de måste prestera tillbaks för att du ska känna dig uppskattad. 

Nej min likväl är en bonusmammas skyldigheter långt mer än att bara visa respekt för barnen. Det tar ju hus i helvete när man inte gör mer än det och lever sitt eget liv separat från andras ungar. Och när man gör det motsatta dvs tar ansvar och ställer upp så är det inte heller bra. Då har man dragit på sig offerkoftan. Nej TS, som du ser du kan aldrig göra rätt som bonusmamma, du känner alltid fel. Lämna.

Vem ställde till med ett helvete? Din kille? Barnen? deras mamma? Eller levde hela FL i ditt förhållande? 
Nej, du har inga skyldigheter mer än att visa barnen respekt och att de visar dig samma. 
Och vad menar du med att "då har man dragit på sig offerkoftan"? Dina inlägg osar offer så det både räcker och blir över. 
Det du gör, indirekt, är att skylla ditt fallerade förhållande på ditt ex:s barn och det är långt ifrån snyggt. 

Du läser in vad du vill. Jag orkar inte ens svara på ditt inlägg mer än så.

Jag är biologisk mor till 3 barn och fick en stor gråsten av den ena, tre skruttiga blommor ur trädgården från nästa och inget av den tredje. Haha, jag bryr mig inte ett dugg! Jag klappade mig själv på axeln o köpte ett par nya brallor!

Jag läser inte in något. jag läser vad du skriver. 
Du pratar om förväntningar och jag undrar vems? Din killes? Barnens? Omvärldens? Vem hade dessa förväntningar på dig som gjorde att du var tvungen att göra slut? 
Du skriver om att inte få något tillbaka, vem ska ge tillbaka? Barnen antar jag? De har ju inte bett att få dig i sitt liv, de har inga skyldigheter mot dig (än att visa respekt och hövlighet). Som skilsmässobarn är det inte lätt att välkomna nya personer i sitt liv. Det är inte lätt att öppna sig när man som barn ställs inför en helt ny verklighet än den man har känt till hela livet och jag tycker att det ofta glöms bort. Plötsligt ändras hela livet och det ska komma nya människor och bo i samma hus och man har inget att säga till om. 

Jag skriver om den allmänna uppfattningen här på FL och i verkliga livet, att bonusmammor förväntas älska och tycka om sin mans barn sedan tidigare, man förväntas ställa upp och ta ansvar för dem, planera hela sitt liv efter dem med det ena och det andra. Att bara visa dem respekt har inte setts på med blida ögon här inne och även i verkliga livet har jag märkt sådana tendenser.

Och när man som jag har gett väldigt mycket och tagit till mig andra barn så har jag inte fått något för det. Slutade med det när jag insåg det inget gav tillbaka. Då när jag inte gett något har det inte heller varit bra. Nej tack, säger jag till sådant.

Till TS. Det är säkert en stor sorg att inte få egna barn om det är det du vill ha, och önskar få din familj i dessa barn. Någon sådan kärlek kan man inte förvänta sig och som jag skriver är det sällsynt att man skulle få tillbaka det man ger av sitt hjärta. Men kanske du har turen att ha en man som i alla fall ser det du har att ge?

Och du Off...jag har inte skrivit att jag skyller något på några barn alls...du läser bara in vad du själv vill läsa så därför är det onödigt att debattera med en sådan person som förvränger det man skriver till att passa hennes förutfattade meningar.

Jag tycker inte du kan förvänta dig någon uppvaktan från barnen, för de har ju redan mammor att uppvakta. Jag har två bonusbarn och har aldrig förväntat mig någon uppvaktning på mors dag, då uppvaktar dom ju sin mamma? Om du dock känner att det verkligen är sorgligt så kanske du dock kan önska dig lite uppmärksamhet och ömhet från barnens far istället, då du ju tar hand om hans barn. Vore ju inte fel med något trevligt, kanske frukost på sängen eller nåt? Men som sagt, vad gäller barnen tycker jag definitivt inte att de är skyldiga dig något...

Jag har aldrig någonsin förväntad mig något från bonusbarnen på mors dag. Skulle bli väldigt förvånad om jag hade fått det.

Däremot har jag hjälpt mitt barn uppvakta sin bonuspappa på fars dag.

Skillnaden är att mitt barn har ingen annan pappa i sitt liv, mina bonusar har sin mamma.

Tror inte din sambo eller barmen ens tänker på den saken ts.

Du skriver att du gjorde slut p g a att du inte fick nått tillbaka, alltså har jag inte läst in nått. Du skriver ju det själv. 
Och eftersom det då antingen handlar om din kille eller barnen (som inte gav något tillbaka) och tråden handlar om Mors dag så är det väl barnen det handlar om? D v s barnen gav inte dig den uppskattning du ville ha alltså orkade du inte vara kvar i förhållandet. Har jag fel? 
Det är inga förutfattade meningar, det är ju vad du skriver. 

Jag bor tillsammans med min son, sambo och hennes dotter sedan tidigare. Vi har varit tillsammans ett år så det är lite tidigt. Men jag hoppas att barnen framöver känner att det är naturligt att fira även bonusföräldern.. Men det blir som det blir, som tur är har vi ju båda barn så ingen blir ju glömd ändå..

Jag har faktiskt aldrig tänkt tanken... Är väldigt noga att lyfta min sambo på fars dag trots att hans son inte fattar grejen. Han har aldrig blivit firad på fars dag innan han träffade mig. 

Jag tycker inte du ska ta det personligt. Jag förstår att det svider, framför allt eftersom detta är den mammarollen du kommer ha. 
Hade jag varit din vän hade jag sagt till din sambo att införa en dag, bara för dig och för att visa tacksamhet och kärlek för att du tar sin roll som bonusmamma på största allvar. 
Män som har bra bonusmammor uppskattar det ofta inte för de vet inte hur det skulle kunna vara. 
Min säger nästan aldrig till mig att jag gör ett bra jobb... Jag bara vet att han uppskattar mig i den rollen. Han är också väldigt medveten om att det är tufft för mig ibland. 

Förslaget om bonusförälderns dag var fantastiskt!
Kan vi fira en jäkla kanelbulle så borde vi kunna fira de som utan band, osjälviskt, älskar, försörjer och uppfostrar ett barn. 
Det är så satans underskattat jobb och allt för ofta så höjer jag på ögonbrynen när jag läser biomammors inställning till bonusmammorna här på familjeliv. 

Kram till dig!! 

Tror du blir besviken för du ger en massa och får inget (tillräckligt?) tillbaka. Och att du kanske har gett mycket för att du också ska "få tillbaka" och åtminstone känna dig uppskattad ibland. Där tror jag det lätt blir fel (egen erfarenhet). Ställ inte upp så mycket alls, det klarar ju de utmärkta bioföräldrarna så bra av, och förvänta dig ingenting. Då kommer du inte bli besviken. Om ungarna haft en vettig ( i detta fall biopappa) så kunde ju han gått framför och visat vägen för barnen hur du ska bli behandlad. Tex handlat en blomma även till dig på Mors dag från honom (och barnen..?) bara för att du är en sån bra "extra-mamma"!! Detta kräver ju dock att du uttrycker för din man hur du känner, och vad du har behov av. Bra för dig är också att veta att det ALDRIG kommer bli dina barn och att de ALLTID (i princip) kommer välja sin riktiga mamma och pappa före dig hur idiotiska de än är. Jag menar, Om ni skulle separera eller så längre fram.... Då kanske du inte är vatten värd i deras ögon fast du engagerat hela ditt liv i dom. Den vill du inte uppleva... Var bara den du är och låt bioföräldrarna hålla på!! Skapa en relation med barnen som bygger på att du är du och att dom får gilla dig för den du är. Och du dom för dom dom är. Du nämner inget om biomamman, men kanske känner barnen av hennes ogillande mot dig(?) och därför inte kan/vågar ta in dig helt? Hade mamman och pappan vart bekväm med att deras barn fick en "extraförälder" hade barnen känt av det och tyckt det var lika naturligt att gratta dig/ge dig en blomma den dagen också. För övrigt vill jag INTE ha en bonusföräldrars dag!! Vad kan vara mer talande än att INTE uppvaktas av styvbarnen denna dag? Engagera dig i ditt jobb, din man, volontärarbete, hemmet eller nåt annat istället där du kan få tillbaka det du ger- det kommer att göra dig lyckligare!!

Tror du blir besviken för du ger en massa och får inget (tillräckligt?) tillbaka. Och att du kanske har gett mycket för att du också ska "få tillbaka" och åtminstone känna dig uppskattad ibland. Där tror jag det lätt blir fel (egen erfarenhet). Ställ inte upp så mycket alls, det klarar ju de utmärkta bioföräldrarna så bra av, och förvänta dig ingenting. Då kommer du inte bli besviken. Om ungarna haft en vettig ( i detta fall biopappa) så kunde ju han gått framför och visat vägen för barnen hur du ska bli behandlad. Tex handlat en blomma även till dig på Mors dag från honom (och barnen..?) bara för att du är en sån bra "extra-mamma"!! Detta kräver ju dock att du uttrycker för din man hur du känner, och vad du har behov av. Bra för dig är också att veta att det ALDRIG kommer bli dina barn och att de ALLTID (i princip) kommer välja sin riktiga mamma och pappa före dig hur idiotiska de än är. Jag menar, Om ni skulle separera eller så längre fram.... Då kanske du inte är vatten värd i deras ögon fast du engagerat hela ditt liv i dom. Den vill du inte uppleva... Var bara den du är och låt bioföräldrarna hålla på!! Skapa en relation med barnen som bygger på att du är du och att dom får gilla dig för den du är. Och du dom för dom dom är. Du nämner inget om biomamman, men kanske känner barnen av hennes ogillande mot dig(?) och därför inte kan/vågar ta in dig helt? Hade mamman och pappan vart bekväm med att deras barn fick en "extraförälder" hade barnen känt av det och tyckt det var lika naturligt att gratta dig/ge dig en blomma den dagen också. För övrigt vill jag INTE ha en bonusföräldrars dag!! Vad kan vara mer talande än att INTE uppvaktas av styvbarnen denna dag? Engagera dig i ditt jobb, din man, volontärarbete, hemmet eller nåt annat istället där du kan få tillbaka det du ger- det kommer att göra dig lyckligare!!

Och styvföräldrarna har inte valt att dela sitt liv med barnen. (man ville leva med den VUXNA!) Och som styvförälder har man inga andra skyldigheter mot barnen än att behandla dem med respekt. Det är inte heller styvförälderns fel om barnen ser sig som en bifigur i deras egna hem.