är hon normal?

Frågan är nog om din kille är normal, som beblandar sig med någon som då var 22 år och hade 4 barn sen innan, och sen blir förvånad när han ska bli pappa och sätter sig på ett tågspår.

Gör slut och skaffa en kille som är något att satsa på, för denna drar bara en massa problem med sig.

Hon var väl 31 då barnet föddes, om hon är 32 nu?
Och sen var det väl även hon som satte sig på tågspåret?

Ja det stämmer nog. Ts skriver inte direkt lättläsligt, så jag fick det till att han skulle bli 10 i Juni.

Men jag vidhåller ändå att killen inte är den direkt skarpaste kniven i lådan. Han hade tydligen (uppenbarligen) oskyddad sex med en som tar droger och ligger runt. Han ska nog va tacksam om ett barn är den enda konsekvensen det blivit utav det.

1. Du har varit tillsammans med din kille i två år. Barnet blur ett år om några dagar. Var han otrogen med dig eller med mamman till barnet?

2. Självklart behövs övervakat umgänge om inte mamman själv vill ställa upp o närvara. Ett så litet barn kan inte ha umgänge med ngn det inte känner ensamt.

3. Att du blir förbannad på ett litet barn (vilket du ju blur eftersom du blir det när du ser bilder på barnet) och måste påpeka att barnet inte liknar pappan är bara barnsligt och egoistiskt.. Hur gammal är du?

3. Man är inte olämplig förälder för att man tar en starköl kl fem ute på gården. Var hon full? Händer det ofta? Eftersom ni är frikyrkliga så skulle jag kunna tänka mig att ni har ett något annat perspektiv på det än vad soc har. Kanske därför det inte lett till ngt.

4. Självklart behöver hon inte ta hänsyn till er vad gäller dop. Pappan var ju inte intresserad av barnet.

5. Att barnet är vh hos sin morbror är väl jättebra. Att vara ensam förälder är jobbigt och alla behöver avlastning ibland. Och att barnet får ett nära förhållande till sin morbror är ju enbart positivt. En eloge till morbrodern som tar ett ansvar han inte behöver. Ett ansvar som BORDE vara pappans..

Sist - NI ska inte vilja träffa barnet. PAPPAN ska vilja träffa barnet. När och om de får en bra relation kan du komma in i bilden. Men inte nu. Nu ska du backa. Långt!

Jag har backat. Jag vill bara höra andras åsikter om hur man ska bemöta detta.

Vi träffades samma vecka dom gick isär. Så nej han var icket otrogen med mig mot henne.

Jag är 20 för övrigt.

Hon dricker onsdag fredag lördag oavsett om barnen är där eller inte.

Hon tog även oxy/opiater i mängder som inte hon hade på recept, tills 7 månaden.

Nej jag är inte arg på barnet utan får en klump i magen av orolighet/ångest och framför allt ledsamhet. Jag kanske formulerade mig konstigt i mina inlägg innan.

Min kille har försökt kommunicera med mamman men hon säger bara att ta det via advokat. Jag menar, hon är såpass vuxen och mamma, då borde hon väl ändå veta vid det här laget att ett barn behöver en mamma och pappa? Hon ljög även på förlossningen att en av hennes tidigare barns pappa var pappan tills barnet kom ut och var mörkt..

Så jag är helt förvirrad.

Ja ser hur mycket min kille lider av stt inte ens ha fått hålla sin son eller träffat. Och jag ser hur mycket ilska han har gemtemot mamman. Vem skulle inte ha det? Hon meddelar i v.14 att hon är på smällen och tänker inte göra abort under några omständigheter? Även fast han var såpass ung.

Att morbror har hand om dem är jätte bra. Men den chansen skulle min kille ha fått från början.

Pappan vill inte ha barnet men ni ska ha umgänge?
Ni har inte råd att dra in advokat, har din kille råd att åka till V-ås flera  helger i månaden (inkl boendekostnad) och helst också en dag/kväll i v för att etablera en anknytning med barnet? HAN alltså, inte du, HAN.

Jadu det ör frågan. :/

Om din kille inte ville ha barn borde HAN sett till att skydda sig! Ni verkar omogna och egoistiska alla tre och jag får en klump i magen när jag tänker på den stackars pojken.

Ja, jag kan bara hålla med. Ingen av er låter riktigt normal. Stackars barn som sitter fast i den här skiten.

Men snälla paragraf ryttar morsor. Hade ni utsatt erat 5 månaders förhållande för en ofrivillig faderskap och sen när det väl är så att pappan vill så nekar ni?

Ni är inte normala isf om ni kan med gott samvete stödja och rättfärdiga mammans beteende framför allt alkohol och opiat bruk.

Det är inte bara mannen som måste ta ansvar att skydda sig. Även kvinnan men det kanske inte existerar i eran värld?

Det finns inget så kallat delat ansvar för preventivmedel vid sex. Det ansvaret har båda för sig själv. Vill man inte ha barn? Ja, då ser man till att använda skydd helt enkelt.

Så "äcklig" kan hon ju inte vara eftersom din kille låg med henne? Och använde de inte preventivmedel får han tyvärr stå sitt kast. Sen är det jättetråkigt att en så olämplig morsa valde att behålla och att hon tar droger och allt det där, men nu är det som det är. DU har som sagt inte med detta att göra. Dock tror jag inte att hon kan neka din kille att träffa barnet. Han bör ha umgängesrätt?

Eh? Vadå inte bara mannen? Vill man inte ha barn så skyddar man sig, det är inte svårare än så. 

Sen tycker jag ni verkar lika "normala" hela bunten... 

Självklart är hennes beteende helt förkastligt, det har du helt rätt i.

Dock så hade din kille inte haft ett enda problem med henne om HAN hade gjort bättre val.  HAN valde att vara ihop med en mer än 1å år äldre 3-barnsmamma som drogade. Han valde dessutom att ha oskyddat sex med henne. Hade han inte gjort det här så hade han inte varit i den här situationen nu, så enkelt är det.

Det går liksom inte att försvara sig med att HON är ett knarkande, korkat pucko. Han valde henne själv...

Att hon dricker mycket och tar droger är inte bra. Alls. Men i det här läger är det inte mkt ni kan göra åt det än att göra precis vad ni gjort, meddela sociala. Anser de att det inte är skadligt för barnen är det inte mkt mer att göra än att kämpa för att lära känna barnet.

Du skriver att han inte ville och sedan ville NI? Vill han eller har du påverkat honom? Om han vill skall du naturligtvis stötta honom men det är skillnad på att stötta och vara drivande.

I början ville han ju inte ha barn. NÄR ville han träffa barnet för första gången? Direkt det var fött eller mer nyligen?

Han har rätt till umgänge, eller rättare sagt har BARNET rätt till umgänge med pappan. Men det måste ske på barnets vilkor. För det första måste pappan träffa barnet ofta. Varannan helg räcker inte för att skapa ett band till barnet. Blir det så sällan kan pappan såklart inte räkna med att träffa barnet ensamt på många år.

Hur har pappan/ni tänkt er umgänge? Kommer han med orimliga krav/idéer har jag full förståelse för att mamman slår bakut. Det är ju inte så att pappan visat att han vill ta sitt ansvar precis...

Det här med att han är arg för att hon inte gjort abort - det vittnar antingen om att din kille är stor egoist eller väldigt barnslig i sitt tänkande fortfarande.

Varje samlag kan leda till en graviditet. Vet du om mamman gick på P- piller? För isåfall förstår jag att de inte använde kondom. Vissa skriker högt att man minsann skall använda det ändå men allvarligt, det gör man inte om man är i ett förhållande och tjejen tar P-piller... MEN, det befriar inte killen från ansvar. Det finns INGA preventivmedel som är hundra procent säkra. Jag har vänner som blivit gravida med P-piller. Att förvänta sig att ngn gör abort om det händer är fruktansvärt egoistiskt. Abort är för många en handling omöjlig att utföra, jag tex skulle inte klara av det.

Är det så att de inte skyddade sig alls, ja då är han inte helt smart - eller hur?

Vidare det du skrev om morbrodern - i ditt senare inlägg låter du mer "tillrättalagd". I ditt första låter du dock extremt nedvärderande och dömande. Varför skriva på det sättet att hon lämnar till morbrodern för "avlastning", med avlastning inom parentes så att det skall låta illa om du i själva verket tycker det är ngt bra? Du bör nog tänka lite på hur saker uppfattas när du skriver.

Vidare om detta - nej, det är inte en chans din kille skulle fått från början eftersom han inte ville vara med och ta sitt ansvar. Hade han däremot gjort det, lärt känna barnet, träffat det ofta, flyttat till orten osv - DÅ hade han kunnat ha barnet varannan helg. Men din kille VALDE att inte vara delaktig i barnet. Han valde därför bort möjligheten att ha barnet ensamt när det är så litet.

Som sagt, han har rätt till umgänge. Han bör ta kontakt med familjerätten i barnets kommun och begära ett samarbetssamtal med mamman där de kommer fram till ett umgängesschema. Familjerätten kostar det inget att gå till.

Lägg av.

Det är ingen som stödjer att mamman missbrukar (om hon gör det).

Du gör dig bara löjlig genom att påstå ngt sådant tagit rakt ur luften.

Än en gång - bär kom din kille på att han ville träffa barnet och vad är hans förslag på umgänge?

Det där om skydd svarade jag på i inlägget ovan. Inget skydd är hundraprocentigt och även om en "olycka" händer kan man inte begära att mamman skall använda sig av abort som preventivmedel. Det är bara själviskt.

"Varje gång jag ser bilder på pojken som förövrigt inte liknar min kille så blir jag förbannad. Jag tycker inte ens ungen är söt"

".Och nej jag tycker inte barnet är fint."

"Jag tar inte ut min ilska på barnet. Definitivt inte"

Svårt att tro att du inte tar ut din ilska på barnet du inte tycker är varken söt eller fin, om du inte ens kan se en bild på pojken utan att bli förbannad. Att inte pojkens utseende tilltalar dig verkar vara viktigt i sammanhanget, eftersom du öht nämner det.

Att du skulle gå omkring med en klump i magen av oro och ångest över detta barn är mycket svårt att tro.

Detta är något han måste fundera på FÖRST innan ni drar igång något umgänge. Han akn inte påbörja umgänge och sen dra sig ur, då är det bättre att han inte påbörjar något alls.

Ekonomin får NI ta er en funderare på, klarar ni detta? Eller kan/bör ni flytta närmare? Vill ni flytta närmare?