Att inte kunna amma

Bara så du vet är det helt olika med olika barn. Jag kämpade länge med ettan, grät, hade ont, fick tillmata, ungen hade fel grepp, mm. Med tvåan gick allt som en dans från första stund. Fick slänga inköpt ersättning. Så det är kanske värt att testa innan du bestämmer dig. Fungerande amning är oerhört praktiskt och mysigt.

Jo självklart vet jag att alla barn är olika  Det som "krånglade" till det hela lite med amningen också var att hon blev tilläggsmatad direkt av personalen då hon hade lågt blodsocker. Varav en tanke var att hon vande sig direkt med att det kom "mycket" mjölk eller ja ersättning från första början.
Med risk för att det blir lika med 2:an nu (har typ1 diabetes) så är jag förberedd på att skita i amningen om det inte skulle fungera. Ev. pumpa dom första månaderna och sedan ersättning.
Men vi får se hur det går, kanske kommer gå jättebra denna gången!

Första barnet ammade jag och tyckte att det funkade så bra, kom till bvc på en kontroll när han var några månader och det konstaterades att det inte alls gick så bra eftersom han hade gått ner i vikt istället för upp. Började med ersättning på dagen då och fortsatte amma på natten bara. 

Med barn nr 2 skulle amningen bara fungera, det fanns inget annat hade jag intalat mig. Jo tjena, bad om tillägg redan på bb. Först försökte dom att inte ge mig det. Men jag hävdade envist att jag behövde ha det för att dottern inte blev mätt på mjölken jag hade. Så jag fortsatte att amma men gav ersättning efter varje gång och det var en mkt nöjd bebis jag hade då. Fortsatte så hemma med tills jag var på återkontrollen och bm frågade hur amning och så gick, sa att jag delammade eftersom jag inte hade tillräckligt. Fick höra att så kunde man absolut inte på några villkor göra så, antingen ammar man bara eller så ger man bara ersättning.
Då la jag ner amningen dagtid helt och ammade på natten igen.

Nu är jag gravid med barn nr 3 och det där med amning känner jag att det är lite blandade känslor nu. Kommer personalen på bb behandla mig som en förstföderska med tanke på att det kommer vara 7.5 år sedan jag fick barn sist eller kommer dom låta mig vara och tänka att jag vet vad jag gör? Jag kommer ärligt inte att orka med att dom sliter i mina bröst, jag vet sen tidigare att amning inte funkar 100 för mig oavsett hur mkt och hur ofta jag sitter och ammar, jag tänker inte plåga mig om det inte känns bra. 

Mina två tidigare barn verkar just inte ha tagit så mkt skada av att till största del vara uppfödda med ersättning. Tvärtom var dom bra mkt nöjdare efter ersättning än med enbart amning. 

Vilka idioter. Klart man kan delamma. Lyssna ALDRIG på sånt skitsnack mer. Att amma på natten är dessutom bra eftersom det ökar produktionen extra mycket.

Rooibos te (Afrikanskt rött te) Hjälper mjölkproduktionen och det smakar gott, finns i alla matbutiker, värt att prova , annars finns det andra mjölkstimulerande teer.
Hoppas att du får igång det snart

Så små bebisar går ofta ner i vikt de första dagarna.

Oj, vilken jobbig situation du befinner dig i. Visst att amning är bra men inte till vilket pris som helst!

Känn efter hur du vill göra, vill du amma så kämpa på, men försök att få komma hem till en lugn trygg miljö, och vill du inte amma så ge ersättning. Det ligger ingen prestige i hur du ger ditt barn mat.

Det viktigaste är att familjen mår bra tillsammans!

Ja jag vet ju själv att det går att göra, men den bm jag hade då var med i amningshjälpen så hon förespråkade säkert enbart amning därför. För min del har jag aldrig fått mer mjölk av att nattamma.

Jag känner så väl igen det där med att få 20 ml i flaskan efter pumpning medan andra som fött samtidigt eller senare snabbt får halvfulla eller fulla flaskor!

Det kom igång jättesent för mig, mycket liten produktion i början, men sedan, efter slit, kunde jag helamma i många månader, vilket är väldigt smidigt och mysigt.
Men efter 5 dagar var det absolut inte solklart att det skulle lyckas. Tre månader med första barnet, amningsnapp och pumpning och ersättning, innan min mjölk räckte. Två veckor med första barnet och såriga bröstvårtor och nära att ge upp med andra, innan det vände. Sedan har det gått bra med båda.

Men om du vill amma så ge inte upp än! Fortsätt ett tag till eller, delamma som någon ovan gjort. Dumheter att det inte skulle gå från BVC:s håll!! Vet många som gör/gjort! Sen kan ju barnet bestämma att det plötsligt inte vill det ena, för att det bara vill det andra, men det är ju bara att ta då. (Olika tekniker, bröst/flasknapp, en del kan ha svårt att klara eller vilja båda)

Vill du istället börja med ersättning så gör det! Säg ifrån och åk hem! Ersättningen är bra mat och din bebis har fått i sig råmjölken, som är det allra nyttigaste och viktigaste.
Lycka till med din lilla guldklimp!

Vet hur de känns. Har vart amningshysteri här efter BB. Värst är svärmor.. Sambon går delvis på hennes linje. Nu efter 1 månad av pumpning och massa ersättning börjar de lugna ner sig. Depressionen börjar minska.

Tvingar numer sambon te å va me när vi lägger lillan till bröstet, han måste va beredd å hämta flaskan innan hon blir hysterisk.

Varför måste man amma?

Lär du bebis ta flaskan kan du ju bara pumpa om du vill ge lite mjölk. För mig är det lättast och minst stress. Åk hem från BB och gå efter dina instinkter. Det du känner är bäst för ditt barn. Då blir både du och bebis glad..

Styrkekramar

Åh jag förstår dig, med första barnen funkade absolut inte amningen, de på BB var dock helt okey med ersättning, redan innan jag var det, vilket gjorde det svårt med amningen, den kom aldrig riktigt igång...jag fick dålig hjälp med det också... Med andra barnet hamnade jag på IVA och fick inte börja amma förrän ett dygn senare, men då fick jag hjälp av barn 4, började pumpa innan jag fick amma och kämpade verkligen, detta var sista chansen för mig att få barn så jag tänkte verkligen göra allt jag kunde! Men ruskigt jobbigt var det, var 3 timme pumpade jag, första dagen kom några ynka droppar, ville bara bryta ihop men kämpade på, efter ung 2-3 veckors kämpande med att amma en stund, ge flaska, pumpa, sova lite och börja om, så kunde jag börja helamma!
MEN man måste själv bestämma om det är värt det, jag ville så extremt mycket, och kunde på detta sätt ha en nöjd och glad bebis, första barnet var inte lika nöjd, och hade det varit så nu så hade jag nog gett upp tror jag, viktigast är att bebisen är mätt och nöjd, och en helt utmattad mamma är ju inte alls bra heller.,, vad gäller hur mycket man får ut, det var inte mer för mig dag fem, kanske efter 10-15 dagar började jag känna mig gladare av vad som kom ut när jag pumpade...(hyrde pump från sjukhuset)
Lycka till, och tänk på att ersättning är helt ok det också, många barn växer upp på det och mår hur bra som helst!!! ð???

Två veckor med stöd tog det för oss ( mamma och barn) att lära oss. Sedan funka det smärtfritt. Bestäm du hur du vill göra. Jag ville inte ge upp amningen för jag tycker det är smidigt och billigt, men det är ju olika. I slutändan spelar det ju ingen roll. Om ett år äter de ju vanlig mat. Lycka till i ditt val!

du ska inte må dåligt över en sån sak, det är du och inte personalen som bestämmer huruvida du ska amma eller om han ska få ersättning.

den enda anledningen till att fortsätta kämpa är om det är för att du vill det, annars sätt ner foten och säg att ni har bestämt er för att gå över till ersättning, det är helt ert beslut och inget personalen ska lägga sig i.

Anonym

Fortsättning följer nu...

Med barn nr 3 funkar amningen kanon. Så bra att jag fortfarande ammar och hon hunnit bli 13 månader. Jag försöker sluta men dottern är inte av samma åsikt. Har äntligen lyckats få henne att dricka välling, så nu ska vi snart sätta igång och ta bort amningen helt.