är hon normal?

Om hon inte vill att din kille ska ha kontakt med pojken och din kille (och du) inte vill ha kontakt med pojken så förstår jag inte riktigt vad som är ditt problem? Vad pojkens problem är och kommer att bli förstår jag däremot. 

Vilken frikyrka är det som har den tveksamma förmånen att ha er som medlemmar förresten? 

Är du normal??? Hur kan du ta ut din ilska på ett oskyldigt barn

Jag tar inte ut min ilska på barnet. Definitivt inte. Om ni skulle veta vad som händer där bakom stängda dörrar även vad hon gör och säger så skulle ni inte ha negativ attityd gemtemot mig. Vilka normal människa önskar livet hur våra framtida barn?

Lilla pojken får vara en del av våra liv. Om hon låter men hon vägrar.

I ditt läge skulle jag för min egen skull ta ett steg tillbaka och låta sambon bestämma vad som göras. Om han  tex inte visar några tecken på att vilja ha kontakt med barnet skulle jag inte prata med honom om det. Om han vill ha kontakt med barnet skulle jag föreslå att han ansöker om  umgänge med på ett formellt sätt, genom den myndighet som man vänder sig till i sådana här fall. På detta sätt får han veta vad som krävs för att få umgänge och vad mamman kan begära av honom.

Om din sambo inte skulle tycka om förslaget ovan tror jag det bästa är att han för sköta detta på eget bevåg, om han vill låta exet bete sig på detta sätt är det så men vad du kan göra ifall situationen uppstår är att informera honom att exet är hans problem inte ditt, du ska alltså inte bli indragen i deras konflikter,

Nej, hon verkar ju inte särskilt normal, men du/ni ligger nog inte mer än steget efter, om jag får gissa baserat på det du skriver här. Det är märkligt och underligt att önska livet ur de barn ni ännu inte fått - att sitta och gråta över ett barn som redan finns och uttrycka sig nedvärderande om barnets utseende är inte direkt begåvat eller sympatiskt det heller. 

Händer det särdeles hemska saker "där bakom stängda dörrar", så är det ju ännu mer beklagligt att pappan och du inte heller verkar fungerande på ett sätt som möjligen skulle kunna säkerställa en bättre uppväxtmiljö för barnet. 

Om  ni vill att pojken ska vara en del av erat liv, strunta i att diskutera detta med mamman. Din sambo kan vända sig till lämplig myndighet och begära att han ska få träffa sin son, och sedan kräva att umgänget bestäms tillsammans med handläggare inom denna myndighet, och att det skrivs ned. På det sätt kan kontakten med mamman bli minimal, om hon har invändningar mot umgänget, hänvisa henne till denna myndighet. När de pratar om sitt barn ska det vara om praktiska saker kring barnet.

Stackars stackars barn.

Och varför anmäler ni inte mamman om hon missbrukar?  

Vet inte om ni är så mycket vettigare som bara struntar i att barnen far illa.

Där tar ni mig fel! Gjort två anmälningar till soc. Första anmälan ledde ingenstans eftersom dom ringde och förvarna att dom var på väg. Andra gången togs hon kl fem på en tisdags eftermiddag med en starköl i handen ute på gården. Hennes bror har även barnen varannan helg för hon ska få "avlastning".

Vi har advokat och pratat med familjerätten och socialförvaltningen och alla säger samma - mamman är den som bestämmer över umgänget.

Vi har varken råd eller tid att dra mamman inför rätten pga att hon som tvingade min kille att bli pappa trots vår ringa ålder. Han var nitton!!! när barnet föddes.

Och nej jag tycker inte barnet är fint. Ska man tycka alla barn är fina?

Det du ska göra är att backa. Långt, långt, jättelångt från detta. Det här är inte din sak alls. Överhuvudtaget. Din pojkvän ska på egen hand besluta vad han tänker sig spela för roll i detta barns liv. När han bestämt sig så kontaktar han antingen familjerätten om han tänker sig ha något faktiskt med barnets uppväxt att göra eller så gör han skvatt ingenting mer än att betala tusenlappen i månaden om/när han har någon inkomst.