Ni lyckliga som lyckats...

Vi hade försökt till och från i ett år utan att det hända något, sedan bytte jag jobb och i samband med det bestämde vi oss för att pausa i barnfabriken ett tag och vipps blev jag med barn.

Innan detta hände var det mycke planerande med natural cykels, ägglossningstest osv. Tror att det ibland kan bli just lite för mycket planerande, så sedan när vi slappnade av och inte kände stressen över att jaga plusset hände det bara.

Lycka till!

Vi har också haft tur, eller så är vi bara väldigt passande för varandra jag och min man för båda våra barn har blivit till på första försöket.

Förra året satt vi i månadsskiftet juli/augusti och pratade vi om att det vore mysigt med en bebis. Tre veckor senare testade jag positivt och nu är vår pojke snart fyra månader.

Önskar er alla som försöker stort lycka till!

Jag hade Nuvaring i ca 1 år innan vi började försöka. Tog ur den för att få mens och satte aldrig i den igen. Ca 9 dagar efter mensen hade jag (tror jag) ÄL och då tog det sig direkt! Tog alltså ut ringen ca den 23.e maj, den 2:a juni hade jag ÄL, sen fick jag + den 15e juni.

Min sambo började märka att jag var "lite" instabil i humöret och liknande runt den 12:e, han sa att jag kanske borde testa men jag vägrade för det fanns ingen chans att det skulle tagit sig så fort tänkte jag. Tog testet till slut den 15:e och tji fick jag! Helt chockad fortfarande, är i v.17 nu

Vi blev gravida genom IVF efter många år. Jag har bytt jobb tre gånger under tiden. Min man har bytt jobb en gång. Vi har flyttat från storstad till landsbygd. Vi har försökt aktivt och struntat i att försöka. Vi har varit på långa semestrar och slappat. Vi har stressat och inte stressat. Vi har startat process för att adoptera. Ändå har det inte gått. Mrn tillslut ville guldägget fastna efter ivf. Alla ni som kämpar där ute. Stress påverkar INTE fertiliteten. Blir man gravid efter ca ett år så beror det på tur. Inte att man just då slappnade av.

Eller så är jag och min man inte passande till varandra. Så måste det nog vara. Ska nog skilja mig direkt. Det är bara en myt att man kan få ofrivillig barnlöshet för att man inte passar ihop. Läste någon forskning någon gång om att det kanske kan bli så om man ät för lika genetiskt, alltså vid inavel. Så nej, infertilitet är inte ett tecken att man inte passar ihop. Så alla ni ofrivilligt barnlösa, lyssna inte om ni hör sådana struntsaker som att ni kanske bara inte passar så bra ihop.

För oss tog det 31 månader. Efter ca 1 år av försök blev vi inskriva på fertilitetsklinik och trodde att vi snart skulle bli gravida. Men det tog ytterligare 1,5 år innan vi nu äntligen plusat. Så ca 2,5 år tog det för oss. Hoppas det inte dröjer lika länge för er utan att ni lyckas snart :) vet hur frustrerande det är när man aldrig lyckas.

Jag käkade p-piller 5 år, efter att jag slutat så tog det lite drygt 2år innan vi fick vårt efterlängtade plus

Ettan blev till 2 veckor efter jag slutat med p-piller.

Tvåan blev till en månad efter uttag av p-stav.

Trean blev till en månad efter uttag av spiral.

Fyran blev till 1,5 år efter jag slutat med p-spruta, dock körde avbrutet/säkra perioder alla ggr utom en - och då blev bebisen till ;)

Femman blev till på första försöket efter fyrans förlossning (den enda av våra graviditeter som varit planerad...)

Det tog oss 2 år och 2månader. Startade utredning efter 1,5 år (tog tid pga flytt) vilket visade PCOS vilket jag redan förstått sedan länge. Efter ägglossningsstimulerande medicin tog det oss 7 försök, sista försöket och vi hade då redan fått tid för IVF. Gravid nu v8.

Hej

Jag slutade med preventivmedel i januari och lät kroppen få ?andas?, därefter ville vi inte ha barn direkt då utan vi ville vänta lite. I somras blev barnlängtan så stor så vi bestämde oss för att satsa på att bli gravida. Vi försökte desperat i två månader, köpte fertilitetstester och därefter kontaktade vi min BM, vi var oroliga att någon av oss kanske inte kunde få barn. Det var inget som tydde på det, men, min BM sa väl enkelt att det är svårt att bli gravid när man verkligen försöker för att man då utsätter kroppen för så mycket stress och press. Vi blev lite besvikna på oss själva, tänkte att vi får ta det lugnt och liksom ?släppte? tanken lite på att bli gravida och låta det komma naturligt. Då sa det pang och vi fick ett plus på stickan.

Mitt tips, ta det lugnt och släpp stressen. Ju mer du utsätter din kropp för den här graviditetshetsen som jag tror så många av oss gör, desto svårare blir det. Och speciellt nu när ni försökt ett tag och din kropp känner ännu mer stress och press.

Hoppas att det går bra för er och att ni får det där pluset snart, varma lyckoönskningar! ????

Jag och min man hade bara varit ihop ett kort tag när jag oplanerat blev gravid. Jag hade tidigare tagit p-piller i nästan tio år. Med andra barnet blev jag gravid på andra försöket. Jag antar att jag är (eller var) väldigt fertil, min man likaså.

Det är bara en myt att stress påverkar fertiliteten. Tycker det var konstigt av din barnmorska att säga så. Sedan håller jag med att man för sin egen skull borde släppa stressen för stress gör att man kan må dåligt. Men det påverkat absolut inte fertiliteten.

Bra inlägg!

Det här med att man inte passar för varandra tror jag är en misstolkning av informationen att ett uteblivet plus kan bero på att båda har nedsatt fertilitet utan att vara helt infertila. Om någon i paret senare försöker få barn med en annan person som råkar vara superfertil kanske de blir gravida snabbt och då tolkas det felaktigt som att de var mer "kompatibla".

Jag har två IVF-barn. Det tog två år att bli gravid med första (varav ett år med IVF-försök). Andra barnet blev oväntat till på första syskonförsöket, vi hade räknat med en lika lång process som med första. Vi gjorde utredningen innan vi försökt ett år och jag skulle verkligen rekommendera att inte vänta för länge med att söka hjälp. Lycka till TS!

Jag och min sambo har kört oskyddat i 3 år och har hela tiden tänkt ?händer det, så händer det?. Ingenting hände och vi började tro att det var något fel på oss.

Köpte Natural Cycles i början av månaden, då jag inte riktigt kunde hitta min äl med hjälp av enbart stickor.

Igår fick vi äntligen vårat pluss! Nu hoppas vi att ärtan tänkt stanna kvar i magen ????????????

Jag hade p stav i 11 år och åt p piller i ett år. För oss tog det på andra försöket :)

Slutade med ppiller i augusti och fick då sista mensen av dem. Visste inte hur lång cykel jag hade så körde på lite som vanligt bara. Fick en "riktig" mens i september och körde med ägglossningstest denna månad. Är gravid i v 5 så tog sig på andra försöket :)

7 år, 3 olika män och 5 ivf'er och en diagnos från Sahlgrenska med att jag hade en chans på 7000 att bli gravid. Sedan blev jag gravid efter första ligget med en ny partner.

Första barnet blev till spontant efter 5,5 år,6 misslyckade ivf försök och ett missfall.

Andra barnet blev till spontant utan försök när sonen var 5 år och 11 mån.

Är nu i vecka 33!

Samma man hela tiden.

Vi kan göra barn tydligen,det är bara lång produktionstid.

Allt är möjligt

Denna gång gick på första ! Även dottern gick på första . Sonen tog ca 5 månader och då försökte vi inte utan vi va utan p-piller i 5 månader :)

Med mitt första barn slutade jag med p-piller 1:a juni, 28:e augusti var jag i v.4-5.

Nu med barn nr 2 så slutade jag med p-piller 1/9 och är nu gravid i v.5. Plussade i tisdags 31/10 :)

När vi skulle försöka med nr.1 hade jag ätit p-piller i 1,5 år innan jag slutade med dom (tog 2-3 mån och bli gravid) och nu med barn nr.2 så åt p-piller i 8 månader innan jag slutade med dom för 2 månader sen. Så tog 1-2 månader att bli gravid denna gången :)

Hoppas du kan läsa mitt virriga svar :D