Misslyckad medicinsk abort!

Vad jobbigt. Du har ju verkligen gjort allt du kan för att inte hamna i den situation du nu befinner dig i. Hoppas det löser sig för dig.

Överlevde fostret allt detta så finns det en mening med att hon/han ska komma till just dig just nu

Läste ngn tråd för ngn vecka sen om att de medicinerna man får vid medicinsk abort ser allvarliga fosterskador på embryot och den tjejen som var TS hade inget val eftersom att barnet som överlevt ändå var så pass skadat.... Kollade du upp detta ordentligt med läkarna?

Om jag var du skulle jag fundera över hur det kändes när du trodde att du gjort abort? Om det har känts som rätt beslut så är det förmodligen rätt beslut nu också. Men ifall du bestämmer dig för att behålla borde de göra en ordentlig undersökning så att fostret inte blivit skadat. För mig så kändes aborten helt fel efteråt och jag har ångrat den varje dag sedan jag gjorde den. Så hade jag fått en till chans att bestämma mig igen så hade jag helt klart behållit graviditeten förutsatt att fostret inte tagit stor skada. 

Tack för svar (mitt förra svar skulle innehålla ett hjärta och inget frågetecken på slutet).

Jag ställde samma fråga till läkaren - lät nog oerhört skeptisk faktiskt.. "Hur kan man inte ta skada av först en avstannings tablett som skall mer eller mindre döda fostret, sen utdrivnings tabletterna på det, och blodet och klumparna då de måste ju vart viktigt för den?.... samt smärtstillande tabletterna är ju rätt starka... hur kan man inte ta skada?"

Fick svar om att blodet och klumparna var sånt som låg före fostersäcken, att det absolut inte såg skadat ut och risken för missbildningar är rätt liten och fostret såg perfekt ut för en normal graviditet och levde och växte.

På ett sätt så känns det jävligt att ta bort något som verkligen verkar vilja stanna men grund anledningen till första aborten kvarstår egentligen men nu när jag funderar så är jag på ett sätt ledsen för att han inte får en andra chans men jag kan inte tro att man kan vräka i sig dessa saker och sen står fostret oberört utan skador - verkar ju sinnessjukt.

Jag blev gravid trots dagen efter piller.  Jag tog ju det pillret för att jag inte ville bli gravid, och blev väldigt chockad när jag upptäckte att jag blivit det ändå (inga symptom, förutom 3 veckor sen mens, och på mvc ville de ta ett graviditetstest innan de satte in spiral).
Jag behöll barnet.
Har även gjort två aborter, de har gått bra, men hade de inte lyckats, så hade jag nog varit osäker på vad jag skulle göra, även om jag var säker när jag beslutade mig för abort.

Har dessutom en bekant som gjorde en medicinsk abort som misslyckades, hennes dotter är 17 år gammal idag, och fullt normal..

Jag har inga åsikter om  vad du bör göra nu, men tycker inte du ska göra abort av rädsla för att barnet ska vara skadat...
Frågar samma fråga som en annan redan ställt: hur kände du dig när du trodde att aborten lyckats?
Jag kände mig lättad efter mina aborter, och har inte varit något ledsen eller ångrat mig. 

Nu tror säkert någon att jag är slarvig som blivit oplanerat gravid tre gånger, men första gången tog jag p-piller och missade inte en enda tablett.  Däremot hade jag precis avslutat en antibiotikakur när jag började med pillren, och ingen hade sagt till mig att det kunde påverka.  Då var jag tonåring fortfarande.
Andra gången var jag och min pojkvän på en hotellweekend, och jag hade glömt p-pillren hemma.  Jätteslarvigt, men vi hade sex ändå..  Jag köpte dagen efter piller nästa morgon.
Tredje gången använde jag pessar.

Uppdatering:

Blev inlagd på onsdagen förra veckan.

Efter 57 timmar och 30+ tabletter och 4 dropp påsar senare så väntade vi på OP tid då abort ej startades.

Vid 16:00 fredag så undersöktes jag för att se om jag öppnat mig något öht - efter massa pill så sa det "splash" fostervattnet gick och efter några minuter kom en liten liten människa (fostret) och assistans kom och fick ledsaga mig till mitt rum där jag nästan svimmade och de fick tillkalla bår.

Blod påsar på det sen väntan på OP för att ta ut moderkakan. Hela fredagen var ett stort kaos av intryck, smärta, känslor, händelser.

Hur jag känner mig just nu; smått surrealistiskt och ledsen.

Det var rätt beslut då jag har absolut kaos med plugg, jobb, ekonomi och boende i mitt liv och jag kommer inte få rätsida på allt inom en snar period men ledsen för det va en liten person jag såg, ej mogen men helt klart en människa.

Jag kommer aldrig gå igenom detta igen, nästa gång något kommer ur mig så ska det åka med hem i en bilbarnstol. Det påverkade även mycket att samma avdelning för aborten var där alla mammor, bebisar och pappor hamnade för vidare observation.

Ledsen för din skull, tragiskt att behöva gå igenom detta :(