• Zuzanne

    Hunden hatar barnet?

    Hej, har ett väldigt jobbigt problem. Jag har en vinthund, borzoi, på snart 8 år. Börjar med att berätta om hunden. Denna hunden har inte haft något jättebehov av uppmärksamhet, aldrig skällt eller ylat. Han får flera promenader per dag varav minst en är en långpromenad. Vi leker och klappar osv. Han har fått artros och får behandling. Vi har en bebis på 9 månader och vi tror att han hatar henne. När hon gråter tjuter han allt han kan! Allt från små korta tjut till riktigt långa och höga. Han tjuter om han är i ett annat rum med stängda dörrar. Jag blir helt sönderstressad av hunden, så stressad att jag fått problem med magen (gissar på att hunden är orsaken till min förstörda mage). Att säga till fungerar inte, eller att ta honom till ett annat rum, stänga dörren, han tjuter ändå. Han tjuter även ibland när barnet är glad. Hunden har morrat mot barnet några ggr. Barnet får inte "störa" hunden vid vila och mat. Vi bjuder in hunden till att vara med och umgås med barnet, men det vill han oftast inte. Han lägger sig istället och tjurar. Situationen här hemma börjar bli ohållbar. Jag funderar tom på omplacering! Funderar på att lämna bort honom några dagar för att se om jag kommer att må bättre. Jag vill så gärna att dem skall fungera ihop. Låter tom honom bli matad ifrån bordet av vår bebis i hopp om att dem skall bonda. Hunden har alltid varit snäll och aldrig morrat innan. Han är väldigt lydig i övrigt. Kan ha honom lös året om och han jagar inte ens om ett rådjur springer ut framför honom. Han är helt enkelt en fantastisk hund i övrigt. Om jag måste välja så väljer jag självklart mitt barn före, men jag vill helst att det skall fungera. Någon som kan komma med råd? Lägger tråden här men flytta gärna om den har hamnat fel.

  • Svar på tråden Hunden hatar barnet?
  • Grus grus

    Det är en hund som börjar att bli gammal. Omplacering kommer att bli svårt. Bättre att ta bort hunden innan något händer. Jobbigt beslut, men att bli omplacerad vid så hög ålder är inte alltid det rätta heller. Och eftersom hunden redan har fysiska besvär, kanske att somna in ändå vore något att fundera på.


    Mamma, kvinna, förskollärare, genuspedagog
  • Zuzanne
    Grus grus skrev 2014-06-21 08:00:30 följande:

    Det är en hund som börjar att bli gammal. Omplacering kommer att bli svårt. Bättre att ta bort hunden innan något händer. Jobbigt beslut, men att bli omplacerad vid så hög ålder är inte alltid det rätta heller. Och eftersom hunden redan har fysiska besvär, kanske att somna in ändå vore något att fundera på.


    Mamma, kvinna, förskollärare, genuspedagog
    Han verkar ju pigg i övrigt. Visst att han inte orkar springa lös så mycket/snabbt längre och att han är mindre lekig, men han blir helt galen (positivt) när han umgås med sina hundkompisar. Då skuttar han och leker och då verkar han inte gammal. Ont har han inte heller då han får medicin. Förra medicinen gjorde honom apatisk och tog bort hans matlust. Nu äter han mer än han någonsin gjort i hela sitt liv (ingen matglad hund innan). Han har dock börjat fälla sjuka mängder hår, vilket han inte har gjort tidigare. Beror det på stressen han upplever tro?
  • Grus grus

    Kan vara så, men det kan också vara medicinen som gör att hunden fäller mer än tidigare. Det kan också vara åldern. Alla blir vi ju lite tunnhåriga med åldern.


    Mamma, kvinna, förskollärare, genuspedagog
  • nuharjagbytt

    Min reaktion är att han verkar vara väldigt ljudkänslig, bebisar har höga ljud. Har ni kollat hur det är med hörseln?

  • Zuzanne
    nuharjagbytt skrev 2014-06-21 08:52:43 följande:

    Min reaktion är att han verkar vara väldigt ljudkänslig, bebisar har höga ljud. Har ni kollat hur det är med hörseln?


    Han har mycket god hörsel.
  • nuharjagbytt
    Zuzanne skrev 2014-06-21 09:26:00 följande:
    Han har mycket god hörsel.
    Vad bra uttryckte mig lite dumt syftade snarare på om det är något som gjort att han blivit extra ljudkänslig. Har ni pratat med veterinären om hur han reagerar på bebisen?
  • Zuzanne
    nuharjagbytt skrev 2014-06-21 09:38:27 följande:
    Vad bra uttryckte mig lite dumt syftade snarare på om det är något som gjort att han blivit extra ljudkänslig. Har ni pratat med veterinären om hur han reagerar på bebisen?
    Nä det har vi inte gjort. Det är dock bara bebisen han reagerar på. Kanske värt att höra med dem.
  • Dexter dot com

    Blir du stressad av att hunden ylar och tror du att hunden hatar barnet bara för att den ylar när barnet gråter?

    Det är rätt vanligt att hundar ylar med när barn gråter, människor sjunger, spelar piano osv. Frågan är ju hur hunden mår. Verkar den stressad och orolig? Jag tror det blir svårt att omplacera en så gammal hund som har fysiska problem och måste medicineras men mår hunden dåligt måste du ju naturligtvis försöka.

    Har du prövat att avleda hunden när barnet gråter ? Att gråten medför att hunden får ett tuggben, lite extra gos, massage mm kan avdramatisera gråten så hunden inte drar igång ylandet.

  • EnAnonumius
    Zuzanne skrev 2014-06-21 09:26:00 följande:
    Han har mycket god hörsel.
    Att ha god hörsel och att vara ljudkänslig är inte riktigt samma sak.

    Jag har en mycket god hörsel (för att vara människa) ändå får jag ont i öronen av vissa ljud som gör att det känns som det skär i öronen. När Fladdermusen går ned på sina lägre frekvenser d.vs "tjirpar" på  frekvenser, som är hörbara för människan så får jag stå och hålla mig för öronen då det "skär i dem"...

    Jag kan själv få problem av vissa bebisars gråtande då det låter vasst och jobbigt för mina öron.
    Medan samma bebis kan låta som musik för andra. Inget är "statiskt" s.a.s.

    Att din hund ylar och "tjuter" kan vara för att försöka dämpa bebisens vassa ljud. Kom inte dragandes med att "du inte tycker det låter vasst". Det är du du är inte din hund. Eller så kan det vara att din hund påkallar din uppmärksamhet för att bebisen gråter. Du vet som en "babymonitor" som många har en som de bär med sig och en som de har vid bebisen, så hör man när den gråter.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Zuzanne
    Dexter dot com skrev 2014-06-21 22:41:18 följande:

    Blir du stressad av att hunden ylar och tror du att hunden hatar barnet bara för att den ylar när barnet gråter?

    Det är rätt vanligt att hundar ylar med när barn gråter, människor sjunger, spelar piano osv. Frågan är ju hur hunden mår. Verkar den stressad och orolig? Jag tror det blir svårt att omplacera en så gammal hund som har fysiska problem och måste medicineras men mår hunden dåligt måste du ju naturligtvis försöka.

    Har du prövat att avleda hunden när barnet gråter ? Att gråten medför att hunden får ett tuggben, lite extra gos, massage mm kan avdramatisera gråten så hunden inte drar igång ylandet.


    Ja hunden blir stressad. Han går runt och lägger sig, går runt igen osv. Detta tjutandet sker även på promenader om barnet gråter. Han har som sagt morrat åt barnet. Att ge ett tuggben vid ett oönskat beteende är ju bara att uppmuntra, och det vill jag inte. Han är en hund, inte en människa. Jag tänker inte sitta och gosa med hunden när mitt barn behöver mig, och återigen: vill inte belöna ett oönskat beteende.
Svar på tråden Hunden hatar barnet?