Pappan vill börja studera, med fyra småbarn...

Om jag fattar det rätt har ni inga gemensamma barn, utan du har snart två och han två. Så på ett vis är det "bara" en vecka i månaden som han har sina egna barn, men då tvingas du ta hand om dem som är föräldraledig.

Det jag skulle tycka vore tufft är väl just att han har 60 timmars arbetsvecka rent teoretiskt och ni får mindre tid tillsammans som familj.

Vad gäller ekonomin förstår jag inte. Jag antar att du tar ut föräldrapenning snart och borde tjäna mer som arbetande än med fp. Visst förskolan kostar, men troligen inte 20% av lönen, så jag får inte ihop ditt resonemang. Sedan får ni kanske skära ner på kostnaderna och låta barnen ärva en del samt köpa begagnat. Under föräldraledigheten går det ju åt mindre om man ammar och inte äter ute och kan laga mycket mat själv. Sedan vill man kanske unna sig nya kläder när man börjar jobba igen, men har man "uniform" på jobbet slipper man ju det med.

Det är tyvärr himla svårt att få tiden att räcka till när man pluggar och har barn. Man vill ju gärna plugga ostört också och blir helt och hållet bunden till tiderna på dagis. Dvs, det blir svårt om han ska jobba också samtidigt och sedan spendera tid med alla barnen. Men samtidigt kan du ju inte tvinga honom att krossa sina drömmar.

Barnet och det kommande syskonet är ju deras gemensamma barn, men han har två barn med en annan kvinna sedan tidigare också.

Min sambo verkar ha insett att det är lite dåligt tajmat att gå ner till halvtid medan jag fortfarande är föräldraledig, vilket jag kommer att vara i nästan två år till pga bäbisen som kommer i vår. Vi kan nog inte klara ekonomin då. Min sambo vill inte vara pappaledig pga den ekonomiska förlusten, så jag tar all föräldraledighet själv.

Nu säger han att han ska försöka vänta två år på att börja studera. Då kan jag återgå till heltid på mitt jobb, våra barn börja på dagis och hans övriga två barn hinna börja skolan. ( De kommer inte kunna vara här lika ofta då). Till saken hör också att vi flyttat väldigt långt från släkt och vänner pga att min sambo inte fick jobb inom det han arbetar med nu på orten där hans två andra barn bor och övrig släkt o vänner. Lång historia men innebär att hjälp med barnpassning inte går att få.

Tack för era tankar och synpunkter!

Det låter ju bra, och som ett mer realistiskt beslut.

Varför vill han bli läkare? Om han har en lön på 50 000 nu så tror jag inte han kommer tjäna något på att bli läkare. Först 5,5 års studier (det är väl 5,5 år) där han går back kanske 30 000 netto i månaden vilket ger ca 2 miljoner i förlorad inkomst under studietiden (utan ev. Löneökningar medräknat).

Om man sedan ser på Ellies inlägg ovan så kommer det sedan ta ca 13-15 år innan han kommer upp i samma lön som läkare. Om nettolönen för hela den perioden i snitt ligger 5-10 000 lägre så innebär det ca 800 000-1 800 000 ytterligare i inkomstförlust.

Om han nu är 35 (vild gissning) så kommer han att komma upp i den lönen vid 55 och sedan ha 10 år på sig för att ta igen de ca 2,8-3,8 miljonerna i inkomstförlust som han skaffat sig genom sitt karriärsbyte.

Om det är så att han drömmer om att bli läkare för att han vantrivs på sitt jobb och ser att det är en sak han verkligen vill bli så är det ju en annan sak. Men om det är för pengarna så är det nog bättre att fortsätta med det han gör alternativt satsa på att kanske byta inriktning lite bara om det finns en närliggande bransch med högre lön eller andra positioner inom samma bransch som ger bättre betalt.

Han vill inte vara pappaledig pga ekonomisk förlust? Han borde få ut ca 20 000 per månad som pappaledig. Han kan ju trots allt tänka sig att studera 5,5 år, och jobba ca 50% (vilket jag har svårt att tro att han hinner). Det borde ge honom en inkomst på runt 20-25 000 kr.
Det verkar som om hans ovilja att vara pappaledig inte egentligen har med pengarna att göra.
Om du dessutom kommer vara föräldraledig i nästan 2 år innebär det att ni inte på något vis behöver ta ut 7 dagar per vecka, utan klarar er på mindre än så. Kanske ni skulle klara er på din lön och hans 20 000 för föräldraledigheten? Jag har svårt att tro att det inte skulle fungera. Just med tanke på att han ändå kommer tappa rejält med inkomst om han väljer studier.
Givetvis er sak inom familjen att besluta, men utifrån sett ser det ut som dålig ursäkt från hans håll.

Hej igen! Ja jag håller med om att hans ursäkt att inte vara hemma pga förlorad inkomst nog inte är hela sanningen. Han är lite bekväm... Vi har haft en del diskutioner kring detta tidigare men å andra sidan njuter jag verkligen av att få vara hemma med min dotter och han tar alltid hand om henne när jag är hos min häst varje kväll utan att klaga.

Eftersom jag själv redan jobbar inom vården har jag en ganska bra inblick i hur läkarna har det. Troligtvis kommer min sambo få jobba hårdare och fler timmar än han gör nu! Hans nuvarande jobb är inte stressigt direkt, generös flextid dessutom. Men det är andra faktorer som gör att han inte längre tirivs med sitt yrkesval. Han hade kunnat tjäna mer än han gör nu men det hade inneburit betydligt längre arbetsvecka och mkt mindre tid hemma med familjen och det vill han inte.

Tydligen så är det forska han helst vill göra. Det tror jag hade passat honom mycket bra. Så kanske värt att skola om sig, trots ev lönesänkning. Han vill inte riktigt tro på det där med lägre lön... Är inte så insatt i forskning och lön. Någon med erfarenhet av forskning inom läkaryrket får gärna berätta

Jag jobbar som forskare inom biomedicin i den akademiska världen (är inte läkare). Jag har mycket sämre lön än din man, dessutom är den fortsatta finansieringen alltid osäker. I skrivande stund vet jag inte om jag har jobbet kvar nästa månad. De som är läkare till utbildningen kan skaffa sig sitt levebröd genom att vårda patienter, och så forskar de vid sidan om. Det kan inte jag.

Forskarjobbet är inte alls så spännande som det verkar i TV och tidningar. En stor del av tiden är man frusterad för att experimenten misslyckas, eller för att man inte förstår sig på resultaten. Man har hela tiden press på sig att man måste producera resultat. Den vanliga arbetstiden räcker inte alltid till, jag jobbar på nätterna ibland.

För att komma upp i en bra lön som forskare ska man göra en lyckad karriär. Det innebär att man först doktorerar, sedan jobbar man som postdoktoral forskare ett antal år, helst utomlands. Därefter startar man en egen forskningsgrupp, skaffar finansiering, och ser till att gruppen producerar bra resultat.

Om man jobbar som forskare inom industrin har man kanske bättre villkor, den sidan känner jag inte till.

Jag skulle inte välja forskarbanan en gång till, om jag visste allt det jag vet nu.

Tack pgw för ditt svar! Intressant läsning.