Ska jag lämna honom?
Jag är sambo med en man sedan nio månader tillbaka.
Till en början var han så snäll, gullig och rolig. Och det är han i och för sig nu med. Men jag börjar fundera på om hans negativa sidor börja väga tyngre än de positiva.
Han har nämligen ett fruktansvärt humör. Han blir irriterad för småsaker, som inte har någon större betydelse. Han blir alltid irriterad när jag ska ha roligt, som en tjejkväll, helt plöstligt spelar det plöstligt roll när vi ska äta middag(vilket inte har någon betydelse i vanliga fall) och han får ett utbrott för detta och börja skrika på mig. Det är viktigt att jag hör av mig om jag så skulle bli 15 minuter sen hem, medan han kan bli sen flera timmar utan att höra av sig. Det jag vill säga är att jag inte får ha roligt utan honom och han kan vara kontrollerande.
Han kan bli ursinnig också...Han har aldrig varit våldsam mot mig men saker och ting flyger åt alla vägar och han skriker fula ord åt mig. Ett exempel är att jag blev testad positiv för klamydia för någon månad sen.Han blev ursinnig att jag hade anmält honom som sexpartner, trots att jag förklarar att jag är tvungen genom lagen. Han vägrar fara och undersöka sig på grund av att han inte kan svälja tabletter(?) Trots detta ska han absolut ha sex med mig, trots att det funnits en risk att jag blir smittad igen. Vilket jag också blev...denna gången var även gonorre positivt. Vilket det inte var tidigare. Jag blev inkallad till kuratorn på mottagningen då hon sa att mest troligt har någon av oss varit otrogen. Jag försökte på ett fint sätt säga till honom att vi hade gonorre och att han måste testa sig, samma sak. Flyg förbannad, tallriken flög och jag fick glassplitter i min mat. Idag gjorde jag ett försök att tala om att någon av oss har varit otrogen och det inte var jag. Han blev inte arg men förnekade det hela. Jag har svårt att tro honom.
Förutom detta är han romantisk, skämmer bort mig och är den roligaste mannen jag har mött på länge. Jag älskar honom och det gör så ont att kanske ska behöva lämna honom för mitt egna bästa samtidigt som jag inte orkar vara ledsen och bli anklagad för saker och ting.
Vad ska jag göra?