Ska samhället stå för könskorrigering?

Ja, det är klart att samhället ska betala för det och frågan jag istället ställer mig är varför samhället inte skulle betala för det?

Nej jag skrev aldrig att en kvinna måste byta kön för att meka med bilar. Och jag har verkligen inte menat det heller att det var så heller.

Läs denna meningen noggrant
"Hon som är kvinna (M2F) behöll ett intresse som hon hade med sig sedan barnsben."

Läs vad som står inom parentesen, där finns en förkortning.
Hon är en "M2F", det vill säga en som har opererat om sig från Male to Female" (från Man till kvinna).  Hon föddes som en kille men var aldrig en kille i hjärnan och själen så hon gick på utredning OCH de utredde att hon var transsexuell. Så hon fick äntligen komma till läkaren och göra könskorrigerande operation.
Eller som hon själv uttryckte det; "Äntligen så fick jag kapa bort de äckliga utväxterna jag hade mellan benen". 

Jag skiter i hur det är i dag.
Jag skrev hur det var för henne när hon äntligen kunde bli kvinna,. Du kan ju knappast ta för givet att alla som skriver skriver med mått "anno modernt 2000-tal" och de som skriver på internet är mellan 15-25 år.  

OK - men dessa operationer har väl inte gjorts i Sverige särskilt länge..? Eller det kanske de har, bara att man inte hört så mycket talas om det..?

Jo, jag anser också att fetma är självförvållat - även om väldigt många tjocka människor skyller på "en hormonrubbning". Men någonstans kan jag tycka, att OM personen nu har lyckats gå ner i vikt, vare sig det är helt själv eller med hjälp av GBP - så skulle samhället kunna hjälpa till med den sista biten. Jag har sett personer med stort överskott av lös hud, och de ser för jävliga ut! Ingen ska behöva gå omkring och se ut så i ett civiliserat samhälle, anser jag. Särskilt inte som vi tar emot folk från andra länder här för avancerad kirurgi, bland annat vid missbildningar...

Vad jag har hört, så måste man bevisa att man får svamp under hudvecken för att få operationen betald av landstinget.

VA? Det är ju inget normalt att ha blandade delar. Vi ska ha ETT kön. Blir det då fel där, så tycker jag att personen - om han eller hon själv vill såklart - ska kunna få detta korrigerat. Så att han eller hon får ETT kön. Det borde falla sig ganska naturligt.

Dessutom: om det visar sig att en flicka som vill vara pojke faktiskt HAR en pojkes kromosomuppsättning, så kan man vara säker på att detta inte är något som bara sitter i huvudet. Utan det ÄR faktiskt så - flickan ÄR en pojke.

Angående terapin som inte hjälpt - hur vet vi att inte en bättre utformad terapi kan hjälpa..? Vi kanske inte har lagt resurser på att utveckla en sådan terapi, just för att det varit så tabubelagt detta med könsroller de senaste decennierna. Vi ska låtsas att män och kvinnor är precis lika, och därför ska det inte få finnas någon terapi som gör en man mer manlig eller en kvinna mer kvinnlig, typ...

Napoleons själ kanske har återfötts i personen..? Och buddhister (är det va?) tror ju att själen kan återfödas i olika arter.

Skämt åsido, så antar jag att du vill säga att dessa personer har fått en kvinnlig hjärna fast de är män i hela resten av kroppen inklusive kromosomerna, eller tvärtom? Vet du om det finns bevis för att det är så? Det forskas ju på könsskillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor, och man har hittat sådana skillnader också. Olika centra är olika stora t.ex. - vilket förklarar varför män kan bli mattegenier medan kvinnor i allmänhet är mycket bättre på det verbala än män i allmänhet. Men har man undersökt dessa "transpersoners" hjärnor och sett att det ÄR så?

Tillägg till detta: jag kan dessutom tänka mig att det kan vara olika för olika s.k. "transsexuella" personer. Vissa kanske verkligen HAR en manlig hjärna i en kvinnlig kropp, och vice versa. Medan andra bara har fått för sig det, på samma sätt som många mentalsjuka har trott att de är Napoleon.

Och om det endast handlar om att ha fått för sig, så borde ju terapi vara det allra bästa för patienten..? Eftersom könskorrigering innebär en så lång process av farliga och smärtsamma ingrepp, och det ändå aldrig går att skapa en fullständig, fungerande mans- eller kvinnokropp där det förra könet inte märks av.

Det har varit betalt av staten sen 70 talet tror jag, så lite över 40 år nu. Det har inte pratats så mycket om det fören typ 5-10 år sen, inte ens sjukhus personal visste att transsexualism fanns eller vad det va (än i dag så har inte psykologer någon aning om det, om dom nu inte sett något på tv).Fast här kan du argumentera att i såna fall så kan man ju argumentera att "alla borde ha raka näsor", och ge ut näsoperationer till alla som inte har raka näsor.
Om man inte tror på att könsidentitet finns så kan inte någon som fötts med ett oklart kön må dåligt av det, eftersom att det inte finns något i hjärnan som säger till personen att något är fel, utan då vore det endast samhället som fick personen att må dåligt... Och om det vore så så är det ju fel att kirurgiskt ändra än person efter samhällets åsikter.

De aldra flesta flickor med XY kromosomer vill vara flickor, så det bevisar faktiskt ingenting, förutom att dom kan ha lite större chans att vara transsexuella (men tvivlar på att det finns någon studie).

Terapi användes ju innan folk fick gå igenom med könsbyte, utan några positiva förändringar. Sverige han dock att börja låta folk gå igenom med det, och få det betalt av staten, innan feminismen kom i vägen. Men i USA så lyckades dom ta bort all vård och istället så ansåg staten att konverterande terapi borde användas... Så dom gjorde det till typ iaf början på 90 talet, och det visade inga förbättringar. Sen så är det många av dom som byter kön i äldre åldrar som vill bli "frisk" från att vilja byta kön, så dom försöker ofta med terapi för det.Jo, studier riktar åt det hållet, på en det bitar av hjärnan. Dock så brukar det inte vara några större studier, utan bara ett tjugotal "patienter".
Däremot så är det ju vissa saker som ändras med hormoner, så som storlek, densitet och vikt, på hjärnan....

Också så spelar det inte så stor roll när det kommer till saker som matte och språk, där det tros vara lite på hur hjärnan ser ut, eftersom att det finns kvinnor som är usla på språk och bra på matte, därför möjligen har en hjärna som inte är typiskt kvinnlig... Men, eftersom dom kvinnorna fortfarande vill vara kvinnor, så är dom skillnaderna värdelösa när man letar efter köns identitet i hjärnan.

Allt i allt dock, så ja, det finns "bevis" för det, däremot så vill ju många inte erkänna det beroende på feminism, eller bara på grund av att dom är anti-trans/HBT.

Hej! Jag är lite nyfiken på hur det ser ut nu några år senare därför puffar jag upp tråden igen

Jag vet nu att man inte säger att någon är född i fel kön utan att man säger att man är transgender 

Nej det behövs mer forskning kring vad som gör att man känner att man är född i fel kropp. Då det ju förekommer att personer ångrar sig efter en könskorrigering.

Fast det är extremt få som ångrar sig känns lite fel att några få ska få bestämma över resten som mår så mycket bättre efter en sån?

Har du någon statistik på hur många som ångrar sig och hur många som mår bra efter en könskorrigering?

Jag har tyvärr ingen länk eller så men jag frågade professorn som  min son går hos om just det här och han sa att efter som det görs såna stora utredningar innan man får en sån operation så faller de flesta som inte är helt säkra bort under den tiden och han sa att det är extremt få som ångrar sig sedan, av dem som ångrar sig så är det nästan alltid människor som är äldre när de kommer ut som gör det inte dem som har känt så här sedan de var väldigt små.

Jag frågade tyvärr inte om hur många det var som ångrade sig utan nöjde mig med det svaret

Ok jag förstår. Det behövs hur som helst mer forskning inom detta. För att se om detta orsakas av yttre faktorer eller om det är något man föds med. Det kan ju vara en kombination också att vissa föds med gener som gör att man har anlag att utveckla såna känslor och att det är något som "triggar" igång känslorna.

Det finns massor av forskning kring detta och något man vet nu är att nått som är vanligt är att när mammorna är gravida i vecka 12 då könet börjar utvecklas oftast har en förhöjning av manliga testosteron som gör att det blir nått knas och barnet inte utvecklar det kön som kroppens genus säger att den är.

Det finns tes en ö utan för nya Zeeland där hela 10% av alla flickor som födds känner att de är födda i fel kropp och ändrar sitt genus när de blir stora, det är där de har gjort forskningen där de upptäckte det jag skrev ovan.

Av dem som är yngre än 10 år och känner att de är födda i fel kropp så ändrar sig 85% av dem, av dem som känner så även efter det att de har fyllt 10 år så  brukar de sällan ändra sig.
De som är äldre när de kommer på att de är transgender har en mycket högre statestik på folk som ångrar sig, när det gäller folk i 40 års åldern som söker vård för det så är det hela 60% som inte genomgår en transformering utan det upptäcks att de har gått igenom någon kris som har gjort att de kände så.

Jag är helt övertygad om att det är medfött men naturligtvis finns det dem som har haft det jobbigt som fr för sig att det är därför de känner att livet är tungt, men som sagt jag tycker inte att de få som är det ska få avgöra de andras framtid, de har rätt till ett normalt liv och få vara den de vet att de är, även om vi inte riktigt fattar varför.