Partid utan barn, är det viktigt?

Jag tycker att det är viktigt. På vardagen efter att barnen somnar absorberas oftast båda in i jobb eller husbestyr... Att gå ut på en promenad, bio eller middag ger mera direkt kvalitetstid. Vi har en 1 åring och en 4a åring.

Okej, vi har ju bara två barn och mina föräldrar fixar det och barnen är ganska tighta dessutom. Det har aldrig varit tal om ett barn åt gången och numer är det mormor och morfar och barnen som planerar det. De sover över där en gång varje eller varannan månad, det är lite olika. De spenderar också mycket tid med barnen utan att det innebär övernattning.  Vi ser ingen anledning att säga nej till detta. Senast vi var barnlediga över natt var vi "bara" hemma, vi gör vad vi känner för helt enkelt. På lördag är tanken att vi ska äta middag ute, vi får se.
Fint att ni hittat en lösning som passar er. Vi är alla olika. Själv hade jag nog inte stått ut med "en film en gång i månaden" men då utgår jag givetvis från vår situation där det finns mer utrymme och kanske vilja.

Så är det helt klart Alla är vi olika och jag och min man får partid med barnen och barnen egentid hos farföräldrarna. Det funkar för oss, egentid får vi vuxna när barnen sover. Jag tränar oftast och min man tittar på tv eller sitter vid datorn.

Ja, men det räcker med den tiden som blir på kvällen när man väl fått in Lite sovrutiner.

Gammal tråd men jag undrar när de där kvällarna kommer då barnen sover? Har en sjuveckors och längtar efter rutiner som ger oss tillbaka kvällarna så som ni beskriver, ungefär när kan det komma?

Lite olika, men efter ett år eller två, kanske. Fast med en liten baby som "bihang", så har vi nog räknat det som partid ändå. Babyn finns ju liksom bara med på ett hörn under kvällarna. Den kan inte prata och inte förstå vad man säger, så man kan ju ändå prata fritt, se vilken film man vill och så där.

Det är ju olika, såklart. Men vår son somnade runt kl.20 från det att han var runt 4-5 månader. Ingenting vi styrde, det var hans sömnrytm som styrde. Men från och med då hade vi ju långa kvällar för oss själva.
Nu är sonen 4 år och somnar senare, runt kl.21. Men vi har ju ändå ca 2 timmar för oss själva.
Däremot upplevde jag inte att bebisen "störde" våra kvällar när han var så liten som din. Det var ju som "egen tid" fastän bebisen var med s.a.s. Han låg ju bara i någons famn och sov, ammades eller bara "var med". Vi kunde ju ändå göra vad vi ville och prata om vad vi ville.

som alla andra svar det är olika min första son somnade vid 20 tidigast vid tre års åldern och min plutt har somnat vid 19 sen vi kom hem från bb

Det är nog väldigt olika som sagt och det beror väl lite på vad du menar, hur lång tid osv? Våra barn var 10 och 13 månader när de började sova från läggning (runt 19) tills det var dags att stiga upp. Innan dess hade vi dock tid för varandra när de sov på kvällarna men då kunde vi få gå in till dem och natta om och sådär. När de var så små som din bebis var de med oss kvällstid, sov i min eller pappans famn när vi pysslade med vårt. Pratade, såg på film, surfade. Sedan provade vi att lägga barnen ensamma då och då och ibland funkade det, ibland protesterades det direkt. När det fungerade passade vi på att sexa;) Det är nåt jag ogärna gör med barn i närheten. Ibland fick vi avbryta men så är det ju..Sonen var bara två månader när han kunde ligga och sova ensam längre perioder, dottern var sex månader. Med längre perioder tänker jag då ett par timmar för att sedan vakna till för mat eller närhet. Kortare tänker jag en kvart-halvtimme. Det var det kortare som, för det mesta, gällde i ditt barns ålder här.

Absolut, men hur det ser ut har varierat under åren. Att vårda sin vuxenrelation är viktigt så förhållandet har en chans att överleva även när barnen flyttar hemifrån

Vi hade fantastiskt mysiga kvällar när barnet var 2-3 månader till 1 år ungefär. Jag parkerade i soffan med bebisen och maratonammade. Min man satt med oss och vi kollade på TV-serier och film. Barnet somnade och åt vidare i sömnen. Efter ett par timmar var bebisen mätt och då la vi ner hen i sängen där hen sov vidare. Det var ju inte partid utan barn, men eftersom hen var så liten och sov så kunde vi ju titta på vad vi ville och prata om vad som helst ändå. Jag minns det som en väldigt mysig tid.

Vårt barn är nu 3,5 år och vi har hittills inte haft en enda barnfri kväll. Men vi umgås när barnet sover. En gång i veckan ungefär äter vi barnovänlig middag när barnet somnat, och ibland tar vi nått glas vin till maten. Vi kollar ofta på film eller TV-serier när barnet sover, minst 3-4 gånger i veckan. Vi pratar mycket och har kul ihop. 

För oss finns inte behovet att ha mer partid än så. Inte just nu i alla fall. Vi har varit ett par i 11 år så helt fel ute kan vi inte vara. Men alla får väl hitta ett sätt de trivs med. Det finns såklart ingen universallösning som funkar för alla.

Tack för era svar! Eftersom vår lilla behöver bäras när hon är med oss på kvällarna (dygnets jobbigare period) har vi inte möjlighet att umgås "som vanligt" på kvällarna. Det blir promenera runt och vyscha i omgångar. Men vi försöker lägga om våra strategier med jämna mellanrum, kanske ska testa något nytt och se om hon kan somna tidigare.

För oss ät det en lyx vi inte har ofta varken kräver eller förväntar oss. Vårt förhållande funkar fint även utan partid men vi tar hand om varandra extra när det råkar uppstå. Nu när barnen är större händer det då och då. Tidigare när de var små aldrig.