Varannan helg hos pappa- vem fixar så att det finns kläder hos pappa?

Min son är 7 år, så ett ombyte kläder per dag brukar räcka. Han har en del bestämda åsikter om vilka kläder han vill ha, men kan tillsammans med mig bestämma att de här kläderna vill jag inte ha till skolan men är okej att ha hos pappa. Den här gången var shorts, regnkläder och extra skor med, med förmaning om allt skulle med hem till oss igen. Sonen är ganska duktig på att själv ta ansvar.

En vän till mig har ett litet annorlunda upplägg, de har 50/50 boende och ett barn. De har öppnat ett konto båda har tillgång till och dit hamnar barnbidrag+ att båda sätter in motsvarande ett underhållsbidrag vardera. Barnförsäkring och barnomsorg betalas från detta konto liksom kläder etc. Övriga kostnader för barnet betalar var och en för sig. Jag är imponerad att det fungerar, tror inte det hade flutit bra i min relation med barnens pappa. Men antar det beror på att jag under alla år innan vi delade på oss, hade huvudansvar för alla klädinköp osv.

Lejonhierta: Funkar det, så är det ju toppen. Här använder tösens pappa hennes sparande som buffert, så det är inte aktuellt oavsett umgänge, men det hade ju varit praktiskt så båda kunde se att barnförsäkringen betalades.

När vi hade varannan vecka och ingen sambo fanns med i bilden fungerade det mycket smidigare. Pappan köpte kläder till sonen och var det stora inköp delade vi på kostnaderna. Men sen hon kom in i bilden har det slutat fungera så, och det värsta är nog att det är jag som vikt ner mig. Jag känner av att hon är oresonlig och har mycket åsikter så därför diskuterar jag inte ens obekväma frågor med pappan längre, utan slår knut på mig själv för att saker ska fungera. Nu har jag hittat 2 par billiga byxor på rea som jag tänker skicka med och sen tänker jag vara tydlig och säga att nu vill jag inte höra mer om det här. Behöver de mer kläder får de köpa det. (T-shirtar sa hon att de hade)

Men varför pratar du över huvud taget med henne om saken. Om du för alla samtal med pappan så får ju han säga om det är några problem, i övrigt behöver du inte fundera.

Jag pratar inte med henne om saken, hon pratar med mig. Ibland är det hon som lämnar och då kommer hon med sina pikar. Jag kör med taktiken att ignorera henne och vänligt börja prata om något annat.

Men ta ett rakt och öppet samtal istället då, sätt er ner tillsammans, du, pappan och hon. Visa att ni är vuxna människor som kan resonera vuxet. Säg att du inte vill ha pikar utan ha en öppen dialog om hur det ska fungera.

Säg till henne att du väljer att enbart diskutera det praktiska med umgänget med barnets andra förälder/vårdnadshavare.

Jag och sonens pappa delar på alla större klädinköp, så för mig har det aldrig varit någon fråga huruvida pappan bör ha kläder hemma hos sig, eller ej. Sonen har _sina_ kläder och dessa kläder packas i en liten väska varannan helg, och kommer tillbaka när helgen är slut.

Han har en slitstark mekaroverall hos sin pappa, som alltid är kvar hos pappan. Detta då den endast kommer till användning hemma hos pappan (och de införskaffades pga att många av de kläder som sonen hade på sig hos pappan, gick sönder eller fick oljefläckar som inte gick att få bort).

Då sonen endast är hos sin pappa varannan helg, så har jag inte heller något problem med att kläderna kommer hem otvättade (så länge det som sagt inte är oljefläckar eller andra fläckar som är mer eller mindre omöjliga att få bort). Jag anser inte att sonens pappa ska ta tid från deras umgänge, för att tvätta kläder.

Jag får underhåll direkt av pappan (högre än 1273 kronor, då vi båda anser att den summan är alldeles för låg!), hela barnbidraget, samt att vi som sagt delar på större klädinköp och andra stora köp där vi är överens om att sonen ska få exempelvis en cykel.

Jag förstår inte varför ditt barns pappa behåller barnets kläder hos sig!? Hans barn kommer dit med en väska full i kläder, och återvänder till dig med en tom väska?

Varför anser pappan att ert barn ska få använda de kläder pappan behåller hos sig, enbart varannan helg? Tänk om det är ert barns favoritbyxor? Ska det då dröja två veckor innan barnet får ha dessa byxor på sig igen?

Jag tycker bara att det låter som ett märkligt beteende från pappans sida.

Praxis brukar väl säga att boendeföräldern skickar med kläder men att det iallafall bör finnas ngt ombyte hos umgängesföräldern. Men det är ju när det fungerar...

Här fungerade det inte alls, därför tog vi (jag o min man) beslutet att barnet skulle ha en garderob hos oss oxå (hon är här vh samt lov). Vi köper kläder och kläderna stannar här.

TS - jag tycker du skall prata med pappan direkt. Ta reda på vad HAN tycker. Det kan ju vara så att han faktiskt nämt irritation till sambon men sagt annat till dig tex. Eller att sambon "tycker" en massa själv. Antingen träffas ni o pratar själva (beroende på hur bra ni kommer överens), eller så ta det genom ett samarbetssamtal på soc. Det funkar ju även om man kan samarbeta men behöver lite extra stöd i att komma fram till en överenskommelse. Sedan får du säga till honom att det inte är hans sambos sak att ta upp det med dig. Är pappan inte nöjd - då får HAN ta upp saken med dig. ÄR han nöjd - då får han se till att prata med sin sambo om det.

Jag har kunnat prata direkt med min bonus mamma, men har man inte den relationen så är det föräldrarnas sak att sköta.

Det där finns faktiskt inga konkreta regler för. Ni måste tyvärr komma överens om det. Det finns inget som varken säger att du är skyldig att skicka med kläder eller att pappan ska stå för det. Det bör ju ligga i bådas intresse att sonen har kläder där. Jag förstår att det känns surt att skicka med kläder som inte kommer tillbaka. Jag skulle nog gjort så att jag köper några uppsättningar han får ha där och behöver han mer får pappan stå för det. Då möta ni halvvägs.

Jag ska även tillägga att kläder som är slitna (och således inte "kan" säljas vidare) åker med till pappan för att stanna där tills dess att de är urvuxna. Sådana kläder är superbra för sonen att ha hos sin pappa, då de är mycket ute på gården och mekar bilar, går i skogen, bygger, osv.

Jag skickar även dit sängkläder och handdukar som fortfarande är fullt användbara, men som är lite för slitna för att jag ska vilja använda de. ;)

Jag och pappan har inga samarbetssvårigheter, framför allt inte när det gäller sonen så jag är övertygad om att just den biten kommer lösas så att på något sätt. Verkar inte finnas någon universallösning, men jag kommer att utgå från inställningen att det inte är mitt ansvar helt och fullt och på så sätt låta sambons kritik rinna av mig. Sen hittar jag en lösning med pappan som funkar i praktiken.