Zuzanne

Äldre 21 Jun 07:49

31 svar

Hunden hatar barnet?

Hej, har ett väldigt jobbigt problem. Jag har en vinthund, borzoi, på snart 8 år. Börjar med att berätta om hunden. Denna hunden har inte haft något jättebehov av uppmärksamhet, aldrig skällt eller ylat. Han får flera promenader per dag varav minst en är en långpromenad. Vi leker och klappar osv. Han har fått artros och får behandling. Vi har en bebis på 9 månader och vi tror att han hatar henne. När hon gråter tjuter han allt han kan! Allt från små korta tjut till riktigt långa och höga. Han tjuter om han är i ett annat rum med stängda dörrar. Jag blir helt sönderstressad av hunden, så stressad att jag fått problem med magen (gissar på att hunden är orsaken till min förstörda mage). Att säga till fungerar inte, eller att ta honom till ett annat rum, stänga dörren, han tjuter ändå. Han tjuter även ibland när barnet är glad. Hunden har morrat mot barnet några ggr. Barnet får inte "störa" hunden vid vila och mat. Vi bjuder in hunden till att vara med och umgås med barnet, men det vill han oftast inte. Han lägger sig istället och tjurar. Situationen här hemma börjar bli ohållbar. Jag funderar tom på omplacering! Funderar på att lämna bort honom några dagar för att se om jag kommer att må bättre. Jag vill så gärna att dem skall fungera ihop. Låter tom honom bli matad ifrån bordet av vår bebis i hopp om att dem skall bonda. Hunden har alltid varit snäll och aldrig morrat innan. Han är väldigt lydig i övrigt. Kan ha honom lös året om och han jagar inte ens om ett rådjur springer ut framför honom. Han är helt enkelt en fantastisk hund i övrigt. Om jag måste välja så väljer jag självklart mitt barn före, men jag vill helst att det skall fungera. Någon som kan komma med råd? Lägger tråden här men flytta gärna om den har hamnat fel.

Zuzanne

Äldre 21 Jun 23:28

#11

EnAnonumius skrev 2014-06-21 23:05:50 följande:

Att ha god hörsel och att vara ljudkänslig är inte riktigt samma sak.

Jag har en mycket god hörsel (för att vara människa) ändå får jag ont i öronen av vissa ljud som gör att det känns som det skär i öronen. När Fladdermusen går ned på sina lägre frekvenser d.vs "tjirpar" på frekvenser, som är hörbara för människan så får jag stå och hålla mig för öronen då det "skär i dem"...

Jag kan själv få problem av vissa bebisars gråtande då det låter vasst och jobbigt för mina öron.
Medan samma bebis kan låta som musik för andra. Inget är "statiskt" s.a.s.

Att din hund ylar och "tjuter" kan vara för att försöka dämpa bebisens vassa ljud. Kom inte dragandes med att "du inte tycker det låter vasst". Det är du du är inte din hund. Eller så kan det vara att din hund påkallar din uppmärksamhet för att bebisen gråter. Du vet som en "babymonitor" som många har en som de bär med sig och en som de har vid bebisen, så hör man när den gråter.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Som vi förstår det genom erfarenhet av vår hund, så visar han tydligt att han hatar barnets gråt och även ibland glädjetjut. Han försöker gå undan men det duger inte ens om barnet är i ett annat rum. Han vill inte vara nära barnet, han försöker "ta" barnets plats när hon sitter i knät, eller ställer sig framför så att jag inte kan se barnet. Han är svartsjuk och jag vill få bukt med det.

EnAnonumius

Äldre 22 Jun 01:00

#12

Zuzanne skrev 2014-06-21 23:28:42 följande:

Som vi förstår det genom erfarenhet av vår hund, så visar han tydligt att han hatar barnets gråt och även ibland glädjetjut. Han försöker gå undan men det duger inte ens om barnet är i ett annat rum. Han vill inte vara nära barnet, han försöker "ta" barnets plats när hon sitter i knät, eller ställer sig framför så att jag inte kan se barnet. Han är svartsjuk och jag vill få bukt med det.

Denna viktiga information utelämnade du i din TS för att...?

Men skall man lägga in all din beskrivning (den du ger i efterhand) och den från din TS så säger jag så här., Hunden hatar knappast din bebis.
Den är svartsjuk. Dock så finns det vissa som förväxlar svartsjuka med "hat".

Dock din beskrivning stämmer bättre in på svartsjuka än just hat trots allt.

Dock så förtar det inte sanningen av att du förväxlade "god hörsel" med "känslig hörsel" ändå.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Dexter dot com

Äldre 22 Jun 05:43

#13

Zuzanne skrev 2014-06-21 23:28:42 följande:

Som vi förstår det genom erfarenhet av vår hund, så visar han tydligt att han hatar barnets gråt och även ibland glädjetjut. Han försöker gå undan men det duger inte ens om barnet är i ett annat rum. Han vill inte vara nära barnet, han försöker "ta" barnets plats när hon sitter i knät, eller ställer sig framför så att jag inte kan se barnet. Han är svartsjuk och jag vill få bukt med det.

Zuzanne skrev 2014-06-21 23:23:09 följande:

Ja hunden blir stressad. Han går runt och lägger sig, går runt igen osv. Detta tjutandet sker även på promenader om barnet gråter. Han har som sagt morrat åt barnet. Att ge ett tuggben vid ett oönskat beteende är ju bara att uppmuntra, och det vill jag inte. Han är en hund, inte en människa. Jag tänker inte sitta och gosa med hunden när mitt barn behöver mig, och återigen: vill inte belöna ett oönskat beteende.

En hund som morrar är sund och kommunicerar och talar om att den inte är bekväm med i situationen, inte att den hatar och att avleda är inte att belöna ett oönskat beteende utan att avdramatisera och ge hunden en positiv bild av barnet och dess gråt.

Ja, det är en hund och för en hund är detta inget konstigt beteende alls utan det gäller bara för dig att försöka hantera det men om det är så illa som du skriver , att hunden är stressad och mår dåligt är nog en oplacering det absolut bästa alternativet

Axo

Äldre 22 Jun 12:59

#14

Först och främst så hatar inte hunden erat barn. Hat är en mänsklig känsla som hundar inte kan känna.
Min första tanke är att hunden kanske ha någon öroninflammation som gör den extra känslig för ljud. Sen kan du ha en väldigt signalkänslig hund som känner av hur du reagerar, när du blir stressad blir hunden också stressad och så startar en ond cirkel. Blir du stressad eller frustrerad av att barnet gråter
Jag skulle verkligen inte stänga in hunden i ett annat rum, utan istället helt och hållet ignorera den när den håller på, alternativt avleda med ett tuggben eller lite godis utslängt på golvet eller på trädgården.
Hunden kan ju också fått mer ont efter att barnet kom och förknippar det med smärta. Ett veterinärbesök skulle nog vara bra.

Kan bara berätta om min egna hund. Inatt var våran 2 veckors bebis lite "jobbig" och ville inte sova som han normalt gör på natten. Blev ju självklart frustrerad och tyckte det var jobbigt och min hund kände av det direkt och blev orolig, började vanka runt, sprang upp och ner i trappen innan han tillslut hoppade upp i sängen och la sig. Han gjorde samma sak när bebis vaknade nästa gång, utan att jag blev något frustrerad.

Zuzanne

Äldre 22 Jun 18:17

#15

Jag blir i princip aldrig stressad av att barnet gråter. Hunden börjar ju tjuta ändå, och DÅ blir jag stressad. För det mesta klarar jag av att ignorera honom, men ibland brister det för mig och jag vet inte vart jag skall ta vägen/göra. Att slänga ut godis till en hund som inte tar emot godis är ingen idé, samt att hunden kommer att tolka det som att jag uppmuntrar ylandet. Han får beröm när han tystnar. Han är en borzoi så dem skiljer sig ifrån "vanliga" hundar i mångt och mycket.

realisten

Äldre 22 Jun 23:07

#16

Zuzanne skrev 2014-06-22 18:17:53 följande:

Jag blir i princip aldrig stressad av att barnet gråter. Hunden börjar ju tjuta ändå, och DÅ blir jag stressad. För det mesta klarar jag av att ignorera honom, men ibland brister det för mig och jag vet inte vart jag skall ta vägen/göra. Att slänga ut godis till en hund som inte tar emot godis är ingen idé, samt att hunden kommer att tolka det som att jag uppmuntrar ylandet. Han får beröm när han tystnar. Han är en borzoi så dem skiljer sig ifrån "vanliga" hundar i mångt och mycket.

Nej han kommer inte ta det som att du uppmuntrar ylandet. Ylande, morrande och skall kan du aldrig belöna med godis däremot kan godis hjälpa till att dänpa stressen.

Zuzanne

Äldre 23 Jun 08:00

#17

Vad menar du med att jag inte kan belöna ylanden etc? Om jag gosar/ger godis när han ylar så kommer han ju tro att det är därför att han ylar, inte för att han skall sluta. Låter helt ologiskt. Han är ju en hund, han kan inte resonera kring godiset. Han kommer att märka att ylande = godis.

Dexter dot com

Äldre 23 Jun 08:46

#18

Zuzanne skrev 2014-06-23 08:00:18 följande:

Vad menar du med att jag inte kan belöna ylanden etc? Om jag gosar/ger godis när han ylar så kommer han ju tro att det är därför att han ylar, inte för att han skall sluta. Låter helt ologiskt. Han är ju en hund, han kan inte resonera kring godiset. Han kommer att märka att ylande = godis.

Avleda betyder att du distraherar hunden med tex godis, ben, en övning eller något annat hunden gillar och när hunden fokuserar på dig i stället för att yla, stressa runt osv så belönar du. Att ge ben tex får ner hunden i stress och får den att tänka på annat än barnet.

Axo

Äldre 23 Jun 09:00

#19

Som flera skriver så är det omöjligt att belöna pipandet med godis, du avleder helt enkelt uppmärksamheten till något annat som dessutom har en stressdämpande effekt.

Om du och hunden mår så dåligt över detta så ska du nog börja fundera över om ni ska ha kvar hunden. Omplacering av en äldre, sjuk hund är ju verkligen inte lätt. Kanske du har någon vän eller släkting som kan ta den? Annars är det nog snällast att låta hunden somna in.

Limaliie

Äldre 23 Jun 09:18

#20

Om ni inte ska ha kvar hunden tycker jag ni ska avliva den, för hundens skull. Den mår ju redan inte helt bra fysiskt och 8 är ju relativt gammalt ändå.

Är lite rädd själv att liknande ska inträffa när våran bebis kommer, vår hund är 12 år. Om han kommer visa tendenser på att må riktigt dåligt eller vara något hot mot barnet på något vis kommer vi ta bort honom

Dock kommer vi göra allt i vår makt för att försöka att det inte ska hända eller han ska bli svartsjuk och arg.

Zuzanne

Äldre 23 Jun 12:02

#21

Limaliie skrev 2014-06-23 09:18:24 följande:

Om ni inte ska ha kvar hunden tycker jag ni ska avliva den, för hundens skull. Den mår ju redan inte helt bra fysiskt och 8 är ju relativt gammalt ändå.

Är lite rädd själv att liknande ska inträffa när våran bebis kommer, vår hund är 12 år. Om han kommer visa tendenser på att må riktigt dåligt eller vara något hot mot barnet på något vis kommer vi ta bort honom

Dock kommer vi göra allt i vår makt för att försöka att det inte ska hända eller han ska bli svartsjuk och arg.

Ja man får ju ge det en chans liksom, inte ge upp på en gång. Hunden måste ju få tillfälle att lära sig. Nu när mannen har semester har vi tid med att försöka avleda medan den andra tar hand om barnet. Artros är ju inte så farligt heller, han är ju pigg och glad för det mesta, men han vill ogärna vara med barnet och tjuter som sagt. Sedan är det ju svårt att ta bort sin hund :/

realisten

Äldre 23 Jun 12:06

#22

Zuzanne skrev 2014-06-23 08:00:18 följande:

Vad menar du med att jag inte kan belöna ylanden etc? Om jag gosar/ger godis när han ylar så kommer han ju tro att det är därför att han ylar, inte för att han skall sluta. Låter helt ologiskt. Han är ju en hund, han kan inte resonera kring godiset. Han kommer att märka att ylande = godis.

Just därför. Han är en hund han kommer därför inte koppla godiset som beröm när han ylar.

Axo

Äldre 23 Jun 13:35

#23

Zuzanne skrev 2014-06-23 12:02:41 följande:

Ja man får ju ge det en chans liksom, inte ge upp på en gång. Hunden måste ju få tillfälle att lära sig. Nu när mannen har semester har vi tid med att försöka avleda medan den andra tar hand om barnet. Artros är ju inte så farligt heller, han är ju pigg och glad för det mesta, men han vill ogärna vara med barnet och tjuter som sagt. Sedan är det ju svårt att ta bort sin hund :/

Klart det är svårt att ta bort hunden, men det är ju ett ansvar man tar på sig när man skaffar djur. Mår de inte bra så får man se till att de får den hjälp de behöver, även om det innebär att ta bort en till synes frisk hund.

Jag har själv tagit bort två hundar i låg ålder och det är det värsta man kan göra, men en död hund lider inte helt enkelt!
Om eran hund stressar så mycket som du säger, och är så pass gammal och med sjukdom så är det snällast mot hunden att låta den somna in istället för att den ska behöva gå igenom en omplacering.

¨Ta sommaren och testa med att avleda, ge maten utslängd på golvet istället för godis om hunden är kräsen.

Zuzanne

Äldre 30 Jun 13:23

#24

Nu har vi testat med att försöka avleda. Att ge godis fungerar inte, han kan inte koncentrera sig på det. Har istället tagit ut honom till köket där jag försöker få honom att tänka på annat, tex att stå still och annat han måste koncentrera sig på. Det går sådär då han är en borzoi och dem blir snabbt uttråkade. Då han i huvudsak lystrar till mig och barnet vill till mig blir det jobbigt. Blir mer och mer övertygad om att han fäller pga stress.

hundpuss

Äldre 1 Jul 16:08

#25

Hur mycket egentid har hunden fått med dig/er sen barnet föddes?

Jag vet flera hundar som reagerat på olika vis när bebisar kommit in i familjekonstellationerna, tänk dig själv att leva 7-9 år med sin matte och husse och vilken omställning det kan bli för en hund.

Hur aktiverar ni hunden ?

Zuzanne

Äldre 2 Jul 15:10

#26

hundpuss skrev 2014-07-01 16:08:37 följande:

Hur mycket egentid har hunden fått med dig/er sen barnet föddes?

Jag vet flera hundar som reagerat på olika vis när bebisar kommit in i familjekonstellationerna, tänk dig själv att leva 7-9 år med sin matte och husse och vilken omställning det kan bli för en hund.

Hur aktiverar ni hunden ?

Hunden är ju rätt van vid att dela, då vi har flera (keliga) katter. Han är ingen supersocial hund och har heller aldrig varit det. Jag försöker att gå på en promenad om dagen då det bara är honom och jag, då vi busar och gosar. Vi leker även en stund varje dag, men han tröttnar snabbt på lek (har han alltid gjort). Varje dag går vi på en långpromenad som är på minst 40 min och ibland upp till 3 h. Han älskar att gå ut. Vi har honom lös så ofta det går så att han kan gå i sin egen takt och lukta för att sedan springa ikapp oss. Han tycker det är ganska tråkigt att leta efter godis och annan hjärngympa. Men det huvudsakliga problemet är tjutandet. Det har ju inget med stimulans att göra, han stör sig. Har nu börjat stänga in honom i hallen en stund när barnet gråter och han tjuter. Han tystnar då. Dessutom kan han lägga sig på mattan om han vill.

Zuzanne

Äldre 5 Jul 20:14

#27

Hunden vill ogärna gå in i hallen. Idag morrade han åt husse när husse skulle skicka in hunden i hallen.

Carr88j

Äldre 5 Jul 20:32

#29

Åk å ta bort hunden innan de händer något :(

Zuzanne

Äldre 5 Jul 20:52

#30

Fru Gustavsson skrev 2014-07-05 20:15:46 följande:

Du får väl välja.

Gör dig av med hunden, eller gör det av med barnet.

Hur man än vänder sig har man arslet bak

Klart att jag inte gör mig av med barnet, det säger väl sig självt? Jag vill få tips och råd om hur jag skall få det att fungera. Är ju bara när han tjuter som det är problem. I övrigt är han en snäll och pålitlig hund.

Zuzanne

Äldre 22 Jul 12:03

#31

Nu provar vi med att ha hunden vv, får se hur det går. Dag nr 3 idag sedan han kom hem. Han verkar störa sig snabbare och mer nu än innan :/

Hunden hatar barnet?

INNEHÅLL